Belgiska forskare vill skapa en anläggning där långlivat radioaktivt bränsle omvandlas till mer kortlivat och tar nu hjälp av FREIA-laboratoriet i Uppsala.

FREIA-laboratoriet vid Uppsala universitet har slutit ett avtal med det belgiska kärnforskningsinstitutet, som går ut på att laboratoriet ska testa utrustning till partikelacceleratorn i Belgien. I ett första steg vill de belgiska forskarna skapa en anläggning som ska användas för att visa hur uttjänt kärnbränsle kan omvandlas från långlivat till kortlivat.

– Långlivat kan innebära 300 000 år. Då menar man tiden från att bränslet är förbrukat till att strålningsnivån från det har gått ner till motsvarande bakgrundsnivån. Med så kallad transmutation kan avfallsvolymen minskas med upp till 100 gånger. Då nås bakgrundsnivån efter cirka 300 år, säger Maja Olvegård som är avdelningsföreståndare för FREIA-laboratoriet och forskare inom acceleratorfysik.

Anläggningen i Belgien heter MYRRHA och blir ett av världens första multifunktionella forskningsreaktor som drivs av en partikelaccelerator. Målet är alltså att kunna omvandla långlivat kärnavfall till kortlivat, något som skulle innebära helt andra förutsättningar för exempelvis slutförvaret i Forsmark.

– Denna omvandling gör inte långtidsförvaring som till exempel den i Forsmark överflödig, men riskerna med denna förvaring reduceras eftersom mängden radioaktivt material minskar, särskilt de riktigt långlivade varianterna, säger Maja Olvegård.

Dessutom fungerar partikelacceleratorn som en av- och påknapp, vilket innebär att en härdsmälta inte kan uppstå i en sådan reaktor.

Maja Olvegårds team på runt 20 personer har fått uppdraget eftersom de under tio år har samlat kompetens och erfarenhet genom att bygga en testanläggning där liknande tester har gjorts för en annan accelerator. I anläggningen finns en behållare i vilken utrustningen kyls ner till -271 grader och därigenom görs supraledande. Då kan den kan rymma starka elektromagnetiska fält som används för att snabba på partiklar i acceleratorn utan att energi går förlorad. Utrustningen ska testas i olika steg för att se till så att allt fungerar som det ska innan det skickas vidare.

– Det finns bara en handfull laboratorier i Europa som kan göra ett sånt här jobb. Vi är det enda i Sverige. Dels är det ett gott betyg för redan utfört arbete, dels betyder det att vi kan fortsätta att bidra till acceleratorbaserade forskningsanläggningar, avslutar Maja Olvegård.

BILDEN:
Maja Olvegård bredvid behållaren som kyler utrustningen ner till -271 grader så att den blir supraledande. Då kan den kan rymma starka elektromagnetiska fält som används för att snabba på partiklar i acceleratorn utan att energi går förlorad.

•

Extern skribent: Uppsala universitet | 2024-11-12