^{| STABBY PRÄSTGÅRD / ENLIGT REDAKTÖR’N / IDEALISM |}

Det så populära sommarkaféet i Stabby prästgård planerar att öppna i början av september. Det berättar Gunilla Stenkula, ordförande i Bondkyrko hembygdsförening, när jag träffar henne vid grindarna till Stabbys stolthet under lindarna; prästgården.

– Men Jag hoppas att det ska kunna slå upp portarna redan i augusti, säger hon. Jag vet att efterfrågan är jättestor under sommaren. Men i slutändan är det en fråga om ork bland våra eldsjälar som brukar driva kaféet, säger Gunilla.

Hennes ord väcker återigen mina tankar om tillvarons tillstånd: 
Vi lever i ett tidevarv som riskerar gå till historien som de förstorade- alt. förkrympta- (ytterligheternas) samvetenas era: Där vi  antingen skiter fullständigt i det gemensamma (förkrympt samvete) alternativt lägger ner merparten av vår ideella kraft på geografiskt avlägsna platser (polarområdena, svältens offer i Afrika, hotade djurarter i Amazonas o.s.v). Det senare är naturligtvis oerhört angeläget och utmärkt. Det första rent vämjeligt, enligt min mening.

Men när dessa ytterligheter så uppenbart blir på bekostnad av det nära vi ofta tar för givet – som ett levande och tillgängligt Stabby prästgård dit vi går för att hämta kraft, finna ro, ta schyssta selfies och ha stämningsfulla fester i … Då börjar mina varningsklockor att ringa.
Det är inte konstigt att styrelserna i traditionella ”kampföreningar” som Gröna sköna Stabby, Bondkyrko hembygdsförening som räddade Stabby prästgård från att hamna i privat ägo och Övre slotts byalag som räddade de klassiska kvarteren mellan Skolgatan och S:t Olofsgatan från rivningsivern på 1960- och 70-talen, nu börjar bli gamla och slitna. Det är kanske ingen nyhet att det är ytterst svårt för sådana styrelser att rekrytera yngre engagerade medlemmar. Men desto allvarligare då allt är så uppenbart och den enkla logiken säger att det börjar bli extremt bråttom att ”fylla på underifrån”. Att alla vi som ingår i generationerna födda från 1960 och framåt börjar kavla upp ärmarna och hugger i. För vår och våra barns skull, för vår närkulturs och rekreations skull, för din och min skull. För att all den kunskap de tidigare barrikad-byggande 30- och 40-talisterna ska kunna tas till vara, förvaltas och föras vidare – och inte förpassas till glömskans vakuum.

Till den som inte engagerar sig det minsta kan jag bara förmedla skuldbeläggning; pinsamt och sorgligt med ”gamla hundar”! För sådana finns det dessvärre föga hopp om förändring.
Men till alla er som bryr er, räddar späckhuggare vid Eldslandet karga kuster och bistår fantastiska organisationer som operation Smile, Rädda Barnen etc. Fortsätt med det – det är kanonbra och viktigt! Men blicka gärna upp från inbetalningstalongen där du sitter framför LED-skärmen och ta dig en liten funderare: Vill du liksom mig ha möjligheten att ta en skärmpaus och promenera vid Stabby prästgård i framtiden? Ja, då är det läge att göra något aktivt och konkret. Din kunskap, drivkraft och du som person är hett eftertraktad och efterlängtad i alla liknande organisationer (läs ideella föreningar). Vill du göra slag i saken och göra skillnad för morgondagens Stabby prästgård? Ring då själv till Gunilla Stenkula och berätta vad du skulle vilja/kunna bidra med. Det handlar i första hand inte om pengar utan om din fysiska närvaro, din handlingskraft och tid … Om dig och vår gemensamma, nära historias framtid.

Gunilla Stenkula, ordförande i Bondkyrko hembygdsförening. Tel: 070-824 86 51

Om du inte är medlem sedan tidigare rekommenderas detta å det varmaste!

_{| Signerat Peder Strandh, redaktör’n |}
________________________________