^{• UTFLYKT • TROPIKHUSET | BILDREPORTAGE — Botaniska trädgårdarna / Uppsala universitet / Signerat Peder Strandh} 

>>

Som uppsalabor har vi en stor fördel när höstmörkret och kylan tar sina allt hårdare grepp om oss: Vi kan nämligen – alla! – hämta kraft i en ständigt grönskande medelhavsmiljö, tropisk regnskog m.m. Det handlar naturligtvis om Uppsala universitets Botaniska trädgårdar och dess glaspalats; Tropiska växthuset.

Det är söndag och tidig eftermiddag i oktober när ett tjugotal förväntansfulla människor samlas i den lilla entréhallen på Villavägen 8. Efter att ha erlagt inträdesavgiften (50 kronor per vuxen besökare) inväntar vi klockslaget, 13.00, då dagens guidning ska inledas.
På prick utsatt tid anländer biologen Emma Wallrup och snart har hon med sitt entusiasmerande tilltal fångat vår uppmärksamhet. Hon inleder i Tropiska växthusets första sal som är tillägnad medelhavets subtropiska växter.

– Den här är en kottepalm, förklarar hon och förklarar att artens fortplantningssystem tillhör de äldsta på vår planet. Dessa fanns långt innan dinosaurierna vandrade på jorden.

Att palmen har det namn den har blir uppenbart då man ser den stora kotten som sitter väl exponerad.^{(Se bilden ovan)}
Snart vandrar sällskapet vidare in i den rymliga Victoriasalen med sin stora damm i mitten. Liksom oss i guidegruppen utgör även den stårliga bananörten, kakao- och papayaträd åskådare till de vackra huvudpersonen; jättenäckrosen Victoria cruziana. Fiskar simmar runt i dammen, en fjäril skymtar bland bladen högt uppe och vi i guidegruppen går s-a-k-t-a runt, likt trollbundna, utmed dammkanten.

– Den vackra vita jättenäckrosen blommar med en blomma per dag, berättar guiden Emma Wallrup som är utbildad biolog. När ”dess dag” är sedan är över drar den sig ner under vattenytan och ändrar färg till en mer röd-rosa. På så vis kommunicerar den till sina pollinerare vilka blommor de bör rikta in sig på.
Vit är lika med värd att besöka medan rödrosa inte kommer att ge så mycket lön för mödan, kan man säga.

Efter Victoriasalen är det så dags att dra sig in i regnskogen. Varje ”rum” skiljs åt av automatiska dörrar som ser till att temperatur och luftfuktighet håller sig på rätt nivåer.
I den tropiska regnskogen klättrar växter i princip överallt. Från golv till tak och vice versa. Lite varstans hänger små papperspåsar upphängda i grenarna. Dessa innehåller nyttoinsekter som hjälper växterna att hålla sig friska. Åtminstone en lapp varnar också för en mycket giftig växt – allt för att man som besökare ska kunna komma hem med ett leende på läpparna istället för att hamna på hospital.
Orkidéer trängs här med buskar, träd o.s.v. från olika platser runt om vårt klots ekvator. Brasilien och andra sydamerikanska länder är rikligt representerat liksom länder i Afrika, Asien och Australien. Den som har ögonen med sig (samt en gnutta tur) kan råka på en av regnskogens små amfibier, i detta fall små grodor ^{(se bild)}. De UMLN har sett har som störst varit ca. fyra centimeter på längden.

På utspridda platser i hela anläggningen finns parkbänkar utställda, liksom några kafébord med tillhörande stolar. Tropikhuset saknar däremot servering så den som önskar fika i tropikerna gör bäst i att ta med sig egen förtäring.

Det sista rummet vi i gruppen lotsas in i är det mer ökenbetonade där flerparten av växterna är – eller åtminstone ser ut som – kaktusar. Den klassiska Aloe veran finns naturligtvis representerad här.
Under vandringen väver Emma Wallrup in miljöaspekter där vi som enskilda medborgare kan göra skillnad.

– Ett enkelt sätt att påverka är att t.ex. logga in på pensionsmyndighetens webbsida och ställa om sitt sparande till ”grönflaggade” alternativ, säger hon och fortsätter: Dessutom är det bäst att undvika att flyga, åtminstone de närmaste åren. 

Det är uppenbart, var än man kommer, att vi lever i miljömedvetenhetens/miljöångestens tidevarv. Var man än styr sina steg påminns man om vår tillvaros skörhet. Men Emma Wallrup lämnar alltid åhörarna med en hoppingivande knorr på var förmaning. Och tur är ju det då jag är säker på att cirka tjugo personer ur en guidad grupp på Tropikhuset senare kom hem med ett leende på läpparna och en förstärkt önskan om att bidra till vår planets välmående.

<< •
_____________________
_{Signerat Peder Strandh}
^{redaktion@luthagsnytt.se}
Fler bilder följer nedan >>

___________  SLUT / THE END _______________