En gång i världen, 1945–62 fanns i Uppsala en Praktisk Realskola ”Prallan”. Dit kunde man söka efter sexårig folkskola och den ledde till praktisk realexamen på någon av tre linjer: handels-, teknisk eller huslig.

På den tiden var det bara en liten del av svenskarna som tog studenten. Kraven ökade och landet behövde fler ingenjörer.  Så Prallan byggdes om och blev större och blev ett tekniskt gymnasium, Fyrisskolan. Det blev en fin skola med anpassade salar och duktiga lärare. Där gick man i fyra år och tog studentexamen och kunde söka till Tekniska högskolor eller nöja sig med titeln Gymnasieingenjör. Det var lätt att få jobb. Fyrisskolan hade en hög kreativ profil och eleverna skapade allt möjligt spektakulärt, t.ex. en u-båt, en rymdkapsel och en träbro som fortfarande används av fotgängare och cyklister. Fyrisskolan hade väldigt gott rykte. Men utbildningsformen avskaffades 1992. Fyrisskolan fortsatte att användas och ligger kvar vid Fyrisåns strand med nyrenoverade tekniksalar. (År 2014 infördes gymnasieingenjörsexamen igen, nu som ett påbyggnadsår, ”teknikår”, efter gymnasiet.)

Andra viktiga saker hände i samhället under tiden. Väldigt många ekonomer examinerades ut och anställdes överallt. De var bra på att räkna pengar, och pengar blev ett mål i stället för ett medel. Budgetar användes för att säga ja till det man gillade och nej till annat. Uppsala kommun bildade ett bolag ”Uppsala skolfastigheter” som hade hand om kommunens alla skolor och fick se till att man inte slösade pengar på onödiga utrymmen inklusive breda korridorer och stora skolgårdar. Nu började en omflyttning av klasser mellan Uppsalas skolor, skolor revs, andra renoverades, nya byggdes. Elever och föräldrar hade inget att sätta emot.

Uppsalaborna blev nog väldigt förvånade över beskedet att HSB skulle bygga två stora bostadshus för kunder som ville ha ”det där lilla extra” och var beredda att betala för det, och detta på den strandremsa som ligger bakom Fyrisskolan. Hur kunde detta ske? Jo, Skolfastigheter sålde mark till HSB och exploatering planerades för många år sedan.

Dnr 2013-001600 innehåller bl.a. en planbeskrivning Planbeskrivning Kvarteret Luthagsstranden 50:1 m.fl. Samrådstid 16 september – 28 oktober 2015. Det värdefulla åstråket som ger bostäderna sin attraktionskraft får inte sitt strandskydd på 100 m. ”Intresset att ta planområdet i anspråk anses väga tyngre än strandskyddsintresset. {…] Tätortsutveckling innebär i detta fall ett angeläget allmänt intresse, som inte kan tillgodoses någon annanstans än inom planområdet.” 

Och minsann. Träden sågades ner på åkanten och ett väldigt pålande startade och höll på länge. Detta störde naturligtvis undervisningen i hög grad, och antalet förstahandssökande till Fyrisskolan minskade. Och nu står de där, två stora mörka klumpar på det som förut var ett vackert promenadstråk och skolgård. Och skolbyggnaderna ska nu renoveras igen därför att Ekebyskolans restauranglinje ska flytta in 2026. Teknikåret får man börja i Lundellska skolan norr om Ulleråker eller i någon av friskolorna. 

Där slutar sagan om Fyrisskolan.

Är detta god ekonomi? Kanske för en och annan, men inte för Uppsalas skattebetalare, inte för eleverna och inte för lärarna. Var utbyggnaden av bostäder ett angeläget allmänt intresse? Bara om man med allmänhet menar HSB och de som ska bo i byggnaderna. Ingen bostadsbrist minskar av detta bygge.

Och vad sänder det för signal till eleverna? När jag själv var skolelev var skolan en byggnad där elever skulle lära sig viktiga saker under goda förhållanden. Nu betraktas eleven som en skolpeng som skolor konkurrerar om och vissa till och med kan skapa sig vinst av. Och kommunägda bolag kan göra sig en vinst på att förstöra närmiljön.

•

Maria Wold-Troell är en fristående medarbetare i UMLN. Artikeln ovan är hämtad från UMLN nr 1, 2024.