| LÅNGLÄSNING / BRF KAPRIFOLEN | >>

(Artikeln ursprungligen publicerad i UMLN nr. 2 -2019)

På Mimmi Ekholms plats och utanför porten till brf Kaprifolen blommade körsbärsträden nästan överdrivet vackert. Inne i huset fick jag komma in till Ingrid och Jan som berättade om sitt unika seniorboende där alla känner varandra och samarbetar och alla trivs.

Jans beskrivning och detaljerade dokumentation skulle kunna tjäna som manual för alla nyblivna bostadsrättsföreningar och samfälligheter. Föreningen har tre trappuppgångar med sammanlagt 34 lägenheter på 2-4 rum. Det finns också ett sällskapsrum med pentry och ett angränsande gästrum.

Medlemmarna flyttade in under våren 2013. De kom från olika håll och bara var tredje hade någonsin bott i bostadsrätt, så det blev en del undervisning om rättigheter och skyldigheter. Men dessutom fanns det ett stort behov av gemenskap då många var utsocknes. 

Hur fick de igång verksamheten?

När inflyttningen var avklarad kom Jan med i valberedningen. Inför valet av styrelse bjöd Ingrid och han in flera av sina nya grannar. Alla kom från olika håll och det framkom att det fanns ett intresse av en större gemenskap. Idéer kläcktes, grupper bildades och fylldes av människor. Förutom styrelsen finns nu hela sexton funktioner med utsedda ansvariga. Vartefter tiden gick har verksamheterna utvecklats och stabiliserats och nu har valberedningen och aktivitetsgruppen en ledamot i varje uppgång. 

En central betydelse har Aktivitetsgruppen då de tar reda på vad medlemmarna vill göra. Det finns också ansvariga för garage, tvättstuga, data och telecom, innergården, teknik, avtal, brandsäkerhet med mera. Allt som rimligen kan hända tas om hand av någon, konstaterar jag. Jan dokumenterar också alla aktiviteter och alla medlemmar informeras rejält.

Vad blev resultatet?

I sällskapsrummet ordnar gruppen Fredagspub träffar mellan 16 och 18 VARJE fredag året runt, och varje tisdag ordnar en kafégrupp Café Kapri. Man får förstås ta med sig goda vänner. Jan, som är en riktig statistiknörd har örnkoll på alla aktiviteter och noterar att man hittills har haft 209 pubfredagar med i snitt tjugo deltagare. Man arrangerar filmkvällar, bokcirkel, promenader varje måndag, grillning, kräft- och surströmmingsskiva, nyårsfirande, gårdsfest med grannföreningen Nattviolen med mera.  

Belöningen för allt engagemang är att människor trivs väldig bra, bryr sig om varandra och går på årsmötet. Det är lätt att få folk att ställa upp, också till styrelsen. 

Puben

Efter intervjun fick jag komma ner till puben och bjöds vänligen på ett glas vin. (Annars hade jag nog haft råd med de 20 kronor man betalar för ett glas (inköp sker på Systemet av Pubgruppen. Stämningen var god som den är när människor tycker om varandra. Alla sjöng en lovsång till Kaprifolen, melodi Det var på Capri … Jag fick också en visning av gästrummet som man kan hyra för 100 kronor per natt med tre bäddplatser. Ekonomin sköts inom verksamheterna. Ingen onödig byråkrati alltså, vilket låter som en saga i denna förpappringens* tid.

Kaprifolen är det enda seniorboendet med bostadsrätter i området. En sådan omfattande gemensam verksamhet måste vara unik i sammanhanget. Några av anledningarna till att den har lyckats tror jag är den starka organisationen, en gemensam lokal, att så många är involverade och att uppföljningen är noggrann. Och att allt deltagande är helt frivilligt! Om en aktivitet inte väcker intresse byts den ut mot någon annan. Jag får en trevlig A4-sida från Kaprifolens aktivitetsgrupp som listar programmet mars och april. Förutom de återkommande aktiviteterna har man genomfört träffar av olika slag. Träffar där man lyssnar på radioserien the Svenska Ord Story, frågesporter, bokklubb och gemensam måltid med öppen pub. Det finns verkligen något för alla.

En annan orsak till framgången är nog att alla är seniorer och har ganska gott om tid. Före pensionen måste man arbeta för brödfödan, har eventuellt barn m.m. och orkar inte ytterligare engagemang. Men en dag blir man pensionär och får kanske flytta in i Kaprifolen.

Monica och Stig 

Några dagar senare på Mimmis Café intervjuar jag Monica, som bor tillsammans med Stig i bottenplanet. De har en fin blommande terrass ut mot innergården. De flyttade in när huset var nybyggt. Monica bekräftar att alla trivs och kan inte påminna sig att någon gnällt ens en gång. Makarna är dessutom aktiva i Bondkyrko hembygdsförening i närbelägna Stabby prästgård. 

Här kommer en lista på vad de hinner med: Monica är värdinna och konferensansvarig i hembygdsföreningen och i Kaprifolen är hon med i aktivitetsgruppen, och tillsammans med Stig sköter hon bokningen av Kapri och gästrummet och ser till innergården och tvättstugan. Stig är styrelseledamot i hembygdsföreningen och medverkar vid uthyrningar av lokalerna där. I Kaprifolen är han flaggeneral och arbetar med fredagspuben förutom de åtaganden han delar med Monica.

Monica bakar av bara farten en kaka när det behövs, och så sköter hon deras blommande terrass. För övrigt deltar hon friskt i aktiviteterna:  hon brukar promenera varje måndag, fikar på Kapri och deltar i puben, lagar ärtsoppa åt 20-30 personer en gång årligen, äter tillsammans med egen mat då och då och har lärt sig sköta hjärtstartaren. 

Slutligen

Alla är kanske inte lika flitiga som Monica och Stig, men alla deltar på något sätt i denna blomstrande bostadsrättsförening. Jag håller tummarna för att denna gemenskap håller sig genom åren, också när pionjärerna skingrats och individualisterna flyttar in med sina smarta mobiler. En utmaning! 

* förpappring är ett uttryck som skapats av filosofen Jonna Bornemark för att beskriva det dokumentationstvång som drabbat och fördystrat arbetslivet och smittat av sig till föreningslivet i vår tid.

| Artikelförfattare: Maria Wold-Troell |

.