>>
Koproliter (fossilt bajs) från den dinosaurieliknande härskarödlan Smok wawelski innehåller många bitar av större ben. Denna upptäckt har fått forskare vid Uppsala universitet att dra slutsatsen att Smok wawelski tuggade i sig ben för att få i sig salter och märg, ett beteende som ofta förknippas med däggdjur men inte reptiler.
De flesta köttätande dinosaurier använde sina vassa tänder för att skära genom köttet på sina byten men de var troligtvis inte kapabla till att tugga genom ben. Ett undantag återfinns bland de tyrannosaurider som härskade i Nordamerika mot slutet av dinosaurierna herravälde (Tyrannosaurus rex och dess närmaste släktingar).
I en studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports har forskare från Uppsala universitet studerat tio stora koproliter från Smok wawelski, en toppredator som upptäckts i 210 miljoner år gamla avlagringar i Polen. Smok wawelski var en 5-6 meter lång, tvåbent härskarödla som i grova drag såg ut som en dinosaur, även om det inte är helt klart om det faktiskt var en dinosaurie eller en föregångare till dessa.
Foto: Gerard Gierlinski.
Tre av koproliterna analyserades med synkrotrontomografi, en typ av skiktröntgen där man använder sig av röntgenstrålar som är tusentals gånger starkare än i en CT-skanner på ett sjukhus. Upp till hälften av varje koprolit visade sig bestå av benbitar från bland annat stora amfibier och dicynodont-ungar (en grupp växtätare). Flertalet krossade sågtänder som förmodligen tillhört djuret som ”lagt korven”, återfanns också i koproliterna. Det tyder på att tänderna krossades mot de hårda födoämnena, svaldes och ersattes av nya på löpande band. Fler bevis på att Smok wawelski tuggade i sig ben återfinns i form av nötta tänder, fossila spyor med benrester och isolerade ben med bitmärken.
Smok wawelski verkar ha haft flera anatomiska drag relaterade till att krossa ben, såsom ett massivt huvud och en kraftig kropp, gemensamt med tyrannosaurierna. Detta trots att de inte var särskilt närbesläktade med varandra och levde mer än 140 miljoner år isär. De liknande födoanpassningarna hos dessa stora köttätare verkar alltså ha uppkommit fristående i början respektive slutet av dinosauriernas herravälde.
Uppgifter från Uppsala universitet
