7 mars 2024

LITTERATUR | Död och sorg i svenska barn-böcker

Att döden är blå eller ett flygande djur är de vanligaste sätten att illustrera döden i svenska barnböcker.

Kategorier: DÖD, FILOSOFI, LITTERATUR, SPRÅK, STUDIE, UPPSALA UNIVERSITET

Det visar en studie från Uppsala universitet som omfattar analyser av 62 böcker. Bara sex av tio böcker använder ordet ”död” och det kan vara problematiskt.

– Själva ordet ”död” omnämns i cirka två tredjedelar av böckerna, i resten av böckerna används metaforer som ”somnat in” eller ”gått bort”. Det kan göra det svårt för barnen att förstå och till och med skrämma upp dem. Till exempel kan ett barn bli rädd att för att sova, eftersom den som ”somnat in” inte kommit tillbaka igen, säger Rakel Eklund, filosofie doktor, specialistsjuksköterska och forskaren bakom studien.

I sitt arbete som forskare om barns sorg rekommenderar hon ofta vuxna att läsa böcker tillsammans med barnen som en hjälp för att börja prata om det som kan vara svårt, som döden. För att få en bättre överblick över vilken litteratur som finns gjorde hon tillsammans med en bibliotekarie på Uppsala Stadsbibliotek en litteratursökning på ämnet. De hittade 110 titlar, av dessa var det 62 som Rakel Eklund såg som passande för studien. Hon har analyserat dels hårda fakta som författare, utgivare, årtal, dels berättelsernas dödsorsaker, begravningar, karaktärer på huvudpersonen och den döende. Även sorgeprocessen efter döden är med i studien. Hon har undersökt vilka ord som användes för att beskriva döden, sorgen och den som dött.

Några slutsatser i studien:

Det vanligaste är att det är ett husdjur eller äldre släkting som morföräldrar eller farföräldrar som dör. I hälften av böckerna omnämns dödsorsaker, det vanligaste är ett dödfött barn eller att dö av ålder. Oftast får huvudkaraktären reda på att någon har dött genom att en mamma berättar det.

Merparten av böckerna har med en sorgeprocess. Det vanligaste sättet för huvudpersonen att hantera sorgen och andra känslor, är att vara tillsammans med familj och vänner och minnas den döda tillsammans.

– Det är viktigt att ge läsaren en chans att följa med i sorgeprocessen. Det kan lära barn att sorgeprocess är något som kommer och går i livet och att sorg inte plötsligt försvinner eller går över. Böckerna som jag tittat på sticker ut i jämförelse med liknande böcker från andra europeiska länder. Där har tidigare studier pekat på att ett mycket färre andel barnböcker beskriver en sorgeprocess.

Enligt Rakel Eklund är det bra att det finns en sådan stor mängd med barnböcker som berör döden och som har olika infallsvinklar. Ett perspektiv som hon saknar är berättelser där det är barnet självt som är på väg att dö. Tidigare forskning visar att döende barn vill ha ärlig och öppen information om sin egen sjukdom och förestående död. Bara fyra av de analyserade böckerna beskriver det förloppet.

– Eftersom ett syfte med böckerna är att hjälpa barn att hantera och prata om död och sorg, skulle det behövas fler böcker som beskriver förberedelse för sin egen död. Det skulle underlätta för både barn och deras föräldrar och andra viktiga vuxna som läser för barnet, att ha meningsfulla samtal om döden och döendet utifrån den döendes perspektiv.

I de fall där det förekommer begravningar i böckerna följer de den kristna traditionen med kyrka, präst och begravningskistor. Ingen av böckerna hade ett perspektiv från någon av de andra världsreligionerna.

– Det är problematiskt att den enda religion som återspeglas är den kristna tron. Död och sorg står nära religionens frågor eftersom det väcker funderingar om varför vi lever, varför vi dör och vad som är meningen med alltihopa. Det finns fler livsåskådningar och religioner i vårt samhälle och många har ingen tro eller sin egen tro. Här tror jag redaktörer för barnböcker, bokförlag och även barnboksförfattare, har ett jobb att göra, avslutar Rakel Eklund.