Detta är en artikel hämtad från UMLN:s sommarnummer (#2) 2023.

>>

Fler bilder följer efter artikeln, längst ned.

Säg Ekoln till en Uppsalabo och genast kommer associationer till bad, segling och isränning studsande tillbaka. Mälarens nordligaste fjärd utgör i sig själv en 22 kvadratkilometer stor sjö. På Wikipedia beskriver man att sjön ”(…) har formen av en stående ’bläckfisk’ med fyra armar och ’kroppen’ är cirka fyra nautiska mil lång och två bred. På grund av bläckfiskformen upplevs den dock som större”.

Okej, ärligt talat har vi på redaktionen inte riktigt fått till det där med bläckfisken … Hur vi än har vridit på kartan. Men det är desto mindre viktigt då Ekoln är vår närmaste stora vattenkropp.
För alla oss Uppsalabor som inte bor utmed Ekolns stränder är sjön ändå hyfsat lättillgänglig – även för den som inte är bilburen. Det finns utmärkta gång- och cykelvägar, liksom stadsbussar, som tar oss till böljan den blå i syd, en färd som är väl värd årets alla dagar, inte minst sommartid.

Redan på vikingatiden var Ekoln det första öppna vatten som mötte Gamla Upsalas sjöfarare när de lämnade Fyrisån trygghet på sin färd mot Sigtuna, Stockholm, Birka och i förlängningen Gårda rike (dagens Ryssland söder om Novgorod) och rent av Bagdad.

Namnet Ekoln sägs bland annat härleda till de många ekar som växer runt sjön. En annan teori gör gällande att ordet är att ekol (ekul) kan vara en direkt motsvarighet till det fornengelska acol ”upprörd, skräckt”. Kanske är det så, för sjön Ekoln är känd för att kunna vara en orolig vattensamling där det lätt uppstår korsvågor, det vill säga höga korta och toppiga vågor som bildas när vinden kommer från två håll.

Medurs runt Ekoln

Runt Ekolns stränder dignar det av smultronställen som är väl värda sina besök. Här kommer vi att lista några av dessa. Allt från badplatser, restauranger, herrgårdar och slott till naturreservat som Vårdsätra strandpromenad som är föredömligt anpassad för rullstolsburna med bland annat breda spångar. Den leder besökaren från Skarholmen (i söder) norrut utmed Vårdsätraviken och småningom också Hågaån fram till Lurbo bro. En naturskön promenad på cirka tre kilometer.

Utmed Ekolns östra strandlinje duggar det tätt mellan besöksmålen för den naturälskande människan. Visserligen kommer vi då in i Knivsta kommun, men det skadar knappast då vi gemensamt med vår grannkommun kan glädjas åt att ha Ekoln som strandgräns. Här finner vi platser som Ekuddens naturreservat, precis söder om Flottsundsbron. Bara namnet avslöjar områdets kanske främsta attribut. Följ sedan strandlinjen söderut och du kommer till Djupvikens naturreservat följt av Kungshamn-Morgas motsvarighet. Idel vacker natur väntar besökaren här. Ekolns öppna vattenyta i väst ger området ett särskilt tilltalande ljus, intressant inte minst för konstnärer som söker sitt motiv i naturen.

I Morga hage betar korna fritt (bilden ovan) varför du som besökare får vara beredd på nyfikna blickar och råmanden i din absoluta närhet. Självklart visar man som besökare här hänsyn till alla djur – inte minst till dessa kor med kalvar som är alldeles utomordentligt vänligt sinnade. En brasklapp dock: Djur är djur och man kan aldrig veta med säkerhet vad de kan komma att ta sig för.

Lite längre söderut finner vi Krusenberg herrgård (läs mer på sidan 5 i sommarnumret) med anor från 1600-talet. Den ligger inbäddad i frodig grönska med Ekolns vatten som fond. På herrgården anordnas många evenemang, se mer på deras webbsida. Från och med den tredje juli öppnar Krusenberg sitt sjökafé där man bland annat serverar lunch och fika.
Åker man sedan söderut härifrån når man snart destinationer som bland annat Sigtuna, Skokloster slott och Biskops-Arnö.

När vi fortsätter vårt Ekolnsvep medurs kommer vi ”klockan nio” till Lårstaviken med Öresundsbro längst bort i väster. Utmed vikens norra strand finner vi Salnecke och Wiks slott – båda med kaféer. Nedanför Wiks slott med sin vackra trädgård finns en mindre badplats med sandstrand och brygga. När den norra Ekolnstranden i en mjuk kurva åter viker av norrut, mot Uppsala och Fyrisåns inflöde, når vi Hammarskog med naturreservat och herrgård. Herrgårdens vackert vitputsade byggnad uppfördes 1655, och visst … Även här väntar ett kafé besökaren för det så viktiga fikat.

BILDER

•

Skribent: Peder Strandh, UMLN ©2023