Enligt redaktör’n: Stabbyslättens friluftsmuseum

>>      
Stabbyslättens ängar och fält med sin fria siktlinje, sina många promenad- och löpspår som leder genom skog och över fält, stenhällar som vittnar om den senaste istiden och förbindelserna (2 st.) under riksväg 55 (Bärbyleden) som på västra sidan öppnar upp för fortsatt naturkontakt. Detta område nyttjas av snart när alla som bor väster om Fyrisån men är likafullt och ständigt aktuellt för exploatering.
Otaliga möten har hållits där (några få) byggivrare från kommunen har kunnat föra fram sina argument och därefter har förvaltarsidan – som ser värdet av att behålla Stabbyslättens öppna landskap – kunnat lägga fram sina argument. Allt i sann demokratisk anda. Toppen!

På senare tid, när jag har flanerat i området, har jag allt tydligare fått visionen av ett Stabby ängars friluftsmuseum till mig. Lite som ett miniskansen där prästgården redan är en aktiv och mycket välfungerande inrättning, tack vare den fantastiskt engagerade Bondkyrko Hembygdsförening. Gröna Sköna Stabby* jobbar sedan många år aktivt med att försvara området från allt hungrigare exploateringshajar, och säkert är det deras förtjänst att det inte redan står radhus, industrilokaler eller liknande på den gamla kulturmark som Stabbyslätten utgör.
Ett friluftsmuseum skulle passa som hand i handske detta område då det består av såväl kuperad som platt terräng, skog blandas med ängsmark och på sina ställen det blottlagda hälleberget. Jag ser framför mig ett aktivt jordbruk som helt eller delvis skulle kunna bedrivas på gamla tiders vis. En biodlare/ biodlar-förening skulle kunna hålla bisamhällen i området och småningom kanske man (äntligen) skulle kunna få till en 4H-gård på stadens västra sida, vem vet?! Alla som någon gång har sett människor interagera med våra sommarfår (vänligen utlånade av Jällagymnasiet) inser vilken tillgång det skulle vara för våra barn och ungdomar (och även vuxna).
Kanske skulle man också kunna flytta in enstaka äldre hus/ladugårdar, som annars kanske skulle riskera att falla sönder av tidens tand, från en nära landsbygd och placera på lämpligt ställe.

Redan idag används området flitigt av skolor och förskolor då det lämpar sig utmärkt för att visa på istidens lämningar. Ha friluftsdag i och träna ex. orientering. Anta att ett Stabbyslättens friluftsmuseum skulle bli verklighet … En komplett och mångfasetterad miljö som den vore en fantastisk tillgång för Uppsalas västra stadsdelar och förutsättningarna tycks mig otroligt goda och gynnsamma. För en i sammanhanget tämligen billig investering skulle kostnaden snart tjäna in sig själv, inte minst då effekterna från en bättre folkhälsa (psykisk och fysisk, utan egentlig inbördes rangordning) för nuvarande och kommande generationer skulle bli stora.
Detta är den vision jag numera har för området som jag här kallar för Stabbyslätten. På kartan nedanför (som jag för övrigt har hämtat från Uppsala kommuns webbsida, tack för den servicen!) har jag markerat det område som skulle kunna bli Stabbyslättens friluftsmuseum med röd ram. Den orangea ramen är den så väsentliga fria siktlinjen som nämns inledningsvis i denna text. En siktlinje som alla människor – inklusive de mest urbana – behöver för att må bra.
Signerat Peder L.G. Strandh
__________________________________________________________________________________

* Det är dessa två föreningars förtjänst att du och jag kan vandra i en orörd natur i Stabby i dag. Om du som läser detta inte har tid att aktivt delta i deras arbete i dag uppmanar jag dig att åtminstone gå in som medlem för en liten – men oj så värdefull – peng.

1 reaktion på ”Enligt redaktör’n: Stabbyslättens friluftsmuseum”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *