Resultatet sammanställdes noggrant, men analyserades inte förrän nu – 275 år senare, då det också kommer att publiceras av Linnean Society i London.
– Det kan vara det första experimentet inom det som först i slutet av 1800-talet skulle komma att bli ämnet ekologi. Med dagens mått mätt är det ett enormt experiment med ett imponerande antal växter, säger Håkan Rydin som är professor i växtekologi vid Uppsala universitet och en av forskarna som gjort analysen.
Carl von Linnés avhandling Pan Svecicus beskriver 2 325 försök med 643 olika växtarter. Den publicerades 1749 och försvarades av hans student Nils Hesselgren. Tidigare hade Linné och hans lärjungar rest runt i Sverige och samlat in kunskap från bönderna om vilka betesmarker som var de bästa för djuren.
Trots att avhandlingen översattes till tyska och engelska och var känd bland samtida botaniker i Europa analyserades aldrig resultaten. Men nu har Håkan Rydin tillsammans med några andra forskare jobbat med att sammanställa och analysera datan.
Resultatet visar att grisar var mest selektiva; de åt 32 procent av de 204 växtarter som testades på alla djur. Därefter följde hästar med 59 procent, kor 66 procent, får 82 procent och getter 85 procent. Djuren föredrog i allmänhet ärtväxter och gräs.
– Att grisar var mest kräsna beror nog på att de är allätare och inte äter enbart växter. Det var något förvånande att djuren inte var speciellt bra på att undvika de giftiga växterna. Kor och hästar var bäst på det, säger Håkan Rydin.
I avhandlingen finns nummer och referenser till Flora Svecica, Linnés förteckning över den svenska floran. Det här var enligt forskarna en av de första gångerna Linné använde den numera rådande namngivningen, vilket också har gjort det möjligt för dem att identifiera vilka arter som ingick i experimenten.
– Carl von Linné lade grunden för framtida forskare att kunna analysera det här. Det är ungefär 200 år innan biologerna började använda statistik. Det som också är helt fascinerande är att alla data finns dokumenterade. Hade det gjorts i senare tid hade forskarna förmodligen inte sparat rådata, säger Håkan Rydin.
•
Extern skribent: Uppsala universitet | 2024-09-19
