Årets upplaga har allt och lite till
>>
Humorn och de rappa replikerna levereras träffsäkert, och då främst av Carl von Linné själv. I Årets Krönikespel spelas blomsterkungen av Daniel Olvondahl, och bara den dikt han rabblar fram där samtliga sponsorer finns krystat invävda drar ner skrattsalvor (t.o.m. hos de yngsta – en grupp sjätteklassarna från Nya Valsätraskolan).
Krönikespelet bygger på sin i år 31-åriga historieskrivning à la Uppsala. Men som Linn+e själv uttrycker det så har man inte förändrat … Utan förädlat spelet. Och jag är benägen att hålla med. En logistisk mardröm tycks det mig ligga bakom denna uppsättning med massor av skådespelare, statister, hästar och en oerhört uppskattad get. Men Uppsala Krönikespel framför vår stads histora på ett ovanligt effektivt sätt som håller oss alla vakna – vilket ju inte alltid är, eller var, fallet när man satt i skolbänken på historielektionerna.
Ett minus, eller åtmistone ett frågetecken; Hur motiveras den höga smällen i och med branden vid Gustavianum? Ok om man hade redogjort för Krakataus tillkomst … Men nu handlar det om Uppsalas dito. Jag rekommenderar ett stycke smäll mindre till nästa års spel. För övrigt kan jag knappt bärga mig till dess.
/Redaktör’n