Ljuset är alltid mer påtagligt uppe på Kasåsens krön än nere i centrala Uppsala. Den gamla Vasaborgen i sin milt rosa kostym vakar tryggt över omgivningarna och lockar årligen många tusentals besökare till sin borggård. Att den dessutom utgör ett hem för människor är något man sällan tänker på. Men så är det. Här bor sedan över ett sekel tillbaka länets landshövdingar med sina familjer. När jag så satt på redaktionen tänkte som så; att göra ett StrandhHugg hos landshövdingen, det borde nog gå — Och visst gick det!

Kristdemokraten Stefan Attefall (ja, han som har fått ett litet hus uppkallat efter sig) är sedan ett år tillbaka landshövding i Uppsala län. I tjänsten som chef för Länsstyrelsen i Uppsala län ingår en tjänstebostad i stadens slott och där bor han tillsammans med hustrun Cecilia Hjorth Attefall.

Jag hade tidigare iakttagit paret vid ett flertal tillfällen i samband med invigningar, besök av kungligheter et cetera, och då noterat det diskreta men fryntliga samspelet dem emellan. Det var detta mänskliga samspel som väckte min nyfikenhet på dem som personer – precis den i§ngång ett StrandhHugg tarvar.

Ett par e-postturer senare hade vi kommit överens om en tid för ett möte i slottets representationsvåning och nu står jag här framför porten med namnet Attefall på brevinkastet. Entrén framför mig kallas ”köksingången” men uppfattas garanterat som ståndsmässig för gemene man.

Pampig inramning

Några trappor upp tar först slottets husföreståndare Linda Visén emot mig. Hon är den som får den stora representationsvåningen, med allt som där sker, att fungera och därmed en person som paret Attefall upprepade gånger kommer att uttrycka sin tacksamhet gentemot under mitt besök. Snart ansluter även makarna Attefall och hälsar välkommen innan de tar mig med på en guidad visning i de stora salarna som utgör representationsvåningen.

Vi inleder i det norra tornrummet. Av förklarliga skäl är det runt och takhöjden är slående. Färgskalan går i ljusgrått och takets kupol är ornamenterad med symmetriska växtmotiv som inramar kungliga monogram. Nedtill finns ett antal rektangulära motiv som visar bruksmiljöer i Norduppland. Samtliga med den gemensamma nämnaren att de bidrog till tornrummets restaurering.

– Här inne brukar vi ha alltifrån middagsmingel till konferenser, berättar Stefan samtidigt som hustrun lutar sig ut i en av fönsteralkoverna för att bättre se ner mot Slottsbacken och därbakom Helga trefaldighets- och Domkyrkan.

I det angränsande rummet står en byrå signerad Josef Frank och den svenska inredningsföretaget Svensk tenn. Oss emellan, en sådan pjäs är inte billig! Stefan Attefall berättar att en av Sveriges mer förmögna män – från en släkt vars efternamn är synonymt med pengar – skänkte ett antal av dessa byråer till eleganta sammanhang likt Uppsala slotts representationsvåning.

– Den är vacker där den står, med sin dekor av flora, upplyst av fönstret i nordläge, konstaterar paret Attefall unisont.

I rummet som går under namnet biblioteket finns – utöver böcker – ett svartvitt fotografi av Dag Hammarskjöld vars pappa Hjalmar innehade Stefans tjänst mellan 1907 och 1930. Stefan går fram till fotografiet av Sveriges hittills enda generalsekreterare i FN. som uppenbarligen, och av förklarliga skäl, betyder mycket för honom.

När Lycksele mötte Jönköping

När rundvandringen är avklarad slår vi oss ned vid en vacker soffgrupp där en elegant servis står redo att förse oss med kaffe och allsköns kakor. Samtidigt som Stefan Attefall server oss kaffe berättar han om sina rötter i västerbottniska Lycksele. Där växte han upp med mamma Solveig och pappa Konrad. Den senare byggde båtar, bland annat till flottningen på älvarna, han startade en fritidsgård tillsammans med andra från den församling familjen var med i och var dessutom övervakare till ungdomar ”på glid”.

