• LUTHAGEN 1958 • Från ovan | DigitaltMuseum / Flygtrafik AB / Strandhs KröniKåseri (Kk)
>>
Det är alltid bra att införskaffa sig nya perspektiv – inte minst visuella sådana.
För lite drygt sextio år sedan, alltså långt innan dagens drönare, var det flygfotograferna allena som kunde ge oss den där eftertraktade glimten från ovan. En sådan utsikt leder mina tankar till Edvard Perssons skönsång i visan ”Lite grann från ovan” (skriven av Lasse Dahlquist 1939). Och nog förändras ens perspektiv en smula när man får flyga fram på ryggen på en gås – eller varför inte en kaja!?
På webbsidan Digitaltmuseum (en gemensam databas mellan flera av Sveriges och Norges museer) finns över två miljoner objekt samlade vilka dessutom blir allt fler för var dag som går. Att sidan därtill är gratis att besöka gör det hela än bättre.
På bilden ovan ser du Flygtrafik AB:s fotografi över Luthagen, taget i nordostlig riktning 1958. Som hjälp med att orientera dig kan man ta den breda gräsplantering som löper inåt/uppåt från nedre högra hörnet. Detta är Tegnérparken (”Giraffparken” i barnfamiljsmun). Där denna gräsyta tar slut syns Ringgatans trädallé ta vid i sin sträckning mot nordost.
När jag lyssnar till Lasse Dahlquists visa, och då i synnerhet dess sista vers (vilken är skriven av Edvard Persson själv vid tiden för krigsutbrottet 1939), slår det mig hur kusligt relevant denna lägesbeskrivning känns även idag. För nog skäms jag när jag ser allt vad min art åsamkar sig själv och sitt lilla hem i ett stort universum. Därför låter jag Edvard Perssons(bild) ständigt aktuella ord avrunda mitt korta och hjärtligt menade KröniKåseri:
Gott så,
Redaktör’n
Nu jordens alla murar börjar skaka.
En samling dårar (har) satt vår värld i brand.
Vad fäderna byggt upp blir pannekaka.
Det ryck och slits i gamla vänskapsband
Ack kära ni som slåss därner på jorden
kom upp och ta en liten titt med mig
Jag är ganska säker på att ni skäms en smula då
när ni ser vår gamla jord så här från ovan
”Lite grann från ovan”, från filmen Kalle på Spången. Text och musik av Lasse Dahlquist (samt vers 4 Edvard Persson).
________________________________________
Textförfattare: Peder Strandh, Redaktör’n