Jag längtar till den dagen då vi i världen inte behöver tala om manligt och kvinnligt, feministiskt- eller mansperspektiv o.s.v. och istället kan nöja oss med termen mänskligt. Tills dess kommer jag oförtrutet att ta den/de förtrycktas parti.

Jag brukar resonera på följande vis; den som inte har fötts av en mamma är den ende som – möjligen – kan ignorera kvinnors rättigheter.
Och det exkluderar ju onekligen merparten av mänskligheten. Inte sant?
Att det sedan fortfarande finns en oförsvarlig diskrepans mellan män och kvinnor (t.ex. att tillåtas att ha eller inte rösträtt, rätt till utbildning, utsättas för könsstympning, hur ser lönesättning ut o.s.v.) visar med all önskvärd tydlighet på väsentligheten av att ha en internationell kvinnodag.
Så, ett hjärtinnerligt hipp hipp hurra för kvinnosläktet!
Eder redaktör’n
Peder Strandh