Därför väljer vi i detta nummer att segla uppströms Fyris- och Vendelån. Nåja, uppriktigt sagt så tar vi oss till fots, cykel och bil endes (uppländskt dialektalt ord för utmed) dessa vattenvägar.

Området kallas för Åstråken och skrivs i plural då det – likt en miniatyrens Mesopotamien (som ju låg mellan floderna Tigris och Eufrat) – ligger mellan och utmed de båda åarna Vendel- och Fyrisån. Enkelt uttryckt står dess sydliga port att finna där Fyrisån lämnar Uppsala tätort uppströms (norrut).

Det är rimligt att hävda att Ulva och Gamla Uppsala utgör entrén till Åstråken för oss Uppsalabor. Så på med flytvästarna så far vi på upptäcksfärd i norrled!

Det som leder oss hit är historia

Området är värt att besöka av många anledningar, och det förtjänar att återkomma till gång på annan. Det är lika spännande för historienörden som det är av intresse för naturälskaren. För att inte tala om dess lockelse på alla stadsbor som längtar ut till lugnet på landet – till sommarbetet!

Vi kan inte inleda vår färd norrut utan att först passera, och då besöka, den gemytliga lilla byn Ulva med sin kvarn. En gång i tiden ett populärt vadställe för alla som behövde ta sig över Fyrisån. Här smalnade vattendraget av vilket gjorde att platsen också lämpade sig för den kvarn som sedan uppfördes i slutet av 1750-talet. I år firar den livliga Ulva hantverk och hyresförening fyrtio år och det uppmärksammar de under hela året, inte minst i sommar och i höst.

Äta och dricka bör man

Vid Ulva kvarn liksom på mängder av andra ställen runt Åstråken finns spännande kaféer, krogar och gårdsbutiker att släcka törst och hunger vid. Bra att känna till för den som inte fick med sig matsäcken. I flera av de lite större orterna finns dessutom ofta matbutiker där varje besökare, högst välkommet, kan bidra till det på platsen lokala näringslivet genom att öppna plånboken (låter mycket coolare att säga än att nämna de mer moderna betalmetoder som finns).

Nästan allt är historia

Om vi fortsätter vår imaginära båtresa, mot strömmen, så hamnar vi efter några ”flod”krökar vid den fina badplatsen i Storvad. Härifrån är det bara några hundra meter till Gamla Uppsala, en plats som knappast behöver någon vidare presentation. Med sin 1100-talskyrka och de karaktäristiska gravhögarna från sent 500-tal (cirka) har platsen sedan länge betraktats som en av landets historiskt viktigaste.

De gemensamma beröringsytorna för området som omfattas av benämningen Åstråken är många. Historiskt gäller som sagt att här har människor levt och frodats sedan Vendeltiden (ca. år 550-800). Strax norr om Gamla Uppsala ligger Valsgärde gravfält. På platsen har man funnit gravar från århundradena kring Kristi födelse. Men det som binder samman Valsgärde med Vendel, är de15 båtgravar man har funnit här. De härrör från Vendeltiden precis som de fjorton båtgravar man kan besöka strax intill Vendels kyrkogård i Norduppland. Enormt spännande utflyktsmål för den som är intresserad av historia från tidig vikingatid och framåt.

Åstråken bjuder naturligtvis på ännu mer i historieväg. Men för att inte denna vår utflykt ska upplevas som en renodlad historielektion ska vi nu blicka mot andra värden i detta åarnas rike.

Kulturellt landskap

Egentligen är det som att beskriva de olika trådarna på en varp då historiens vingslag blandas med kulturens. Men att – på riktigt – uppleva Åstråken låter sig inte göras utan att det kan bli ett och annat besök i kyrkor, slotts- och bruksmiljöer. Strax norr om Vattholma ligger Salsta slott som uppfördes i barockstil på 1670-talet. Om man viker av från Fyrisån, in på förgreningen som leder i nordvästlig riktning, så far man på Vendelån. Längst i norr mynnar vattendraget ut i Vendelsjön, vid vars strand det 1577 serverades en skapligt dålig ärtsoppa. Ja, rätten var så illa tillredd att Sveriges då avsatte kung, Erik XIV, strök med på kuppen.
Platsen var, och är, naturligtvis Örbyhus slott. Än i dag vallfärdar folk med aptit på vackra omgivningar, historia och kultur hit.

