ATT LEVA LIVET / HIV >>

I Sverige lever nästan 8000 personer med hiv och cirka 40 procent av dem är kvinnor. Flera kvinnor har sagt att de upplever att kvinnor med hiv är osynliggjorda i samhället, både inom hivpreventionen men även i media och populärkulturen. Vi gjorde en snabb googlesökning efter kvinnor och förebilder som är kvinnor och lever med hiv, men hittade så gott som inga. Män fanns det flera av – medan vi är glada över att det finns män som är öppna med att de lever med hiv och kan verka som förebilder saknar vi ändå kvinnorna. Men visst finns dem!

I dag är det den 8 mars och den Internationella kvinnodagen. Dagen syftar till att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation i världen. Vi lyfter nu delar ur tre starka kvinnors berättelser.

”Man tar sin medicin och går på läkarbesök och sen lever man som vanligt”
Malin, 44 år, som bor i Sandviken fick sitt hivbesked 2008, när hon var mitt inne i ett tungt drogmissbruk. Den enda förändringen Malin då gjorde var att inte dela sprutor med andra. Men fyra år senare gick hon ifrån sitt missbruk och började ta ansvar över sin hiv och påbörjade behandling. Malin är öppen med att hon lever med hiv och har berättat om det i media och föreläser även för skolungdomar.

– Att vara öppen var ett väldigt genomtänkt och medvetet val. Jag hade inte sett en enda kvinna i tv eller media som levde med hiv. Jag kände att, okej, någon måste göra det och då blir det jag. Jag tyckte att det saknades kvinnor och jag ville även visa att vem som helst kan få hiv – inte bara män som har sex med män eller kändisar, utan även din granne kan få det, berättar Malin. 

Även om Malin i dag inte känner att hon behöver ha en förebild som lever med hiv, tror hon att det behövs för andra och att kvinnor behöver synas mer.

– Jag tror att unga tjejer och så klart nydiagnoserade behöver förebilder och det behöver synas att det är en kronisk sjukdom. Någon som visar att du inte går under och som tar bort känslan av att vara dödsdömd, säger hon.

Vad vill du säga till andra kvinnor som lever med hiv?
– Att inte hålla det hemligt för familj och andra. Låt dig inte bli begränsad och ensam. Men också att det är inte så farligt. Man tar sin medicin och går på läkarbesök och sen lever man som vanligt. Jag har en kronisk sjukdom som inte är aktiv om jag tar min medicin, så jag är ju frisk, säger Malin.

Malin vill även säga hur viktigt det är att testa sig.
– Testa dig! Det har ju inte med kvinnodagen att göra men det tål att upprepas hur många gånger som helst, säger Malin uppmanande.

”Låt mig köra järnet”
Ur boken, Leva livet – Att åldras med hiv, från Hiv-Sveriges Äldreprojekt berättar en kvinna som är i femtioårsåldern att hon fick sitt hivbesked 2003. I flera år mådde hon väldigt dåligt både fysiskt och mentalt och påbörjade medicinering först nio år efter diagnosen. Den dåvarande medicinen blev hon dålig av och hade inget socialt liv och mådde inte bra.

”I dag har jag landat. Då var det lite celibatkänsla, men efter det här med mitt barnbarn som gick bort i cancer tänkte jag att jag måste göra något helt annat. Jag var i Afrika i två månader. Kärleken som jag hade fått från mitt barnbarn fick mig att börja leva igen. Jag gick ut och festade och njöt av livet, allt det där som jag gjorde en gång innan all sorg kom in i mitt liv. Jag tog tillbaka livet. Det är klart att andra i min ålder undrade vad jag sysslade med. Men det struntar jag i. Låt mig köra järnet. Jag dejtar igen.” berättar hon i boken. 

”Lev som vanligt”
Birgitta, 69 år, från Leksand är också med i boken Leva livet – Att åldras med hiv och berättar om närhon fick sitt hivbesked 2017. Hon hade mått dåligt under hösten och läkarna fann då inte orsaken. När Birgitta några månader senare fick hivdagnosen kände både hon och familjen lättnad och blev glada över att det var hiv och inte någon annan sjukdom. Att det var hiv kunde hon leva med – i dubbel bemärkelse.

”Jag ringde runt till barnbarnen och släkten och berättade. Jag har också berättat det för grannarna och på min blogg. Alla har tagit det mycket bra, det kunde ju ha varit värre! Jag har förstått att det är speciellt att bli smittad i min ålder. Okej, jag har fått hiv, och då är det kanske min uppgift att avdramatisera sjukdomen.” berättar Birgitta i boken.

Vad vill du säga till andra kvinnor som lever med hiv?
– Lev som vanligt och att inte skämmas! Det är inte skambelagt och kan drabba vem som helst, understryker Birgitta.

Kvinnors rättigheter – mänskliga rättigheter, synliggörandet av hiv och inkludering i samtalet är inget som sker utan att någon gör något. Och ”någon” är vi alla, ett gemensamt ansvar och arbete som aldrig kan vila. 

Vi på Hiv-Sverige vill tacka alla som delat med sig av sina erfarenheter och tankar med oss.

Artikelförfattare: Hiv-Sverige