—
(Artikel från UMLN nr. 1, 2018. Inkl. BILDER)
Parodikungarna med hjärtat på rätt ställe
—
Snögloppet färgar Stockholms gator deprimerande brungrå, konstaterar jag när jag styr stegen norrut på Upplandsgatan, på väg från centralstationen till min intervju med tvenne glädjespridare. Plötsligt surrar det till i jackfickan och jag fiskar upp min ilsket vibrerande mobiltelefon.
”Ursäkta oss, vi höll på att spela in och glömde helt bort tiden”. Det är Emil Norbergs stressade röst som ljuder i mobiltelefonen. ”Vi kommer så snabbt vi bara kan … Åker från Solna nu och borde vara hos dig på tjugo minuter”, fortsätter han samtidigt som jag gör mitt bästa för att lugna ner honom.

Knappa kvarten senare glider två rödblommiga bröder, Daniel och Emil Norberg, in genom dörren hos United Screens hos vilka de har ett kreativt inspirerande kontor. Kontorets minimala yta samt att det saknar dörr gör att Emil direkt sätter av på jakt efter ett mer lämpligt och ledigt rum. Efter en stunds letande har han hittat ett konferensrum där vi kan slå oss ned. Daniels kalufs ser (precis som när man har sett den på TV eller YouTube) en smula bångstyrig ut men han har snart rättat till den där han sitter bredvid storebrorsan Emil. >>

I Kapelle
Bröderna Norberg växte upp på en mindre gård i Kapelle (ett område i södra Uddevalla, Bohuslän) tillsammans med föräldrarna Börje och Elisabeth. På tomten lät pappa Börje, som är snickare till vardags, snart bygga hus åt brödernas äldre släktingar; mormor och morfar, farmor och farfar samt mormoderns bror.
– Ofta hade de ju sina kompisar på besök så det var som en pensionärsgård – alltid minst sex, sju pensionärer som gick runt där på gården [som inte är särskilt stor, red] … Och så restes det majstång och spelades nyckelharpa och skojades allt som oftast, minns Daniel.
Brödernas dialekt tillsammans med deras rika vokabulär och gestikulerande gör att jag snart har förflyttats från ett gråmulet Stockholm till ett somrigt Bohuslän. Och Daniels minnesflow nöjer sig inte med pensionärer och midsommarstänger i barndomens Kapelle.
– Och mamma som är förskollärare brukade testa alla möjliga sorters förskoleövningar på oss hemma i köket, minns han samtidigt som han imiterar en gråsäl från någon av moderns barnramsor.

Elisabeth Norberg hade dessutom en utklädningslåda som bröderna gärna och ofta vittjade.
– Där hittade vi många spännande saker, alltifrån peruker och mantlar till roliga jackor, säger Emil.
Bröderna är överens om att denna barndomshemmets ”frihet att agera” förde med sig att de idag känner sig trygga och bekväma med att spela alla de karaktärer de gör på TV och Youtube.

Det man inte gjorde i familjen Norberg var att resa. Det fanns helt enkelt inte ekonomi till det. Men det betyder ingalunda att det är två besvikna bröder som sitter framför mig. Tvärtom, de betonar att de aldrig någonsin saknade något hemma i Kapelle. Någon materiell nöd var det aldrig frågan om.
– Verkligen inte! Ville vi till exempel ha ett trumset, berättar Daniel, så tog det några dagar och sedan stod det ett och väntade på oss när vi kom hem från skolan.
Emil nickar bekräftande och levererar ett minne av hur de båda bröderna en gång kände behovet av en replokal och då, helt sonika, lade beslag på en del av pappans snickeriverkstad utan att denne protesterade det allra minsta. >>

Till Uppsala och till Idol
Att det blev estetiskt gymnasium för Norbergsbröderna är föga förvånande. Emil studerade med fokus på media och Daniel med musikinriktning. Efter avslutat  gymnasium hade alla varnat Emil för den tuffa arbetsmarknaden i medievärlden varför han istället sökte och kom in på juristprogrammet vid Uppsala universitet. När det sedan blev Daniels tur att ”tvingas” välja framtidsväg var det avsevärt svårare
– Det fanns ju så mycket som lockade och varför måste man välja bort saker, skrattar han. Men jag hängde på brorsan och kom snart till Uppsala där jag läste enstaka kurser.
2006 startade han sin Youtube-kanal, kort och gott kallad ”Daniel Norberg”. Men det var först 2010 som Daniel blev bekant för en än större publik, utanför Youtube, i och med att han ställde upp i TV 4-programmet Idol. Där slutade han på en hedersam åttondeplats varefter han återvände till sin produktion av videofilmer.
– Jag kände att det lockade mig mer.

Via Mellon rakt in i det svenska folkhemmet
Även om brorsan Emil samtidigt hade fullt upp med att nöta in paragrafer på juristprogrammet så tog han sig alltid tid att bistå Daniel i dennes videoproducerande.
I en hyrd liten våning på Östra Ågatan skapade Daniel den parodi som skulle leda fram till de riktigt stora tittarsiffrorna. Temat som fångade folkets hjärtan var ”Mello” (Melodifestivalen). Kortfilmen återgav en snabbrepris av de låtar som hade gått vidare till det årets final. Daniel iklädde sig här rollerna som de olika artisterna. Dessutom hade han och Emil skrivit nya, humoristiskt alternativa (reds, anm.), texter till originallåtarna. Enligt Wikipedia blev filmen den näst mest sedda svenska videon på Youtube det året med 2,1 miljoner visningar.

