I en serie om tre artiklar i tidskriften Trends in Biotechnology diskuterar ett tvärvetenskapligt internationellt team, med tre forskare från forskningsprogrammet Mistra Biotech vid SLU, alternativ för att reformera EU:s regelverk för genetiskt modifierade organismer (GMO). Syftet är att göra riskbedömningar och beslutsfattande mer förenliga med vetenskapliga principer, och att lägga grunden för en internationell harmonisering, vilket är en förutsättning för att foder- och livsmedelskedjan ska fungera globalt.

Sedan 1990 har EU haft speciella regler som gäller för organismer framtagna med hjälp av genetisk modifiering. Alla typer av växtförädling och djuravel ändrar visserligen den genetiska uppsättningen på något sätt; men det var utvecklingen av metoden transgenes (genöverföring mellan arter som inte kan korsas naturligt) på 1980-talet, som ledde till att EU införde GMO-lagstiftningen.
Lagstiftningen kräver en omfattande bedömning av vilka eventuella risker GMO kan innebära för miljön och människors hälsa. Den innehåller också en godkännandeprocess som gör det möjligt för EU-kommissionen att hantera de potentiella risker som utvärderingen eventuellt påvisar. Lagstiftningen innebär också krav på övervakning, märkning och andra åtgärder för att GMO och konventionella (icke-GM) produkter ska kunna samexistera parallellt.

Detta regelverk har emellertid ofta fått kritik för att det hindrar innovationer som skulle vara bra för hälsa och miljö. I kombination med den politiska låsningen kring riskhanteringen sätter lagstiftningen i praktiken stop för GM-teknik, trots att det saknas indikationer på att det skulle finnas några risker specifikt kopplade till användningen av denna teknik.

Det har skett en fantastisk utveckling av gentekniken på 30 år. Nyare biotekniska verktyg möjliggör exakta genetiska förändringar i organismers DNA utan att införa så kallade främmande gener. Men även dessa produkter, de så kallade genomredigerade organismerna, kommer troligen att regleras som GMO i EU, i enlighet med ett EU-domstolsbeslut 2018.

Många forskare och andra intressenter kräver nu reformer av EU:s GMO-lagstiftning. I sina tre artiklar diskuterar författarna nio detaljer, som sorteras i tre huvudkategorier: 1) omfattning och definitioner, 2) riskstyrning (bedömning och hantering) och 3) förfaranden efter godkännande (märkning, samexistens). De anser att reformerna, om de genomförs, bör bidra till att göra EU:s regelverk för GMO mer förutsägbart och innovationsvänligt. Regelverket bör inte diskriminera vissa tekniker utan giltiga skäl. Reformerna ska göra regelverket dynamiskt gentemot vetenskapliga framsteg och erfarenheter, samt ta hänsyn till fördelarna med att använda dessa tekniker i förädlingen.

Den politiska verkligheten diskuteras också i artiklarna. EU-kommissionen genomför för närvarande en studie av den rättsliga statusen för nya genomiska tekniker och denna artikelserie kommer därför i rätt tid eftersom den ger flera vetenskapliga inlägg och råd. En försiktig uppskattning är dock att EU fortfarande inte är politiskt redo för en reform som skulle påverka produkter som bär främmande gener (transgena produkter). Det finns tecken på att både allmänheten och politikerna är mer öppen för användningen av nya tekniker, som genomredigering.