^{—  ENLIGT REDAKTÖR’N / SIGNERAT P. STRANDH / OM KRIMINALITET  —}
>>            
Nog … jag har hört tillräckligt!
Så känner jag spontant när BBC:s reporter upprepar det som våra inhemska motsvarigheter i riksmedia har ägnat större del av dagen åt att rapportera. Nämligen att det var närmare 80 bilar som sattes i brand på västkusten i natt. När jag på BBC:s webb läser rubriken: ”Sweden cars: 80 set on fire in several cities” så rodnar jag och ställer mig (som så ofta nu förtiden) frågan om var i hela fridens namn det hela gick så förbannat snett?

Det rör sig ”troligtvis om en koordinerad gärning” säger statsminister Stefan Löfven (S) och där har han nog medhåll från de allra flesta. Och visst, jag instämmer med den analysen. Men då kommer naturligtvis följdfrågan: Vem eller vilka ser en vinst i detta meningslösa förstörande, eller vem fanken ska vi nu sätta dit så att vi får ett slut på denna destruktivitet som alltmer präglar delar av vårt samhälle?
SD och de övriga (framförallt partier på högerkanten) som sedan årsskiftet gått ”all in” för att i valrörelsen kamma hem väljarnas röster genom att erbjuda oss mer ordning och reda, laglydighet genom fler säkerhetskameror och ordningsvakter m.m. De har naturligtvis en hel del att vinna på händelser likt den i natt. Notera nu att detta är en spekulativ text, vilken på icke något vis bygger på några säkerställda fakta – så, då var det klargjort en gång för alla.
Rent logiskt borde det ha rört sig om ett gäng nötter med ideologier från högerflanken som i natt lattjade oklokt med tändstickorna. Som sagt, rent spekulativt känns det som det mest rimliga. Och om det INTE var någon från högerkanten (vilka ändå skulle kunna vinna fler röster från alla trygghetstörstande väljare) … Och om det inte rörde sig om världshistoriens största simultant genomförda försäkringsbedrägeri där bilbrand var modus operandi … Ja, kvar finns då bara förklaringen att den/de som gjorde detta måste vara ett gäng radikalt lobotimerade
illbattingar. Your guess is as good as mine here!

Den torra sommaren var för många lantbrukare katastrofen som samtidigt spelade miljörörelsen i händerna. Miljöpartiet, men också andra partier som framförallt och i högre grad återfinns på vänsterkanten, kände äntligen att det blåste vind i seglen och var nog rätt nöjda när opinionsinstituten radade upp sig för att delge dem siffror som talade till deras favör. Men vad händer då? (…suck)
Jo, då går Ung Vänsters förbundsordförande ut och proklamerar att de ska sabotera Ungsvenskarnas (SD:s ungdomsförbund, reds anm) i tiden närliggande sammankomst på västkusten. Rassel rassel, så har dessa V-ungtuppar lyckats putta över sympatier till SD:s flank. Tackar tackar, tänker nog Jimmie Åkesson samtidigt som han alltjämt kan räkna hem sympatiröster sedan RFSL:s pinsamt barnsliga behandling av ett i högsta kammaren parlamentariskt representerat parti (jag säger bara uppblåsbar elefant). För allvarligt talat, vem vill stötta några som tror att konstruktiva lösningar kan uppnås genom att mobba, frysa ut, sabotera sammankomster och på andra vis medvetet sätta krokben för allt vad en öppen debatt heter?

Faktum är, och det kan du och jag tycka vad vi vill om, att sympatin tillfaller alltid offret (möjligen undantaget fallet med makarna Ewing i teveserien Dallas, se bilden). Att Ung Vänsters Henrik Malmrot så sent som igår rättfärdigade ”party crashing” har garanterat genererat väsentligt fler röster till SD än han någonsin kan ana. 
Nu hoppas jag på att å ta del av samtliga partiers resonemang och visioner för kommande valperiod. Snälla, låt oss slippa omogna kommentarer, elaka insinuationer, förstörande av andras och ibland allmän egendom. Låt oss – tillsammans med dig och det parti du sympatiserar med och kämpar för – få chansen att se den bild som lockar dig dit. DET är konstruktivt och möjliggör för oss väljare att kunna ta medvetna val, lutade mot såväl intellekt som den alltid så viktiga magkänslan.

________________
_{Signerat P. Strandh}
__________________