2015 gjorde Norbergarna en ny parodi på Mello-evenemanget och då var medierna påpassliga nog att uppmärksamma dem. Året därpå, 2016, fortsatte bröderna på den inslagna vägen, men den här gången producerade de även en parodi på den ”andra chansen”. I fjol hade till och med Sveriges Television upptäckt deras parodier och bjöd då in Daniel till att bidra med ett kortare framträdande på Mello-scenen i teverutan.

Allt har en baksida – så även skrattet
När jag träffar Emil och Daniel inser jag snabbt att de är två killar som har almanackan fulltecknad och att det är samvetsgranna komiker som sitter mitt emot mig. På min fråga om man kan skoja om allt kom svaret i form av ett exempel från tidigare på förmiddagen:
– Vi håller på med en sketch på sångerskan Jessica Andersson, som vi kanske tänkte kalla Jessica Ansvarsfull i sketchen. avslöjar Emil. Vi lekte med tanken att hon skulle stappla omkring i högklackat i barnens rum och trampa sönder deras legobyggen … När frågan plötsligt slog oss; har eller kan Jessica Andersson ens få barn?!?
Ingen av bröderna hade en susning om hur det ligger till på barnfronten hemma hos Jessica Andersson i Trollhättan.
– Näe exakt, tänk om hon har kämpat jättehårt med att få barn – utan att lyckats. Om hon har gjort en massa resor till Danmark för inseminationer som sedan har misslyckats och så vidare. Sådant kan man ju inte skoja om, säger Daniel med emfas! Vi var tvungna att googla upp hur det egentligen ligger till med den saken. För det sista vi vill är att såra någon. Och dessutom är vi båda två lite konflikträdda av oss.
Men med en så stor omtanke om sina parodiförlagor inser ju vem som helst att det måste gå åt en himla massa tid bara till att kolla upp alla eventualiteter och jag undrar när de hinner hämta andan och få tid för den så viktiga eftertanken?

– Nuförtiden kan jag känna en hel del ångest och så, säger Daniel. Det är inte alltid ett jätteroligt jobb vi har, och det är definitivt inte frågan om någon ”dans på rosor”.
Han berättar att han förr kände sig ”positiv och glad mest hela tiden”, men att han i och med de ökade framgångarna numera oftare mår dåligt och känner sig slutkörd. Att när arbetsveckan är slut och fredagskvällen kommer så går han direkt och till sängs och nästan bara sover tills väckarklockan ringer på måndagsmorgonen – och det är dags för en ny arbetsvecka att börja.
Och vänner vid sidan om jobbet är inte heller så lätt att hålla kontakten med i den mån man skulle önska.
– När kompisar planerar semestrar och frågar om jag vill följa med så tänker jag alltid att ja det skulle jag vilja. Men! Då riskerar jag att förlora min plats på ”Youtube-tronen”, berättar Daniel … Och så blir svaret tyvärr alltid ett nej tack.
Det här är första gången under intervjun som det annars konstant närliggande skrattet har tagit ett flertal steg tillbaka. Såväl Daniel som Emil ser allvarsamma ut.
– När och OM jag får möjlighet att koppla av så blir det helst genom att jag ger mig ut på sjön, säger Emil efter ett tag och stämningen lättar likt en mild och saltstänkt bris från Uddevallas Byfjorden.
Med tanke på deras uppväxt i Bohuslän så kommer sjöintresset knappast som en överraskning för mig. Men det gör däremot Daniels ”hemliga” fäbless.
– Jag älskar att hitta saker!
Hur menar du då, undrar jag. Vad då ”hitta saker”?
– Jag menar att jag mår bra av, och är duktig på, att hitta saker. Min dröm är att få gå med en metalldetektor och leta efter fynd, förklarar han.
Nu skruvar sig Emil en smula i stolen och jag förstår snart att det är juristen i honom som skaver.
– Men kombinationen metalldetektorer/privatpersoner är ju olagligt i Sverige, så sådant håller han naturligtvis inte på med, säger han samtidigt som han småler.
Vem som helst skulle nog kunna missta hans småleende för att vara ett försök till charmfullt döljande. Men jag vet att Emil talar sanning. Vid det här laget har jag blivit övertygad om att bröderna Norberg till virket är av etthundra procent pålitligt helylle som, när det blandas med deras humor, värmer en uppsaliensare skönt.

När jag åter står på gatan utanför United Screens lokaler så visar det sig att snögloppet alltjämt håller stånd mot den ynka plusgrad som envist drar in från sydväst. Som tur är är de varma minnena gratis och jag tar dem med mig hem till Uppsala, plitar ned dem på datorns tangentbord för att sedan, alldeles strax … Avrunda med den obligatoriska punkten. | Signerat Peder L.G. Strandh
________________

Under våren 2018 är bröderna och deras produktionsbolag Två Bröder media AB aktuella på SVT Play. Deras satsning där heter Norbergs TV-tablå och som du når via den här länken.
_____________________________________