– Jag minns särskilt en ung grabb som höll på med hasch och annat, berättar Stefan samtidigt som han sätter sig till rätta. Det var flera gånger som min pappa var tvungen att uppsöka olika kvartar för att hämta hem honom, och min far gav aldrig upp hoppet om killen … Det var nog det som gjorde att grabben sedan kom på ”rätt köl” i tillvaron.

– Jag tycker att du är väldigt präglad på din pappa, säger Cecilia. Precis som honom har du ett väldigt starkt socialt engagemang, och både du och jag är nog klassiska produkter av Folkrörelsesverige med föreningsengagemang och det kyrkliga sammanhanget.

Cecilia Hjorth Attefall växte upp som dotter till en Ica-handlare i Jönköping. Även hennes familj var aktiva inom kyrkan och det var tack vare deras respektive bakgrund som makarna träffades för första gången, och då genom ungdomspolitiken och KDU (Kristdemokraternas ungdomsförbund, red).

– Det fanns inom partiet och ungdomsförbundet ett starkt socialt engagemang och man betonade familjens betydelse som lockade oss mycket, berättar Stefan. Dessutom hade man en mycket positiv syn på småföretagande, sådant som naturligtvis tilltalade mig och andra med liknande bakgrund som jag.

Då, nu och om morgondagen

Stefan sträcker sig efter kaffekoppen varpå hustrun skrattar och ber honom att sitta ”lite mer stilla” på stolen.

– Den knarrar så förskräckligt att jag blir orolig över att stolen ska gå sönder, ursäktar hon sig och kluckar lite till.

Vi enas snart om att eleganta gamla trämöbler ska knarra per definition.

Den bild jag hade av makarna Attefall sedan tidigare; att de verkade vara mycket samspelta och därtill riktigt goda vänner, den bekräftas under mitt StrandhHugg på slottet. De berättar generöst och målande om hur de träffades för att – flera år senare – faktiskt bli ett par och gIfta sig. De fyller i meningarna åt varandra och bygger på berättelserna på ett sätt som bara själsvänner tycks vara kapabla till. De talar med kärleksfull värme om sina barn, som alla är utflugna vid det här laget. Deras berättelser meandrar fram genom tid och rum och vidrör, alltsomoftast, deras olika jobb genom åren. Redogörelser från Stefans, genom åren, många politiska uppdrag varvas med dito om Cecilias journalistjobb på bland annat Dagens Nyheters redaktion och nu som ordförande i Studieförbundet Bilda.

Uppsala nästa

Paret har alltjämt kvar sin bostad i Jönköping där de har bott de senaste decennierna. Men sedan barnen har bildat eget bo runt om i Sverige, och tack vare att de trivs så bra i Uppsala, låter det som att de mycket väl kan tänkas bli vår stad trogen. Även efter 2029 då Stefans förordnande som landshövding löper ut.

– Vi tycker så mycket om att ta promenader och upptäcka stadens alla synliga och gömda pärlor, säger Stefan.

– Och när det på somrarna är konserter i Botaniska trädgården (rakt nedanför slottet, red) brukar vi ställa upp köksfönstret för att sedan sitta och njuta, berättar Cecilia varpå de båda skrattar lätt förläget Ja, det kostar ju egentligen pengar att komma in och lyssna på konserterna men … Bor man som vi gör måste man ju ändå kunna ta till vara på en fördel som att Veronica Maggio och Miriam Bryant bjuder på musik utanför köksfönstret.

Vem vet, kanske är det just du som läser detta som får herr och fru Attefall som nya grannar om fem år. En sak är säker, de två kommer att lämna ”slottslivet” och sikta in sig på något mindre. Låt oss hoppas att de finner något med fler kvadrat än den lilla komplementbyggnad som idag bär deras efternamn. Mindre än Uppsala slott men större än ett Attefallshus – i Uppsala, det låter som en sannolik framtid för paret. En trevlig sådan!

•

Extern skribent: Peder Strandh, UMLN nr.1, 2024