Österbybruks anrika vallonbruk, som ligger längre österut, marknadsför sig tillsammans med de två slotten sig som den historiska triangeln.

För den motorintresserade bör Viksta traktormuseum absolut nämnas! Här kan besökaren röra sig bland ungefär 140 olika traktorer, den äldsta från 1916. När vi ändå är inne på museala sevärdheter vill vi slå ett slag för Vendeltidsmuseet invid Vendels kyrka. Här om någonstans får man känna på historiens vingslag, högst påtagligt. Längre söderut visar ett av Upplands största sockenmuséer – Björklinge hembygdsmuseum – besökaren exempel på olika verktyg, seder och bruk.

För den som är intresserad av kyrkor och allt dessa har att erbjuda finns en mängd att besöka i området i och runt Åstråken. Till exempel Ärentuna kyrka, som med sitt Mariaskåp från 1470-talet kan beskådas knappt fem kilometer norr om Gamla Uppsala. Längre norrut väntar Tensta kyrka som sannolikt är mest känd för sina Birgittamålningar. Dessa utfördes 1437 av namnkunnige Johannes Rosenrod, eller som han oftast titulerades ”Mäster Johannes”. Utöver att vara rum för tillbedjan är våra kyrkor också ofta kulturbärare. Dessutom, en riktigt varm sommardag finns det ingen luftkonditionering i världen som slår de gamla kyrkobyggnaderna när det kommer till att bjuda på svalka. Självklart gäller att visa tillbörlig respekt och hänsyn när man besöker dessa.

Djur och natur då?

Ja, det kommer du att få uppleva rikligt, var än du styr kosan i Åstråkens rike. UMLN kom en majdag till den lilla men (av fjäderfän) välbesökta Ånge fågelsjö tillsammans med naturfotografen Mats Wilhelm. Han är biolog i grunden och har under många år arbetat som naturvärdesinventerare. Intresset för fotografering tog fart när han i 20-årsåldern alltmer hängav sig åt fågelskådning. Från sitt galleri på Pomonavägen 9B i Storvreta har han nära till vårt möte ute på den välordnade parkeringsplatsen i Ekeby-Ånge.

Från bakluckan på sin stora Jeep plockar Mats Wilhelm fram kameror, ett stativ till dessa samt den oumbärliga kikaren. Hans naturbilder kan knappast ha undgått någon så det är en kunnig ciceron som tar oss med ut i Åstråkens landskap. Från parkeringsplatsen följer vi grusvägen som lutar lätt uppför – och ut i grönskan. Vi rundar en kulle innan ännu några fält och skogsdungar presenterar sig för oss. En bit bortanför flyter den stillsamma Fyrisån fram, just på den här platsen är den så smal att den knappt kan vara farbar med kanot. Men alla som känner en å vet att det är så den är till sin själ; smal och vid om vartannat.

– Den här marken ägdes av Alf Lundin som var lantbrukare och bodde granne med Ånge fågelsjö. Han var mån om att så många som möjligt skulle kunna få del av platsen och dess många naturvärden, berättar Mats Wilhelm samtidigt som teleobjektivet slår mot ryggen i takt med hans steg.

Här är vägen hård med packat grus för att öka tillgängligheten även för rullstolsburna. Mats berättar att Alf själv nyttjade elrullstol och då ofta tog turer utmed vägen. Alf Lundin avled 2021 men hade vid det laget etablerat ett nära och fint samarbete med bland annat Upplandsstiftelsen. Den senare är det som nu underhåller besöksvägarna och utsiktsplatserna vid Ånge fågelsjö.

•

Text och foto: Peder Strandh, foto: Maria Klefbeck •
Magasinlayout Peter Lundvik, Fasonera | 2024-06-15