Utvecklingsländerna ska få 300 miljarder dollar om året för att hantera klimatkrisen.
– Det räcker inte, säger Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.
Den viktigaste frågan under COP29 har handlat om klimatfinansiering, alltså det stöd som rika länder som är ansvariga för klimatkrisen ska betala till utvecklingsländerna som bidragit minst till klimatkrisen men som nu drabbas värst.
Här klubbades en summa på 300 miljarder dollar om året från 2035, vilket är långt ifrån de 1300 miljarder dollar som utvecklingsländerna krävt.
– Resultatet är en besvikelse för fattiga och utsatta länder och människor som drabbas hårt av klimatförändringarna. 300 miljarder dollar är långt ifrån tillräckligt för att hantera de utmaningar som de står inför. Men det är ändå viktigt att det blev ett beslut om klimatfinansiering, säger Karin Lexén.
Under mötet drev EU på för höjda ambitioner vad gäller sänkta utsläpp och utfasning av fossila bränslen. Besluten som fattades innehöll dock inga konkreta åtaganden.
– Det är extremt allvarligt och ett slag i ansiktet på de länder som står på gränsen till att utplånas, säger Karin Lexén.
Förra året, under COP28 i Dubai, enades länderna om att börja fasa ut fossila bränslen. Under årets förhandlingar har motståndet mot detta varit stort, bland annat från arabstaterna. Stor kritik har riktats mot värdlandet Azerbajdzjan, som agerar medlare i förhandlingarna, för att inte ha fört mötet framåt tillräckligt snabbt. Det finns också bevis på att Saudiarabien har fått påverka processen.
– Farhågan med att låta en oljediktatur leda ett klimatmöte har besannats. Det är skandal att länder som Saudiarabien och arabstaterna lyckats förhindra skarpa beslut om utsläppsminskningar och utfasning av fossila bränslen, säger Karin Lexén.
Flera andra beslut klubbades, bland annat om regler för utsläppshandel under Parisavtalet. Naturskyddsföreningen har länge drivit på för hårda regler kring handel med utsläppsrätter, eftersom riskerna är stora att projekten som finansieras genom denna handel får negativ påverkan både på miljö och människor. Dessutom visar det sig ofta att utsläppsminskningarna blir lägre än vad som redovisas.
– Vi hade helst sett att det inte skulle vara möjligt alls för rika länder att köpa utsläppsrätter för att klara sina klimatmål. Men vi är glada över att de nya reglerna ställer vissa krav på transparens, vilket ger en större inblick i systemet, avslutar Karin Lexén.
•
Extern skribent: Naturskyddsföreningen
