^{Ur UMLN nr 3 -2019 | BILDER: Stabby Gård / Sju Gårdar / Elisabeth Gauffin / Mejeriprodukter}

Elisabeth Gauffin på Stabby Gård.

– Nu hade vi allt tur med vädret!, konstaterar Elisabeth Gauffin leende när hon tar emot oss på en av de sex gårdar som ingår i mejerivarumärket Sju Gårdar. Det är sen eftermiddag och sensommaren tar ett av sina sista rejäla andetag med uppemot 26 grader i skuggan. Solen står tämligen lågt över sädesfälten, vilka visar tydliga tecken på att nyligen ha skördats då ränder efter skördetröskornas däck letar sig fram i fantasieggande mönster.

Familjen Gauffin har arrenderat Stabby gård av Uppsala universitet i nästan ett sekel och för snart tio år sedan (2010) lämnade Elisabet och hennes man Göran över driften av mjölkgården till sönerna Erik och Lasse. Med sin närhet till Uppsala, bara en knapp mil sydväst om city, kan gården nås både via Lurbo och riksväg 55 (avtagsväg mot Hammarskog). Och med varor som är KRAV-och klimatmärkta och med ledord som nära och ekologiskt är det korta avståndet onekligen en klar fördel.

Elisabeth stegar runt på gården med en spänst som, tänker jag, delvis måste kunna förklaras med mjölk från familjens kor. Inifrån en angränsande spannmålsbyggnad hörs maskinljudet från en lastare som är i full färd att fylla byggnaden med nytröskat vete. Det är Göran som rattar det stora fordonet och Elisabeth varnar, mest på skoj (hoppades jag), för att han kör som en vilde.

– Vi är nästan helt självförsörjande när det gäller foder till våra djur, berättar Elisabeth samtidigt som en av korna råmar ljudligt bakom henne.

De mjölkas morgon och kväll och nu börjar de bli otåliga att komma ut på betesmarkerna igen.

– Som KRAV-gård måste vi vara oerhört noggranna med allt vi gör med och för våra djur, och det är bra! Antibiotikaanvändningen ska hållas nere så långt det är försvarbart för djurets ve och väl och det vi köper in ska klara alla krav som följer med våra olika certifieringar.

Hon gör ett litet uppehåll innan hon summerar sitt resonemang och förklarar att allt detta självklart gör att gårdens drift blir dyrare än t.ex. en ”vanlig” mjölkproducents kostnader nere på kontinenten.

– I slutändan är det vi som konsumenter som med våra val i butiken sänder signalen om vad vi vill ska finnas på hyllorna. Det du efterfrågar och handlar – det tar handlarna oftast in, konstaterar hon.

När samarbetet Sju Gårdar startades för tio år sedan var trenden att handla närodlat som starkast. Därefter minskade intresset för det lokalt producerade under ett antal år innan den nu åter vänder uppåt och bönder, likt Gauffins, törs se ljusare på framtiden. Men det kräver att man är påläst och arbetsvillig för att kunna lyckas, menar hon.

– Jag tycker naturligtvis att det är oerhört viktigt att handla närodlat, säger Elisabeth med eftertryck där hon står lutad mot ett av staketen med en flock svartvita kvigor i bakgrunden.

Hon förklarar att det inte ”bara” handlar om det uppenbara, som mjölk och ost i Sju Gårdars fall, utan även att boskapen bidrar till ett öppet beteslandskap där pollinerande insekter trivs och frodas där – i förlängningen – en artrikare natur blir resultatet.

Solen dalar sakta ner bakom en klunga lövträd och ljuset får sitt så där magiska skimmer som bara en sensommarafton kan bjuda på. Kvigorna närmar sig oss nyfiket och vädrar efter vår kamera. Den upplevs som lite skrämmande … Men allra mest oemotståndlig i sin besynnerlighet. Lite som livet lätt kan te sig för oss tvåbenta. Ännu en dag på Stabby Gård går mot sitt slut när de sista huvudrollsinnehavarna vänder oss ryggen och vandrar ut mot nya betesmarker.

BILDER:

______________________
_{redaktion@luthagsnytt.se}
______________________