Kaniner har koloniserat länder över hela världen, ofta med allvarliga ekonomiska och ekologiska konsekvenser, men hur tamkaniner kan återanpassa sig till naturen har fram till nu varit ett mysterium. I en ny studie som publiceras i tidskriften Nature Ecology and Evolution har forskare sekvenserat arvsmassan hos nästan 300 kaniner.

Genom historien har människor tagit hand om djur. Ditt kära husdjur – den lurviga kattungen, den lojala hunden eller den färgglada guldfisken – är bara en del av en fantastisk variation av husdjur.

– Vissa har förändrats så mycket från sina vilda förfäder att det är svårt att föreställa sig att de är släkt, som chihuahuan och andra hundraser som alla härstammar från vargar. Förändringarna är ofta så drastiska att om du sätter tillbaka ditt husdjur i vildmarken blir det en stor utmaning för det att överleva, säger Pedro Andrade, forskare vid BIOPOLIS-CIBIO och försteförfattare till studien.

Men ibland klarar de utmaningen. När de gör det kallar vi dem förvildade, populationer av ett husdjur som framgångsrikt återanpassat sig till naturen. Kaniner är ett klassiskt exempel. Genom ett antal oberoende utsättningar har kaniner kunnat kolonisera platser över hela världen. Men trots åratal av forskning har en central fråga gäckat forskarna: hur kan ett husdjur, som under tusentals år avlats för att leva i fångenskap, inte bara överleva utan även frodas när det återförs till det vilda?

– I en tidigare studie av vårt team, som tittade på kaninernas kolonisering av Australien, fann vi att flera utsättningar av tamkaniner hade ägt rum under flera decennier innan en enskild introduktion av 24 kaniner med vilda anor 1859 av engelsmannen Thomas Austin, utlöste den explosiva populationstillväxten av kaniner som orsakade en av de största miljökatastroferna i historien, säger Miguel Carneiro, forskare vid BIOPOLIS-CIBIO.

Kan detta vara nyckeln till att förklara varför kaniner så ofta lyckas etablerar sig som förvildade populationer? För att få svar på detta sekvenserade forskarna arvsmassan hos nästan 300 kaniner på SciLifeLab i Uppsala. Proverna inkluderade sex förvildade populationer från tre kontinenter – Europa, Sydamerika och Oceanien – samt vildkaniner från det ursprungliga utbredningsområdet i sydvästra Europa och tamkaniner. Med hjälp av denna skattkista, det största genetiska datasetet för kaniner som någonsin producerats, kunde forskarna nu förstå vad som gör dessa introducerade kaniner unika.

– Tamkaniner är så vanliga att vår ursprungliga förväntan var att dessa förvildade populationer skulle bestå av tamkaniner som på något sätt lyckats återanpassa sig till naturen, men våra resultat pekar på ett mer komplext scenario. Trots att vi tittar på sex i stort sett oberoende koloniseringar har alla dessa förvildade kaniner ett ursprung som är en blandning av tam och vild kanin, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet och en annan av studiens huvudförfattare.

Teamet fann att under återanpassningen till det vilda elimineras ofta genetiska varianter som är kopplade till domesticering eftersom de ofta är skadliga i det vilda och gör djuren mer sårbara för rovdjur – ett mönster som är mer slående beroende på hur extrema egenskapen har blivit under domesticeringen.

– I dessa förvildade populationer ser du vanligtvis inte en albino eller en helt svart kanin, även om dessa fantasifulla pälsfärger är mycket vanliga hos tamkaniner. Däremot kan man mycket väl stöta på kaniner som bär på mutationen för utspädd pälsfärg, som har minimal effekt på kamouflage. Detta är ett konkret exempel på hur det naturliga urvalet fungerar, säger Miguel Carneiro.

Denna naturliga selektion påverkade inte bara tjusiga pälsfärger. Teamet fann bevis för ett starkt naturligt urval som påverkade gener kopplade till beteende och nervsystemets utveckling.

– Tamhet är avgörande för att tamdjuren ska kunna leva nära människan, men det är en klar nackdel för en kanin som ska överleva i naturen, så det naturliga urvalet tar bort de genetiska varianter som är kopplade till tamhet, säger Pedro Andrade.

Studien har betydelse för förståelsen av evolutionen och hur man undviker skador orsakade av förvildade husdjur. Vildkaniner förvandlas ofta till invasiva skadedjur som orsakar betydande skador på växtlighet, och andra tamdjur som förvandlats till vilda djur orsakar liknande problem, till exempel vilda grisar eller vilda katter.

– Den bästa strategin för att hindra effekterna av invasiva arter är att förhindra att de introduceras från första början, avslutar Leif Andersson.

_____________

•

Extern skribent: Uppsala universitet | 2024-06-24