Organdonation från avlidna har under många år haft en stadigt positiv utveckling, med en toppnotering 2017. Då var det 188 avlidna personer som blev faktiska donatorer genom att ett eller flera organ togs tillvara och transplanterades. 2018 var siffran något lägre – 182. Totalt transplanterades 785 organ under 2018. Av dessa kom 640 från avlidna donatorer och 145 från levande donatorer. Levande donatorer kan donera en njure och en bit av levern. Andelen njurtransplantationer med njurar från levande donatorer ökade under 2018, från 26 till 32 procent.

– Det är glädjande att andelen njurtransplantationer med njurar från levande njurdonatorer ökar. Och det är positivt ur två aspekter. Dels blir det bättre resultat med organ från levande personer och dels ger det möjlighet till fler njurtransplantationer totalt, säger Wenche Stribolt, utredare på Socialstyrelsen.

Rapporten visar också att antalet transplanterade vävnader har ökat under de senaste åren. Av de drygt 1300 vävnadstransplantationer som utförs i Sverige varje år är transplantation av hornhinnor och hjärtklaffar de mest förekommande.

Anhörigvetot ökade något under 2018

Endast knappt hälften av de som bedömts som medicinskt lämpliga donatorer 2018 hade gjort sin inställning till donation känd, vilket fick till följd att beslutet om att gå vidare i donationsprocessen lämnades till närstående. I 39 fall motsatte sig närstående donation. Det så kallade anhörigvetot ökade därmed under 2018.

– Om fler människor gjorde sin inställning till donation känd skulle beslutet om en eventuell donation inte lämnas till närstående. Sannolikt skulle donationsfrekvensen därigenom också öka, konstaterar Wenche Stribolt.

Sämre förutsättningar för donationsansvariga

Redan i förra årets rapport uppmärksammade Socialstyrelsen att endast knappt hälften av intensivvårdsenheterna i landet har tillsatt donationsansvarig läkare och donationsansvarig sjuksköterska som har skriftlig uppdragsbeskrivning och rekommenderad avsatt tid för uppdraget. Årets uppföljning visar på en ytterligare försämring.

– De här personerna har nyckelfunktioner i en donationssituation. De arbetar aktivt för att uppmärksamma möjliga donatorer och har ansvar att samordna och att stödja kvalitetssäkringen i donationsverksamheten. Utan en skriftlig uppdragsbeskrivning och den rekommenderade avsatta tiden för uppdraget försämras förutsättningarna för att de ska kunna genomföra sitt uppdrag, avslutar Wenche Stribolt.