Denna artikel publicerades ursprungligen i UMLN nr 3, 2024

UMLN träffade honom, eller Gonzalo Mamani som han egentligen heter och pratade lite om hans historia i staden och synen på sin graffitikonst, som han i huvudsak målade mellan 1985-2000. Det var i samband med att en amerikansk spelfilm Beat Street, med fokus på hiphop i södra Bronx, hade svensk biopremiär augusti 1984 som allt startade.

– Vi kom ut från bion som helt nya människor, totalt sålda på detta! Hiphopen blev som en frälsning, minns Gonzalo ”Dale” Mamani. Tidigare var vi kanske fotbollsspelare eller sysslade med andra sporter. Men med detta byttes allt sådant ut omedelbart. Vi blev hiphopare rakt av och brukade uppträda spontant på Uppsalas gator och torg.

Delar av kompisgänget som knatade ut från Filmstaden den sena sommarkvällen formade sedan kärnan i vad de kallade UA Rockforce, ett hiphopcrew som även sysslade med fler kulturyttringar inom hiphopen, såsom rap, breakdance och DJ:ing.  Likasinnade kompisar och även nyfunna vänner anslöt från olika delar av Uppsala. 

– Vi kände ju varandra innan men hiphopintresset ökade verkligen gemenskapen bland oss kompisar. 

Dale beskriver att det hela tiden fanns en medvetenhet om att detta var en äkta ungdomskultur och som ständigt fick möta vuxenvärldens skepsis. Som med många av hans hiphop-minnen från den tiden saknas ordentlig bild- eller videodokumentation vilket förstås grämer men samtidigt gör minnena desto mer ljuva. Ett minne värmer särskilt.

– Vi körde ett kvällsuppträdande på Fyrisfjädern, bortom Fyrishov, runt 1986-87. Det som var speciellt med den kvällen var att allt klaffade. Breakdanceuppträdandet satt perfekt, det kändes som vi levererade och visade upp kulturen på ett professionellt sätt. Jag minns inga hiphopintresserade ungdomar där överhuvudtaget, det var mestadels för vuxna och Fyrisfjäderns medlemmar. Men de blev verkligen imponerade och vi fick precis den reaktion som vi länge längtat efter.  

Dales talang utmärkte sig dock särskilt inom graffitin. På frågan om det fanns någon särskild målning från den tiden som han tror gjort avtryck hos Uppsalabor nämner han; 

– Ja, jag tror det beror på vem man frågar; för andra målare så tror jag att det var en målning i Berthågatunneln vid Ica Väst, Human Nature stod det. Den var speciell för oss och gjordes helt olaglig. Säkert 90 procent av de målningar vi gjorde var just olagliga och ”på eget bevåg” så att säga. Men vanliga Uppsalabor kanske särskilt minns de lagliga målningarna i tunneln vid Polishuset invid Fyrisån.  

Denna vägg, som gjordes av flera Uppsalamålare cirka 1995, var i samarbete med Studiefrämjandet. Och åter var det professionaliteten och det seriösa förhållningssättet till hiphop som möjliggjorde att projektet ens blev av.  

– Vi skrev genomtänkta brev för att pitcha idéen för kommunen. Den tunneln betyder mycket för mig, inte bara målningsmässigt utan också för att där insåg jag vikten av att kunna uttrycka sig i text och tal. Det räckte inte att bara löst beskriva vad vi skulle måla utan vi var tvungna att verkligen kommunicera hur vi jobbar och att vi var seriösa med graffiti.  Sen krävdes det annat byråkratiskt såsom bygglov också för att få måla en tunnel, något som vi inte hade stenkoll på. Vi var ju vana vid att nattetid snarare ta oss rätten att måla. Nu startade vi plötsligt studiecirklar, hyrde lokaler i Uppsalas innerstad för graffitiskola och fick månatliga utbetalningar av kulturpengar.  

Dale som växte upp i Ekeby, gick själv högstadiet på Eriksbergsskolan och minns att bildläraren Kenneth där filmade ett av deras breakdanceuppträdanden på skolan. En filmkassett som han vet fanns i lärarens förvar länge och som han själv verkligen skulle vilja ha haft idag. Gradvis trappades hans målande ned och livsförändringen att få barn samt den ekonomiska ansvarsbiten det medförde, nämns som orsaker. Runt millennieskiftet gjordes de sista målningarna knutna till den aktiva graffitikarriären. 

Men de konstnärliga färdigheterna fanns kvar; karriär följde i Stockholm i början av 2000-talet som programmerare. En inkännande chef på det företag Dale jobbade tog eget initiativ att omplacera honom till digital formgivare från den dåvarande rollen. Idag bor Dale i Göteborgsområdet och arbetar som Art Director och sysslar fortfarande med skapande även om sprayburkarna fortfarande är avställda. 

Vill man bevittna ett stycke äkta Uppsaliensisk hiphop-historia skall man besöka galleri Wildstyles utställning på Kyrkogårdsgatan 23 och särskilt be att få titta i den pärm som innehåller de skisser och bilder på målningarna Dale gjorde under sina glansnätter i staden.

•

Skribent: Redaktionen (publiceras i UMLN nr 3, 2024)