>>

Idag har tusentals barn runt om i vårt land struntat i skollektionerna för att istället demonstrera för miljöns räkning.

Nu vet jag att en del grymtar över att dessa elever uppenbarligen struntar i allt vad skolplikt heter. Och visst är det väl så. Men å andra sidan så är det allas vår morgondag som nu intar torg och gator – på ett sant Greta Thunbergskt vis – för att markera att de nu kräver handling och inte bara verbalt taktiska krumbukter. Jag hyser en stor respekt för detta och hoppas att de alltmer kan organisera sig för att bli en ”lobby”-kraft att verkligen räkna med. Vilket de rimligen bör vara då de inom ett par decennier kommer att vara de styrande i vårt land.

Med denna, alltmer medvetna, klimatpatos hos våra ungdomar hoppas jag nu också att dessa skulle börja ”sopa framför egen dörr”. Jag vet inte hur många gånger jag själv har hojtat till efter grabbar och tjejer i högstadieåldern som bara strösslar vår offentliga gatumiljö med tomma chips-, nötkräms- och kanelbullspåsar på sin väg från besöket i någon av våra närbutiker. Aluminiumburkar med Red Bull- och läsketiketter droppar de bara där de står och går.

Jag förmodar att det här måsta handla om två helt skilda grupper av ungdomar. Dels de som organiserar sig till förmån för miljön och dels de som fullständigt struntar i den, skitar ner den.
Tänk om man kunde få grupp nummer ett att utöva ett positivt inflytande på sina jämnåriga i grupp nummer två. Vore det inte alldeles fantastiskt!? Om dessa i grupp nummer ett kunde få grupp nummer två att begripa vikten av att vårda vår miljö, såväl i det stora som i det lilla Luthagen, Svartbäcken, Uppsala och Sverige. Tänk, det vore väl något att hoppas på ändå!

Signerat Peder Strandh, redaktör’n <<