Detta är en artikel hämtad från UMLN:s sommarnummer (#2) 2023.

>>

UMLN:s reporter Sandra Dibi besöker i följande artikel Club Lindormen:

Föreningen som ligger i Luthagen i Uppsala är en plats för personer med erfarenhet av mental ohälsa. Här anordnas det bland annat studiecirklar som måleri och utflykter.

När jag besöker Club Lindormen i början av juni får jag ett varmt välkomnande av medlemmarna. Jag har bestämt träff med Anita Bergsten som blev medlem i föreningen för över tio år sedan och nu är ordförande. Vi slår oss ner vid ett bord i det hemtrevliga köket. Snart vill hon ha med sig föreningens sekreterare, Ingor Lind, som tycks veta mycket om historien bakom Club Lindormen. Han ansluter till oss och berättar om hur klubben blev till.

– Det var 1978 som man på Landstingets psykiatri ute i Ulleråker identifierade ett behov av att ha en plats, en slags mellanstation för personer som varit inlagda på psykiatrin, istället för att bara bli utskriven utan uppföljning. Då startades föreningen med hjälp av personalen där. Det blev Club Lindormen, som först låg i byggnaden där Ungdomens hus nu ligger. Det kvarteret heter Lindormen och det var så namnet kom till. Jag var själv inte med då, men jag har fått det här berättat för mig många gånger under åren.  

Klubben fyller i år 45 år och det firades med en fest i början av juni. Anita berättar att det var många som dök upp under firandet och att det bjöds på mat och fika. Hon kände igen många som var där, men det fanns också några nya ansikten då det var öppet för alla. Under jubileet visade de filmer som gjorts under åren, och det uppskattades mycket.

Föreningen grundar sig på ett kamratstöd för de som tidigare eller fortfarande lider av social eller mental ohälsa. Den är ett ställe man kan gå till för att komma bort från hemmet och förhoppningsvis må bättre, i alla fall för stunden. Jag frågar om vilka aktiviteter Club Lindormen ägnar sig åt och Anita berättar om några av dem.

– Vi har många cirklar som vi anordnar. Det finns bland annat en sykurs man kan ta del av. Sedan har vi också målarkurser på tisdagar och torsdagar. På tisdagar har vi även kulturkväll. Det finns också möjlighet till andra initiativ. Alla är välkomna och det kostar 175 kronor per år att vara medlem. 

Det finns flera som har varit med i Club Lindormen i många år och fortfarande är aktiva medlemmar. Under tiden vi satt i köket kom ett antal andra medlemmar till föreningen för att måla.

En fundering jag har är om Anita och Ingor tycker att föreningen har hjälpt medlemmarna under åren och varför den är viktig.

– Jag tycker att jag har blivit hjälpt av det här, att man har någonstans att gå istället för att bara vara hemma som förtidspensionär. Jag har tidigare jobbat på Akademiska sjukhuset i 30 år, och sedan kom jag hit 2012. Jag tycker att föreningen är viktig för att man ska kunna känna att man är delaktig i något. Och för själva gemenskapen, förstås. Det är bra för oss som ibland har det jobbigt med det psykiska, säger Anita. 

Ingor fortsätter:

– Det är en RSMH-förening (Riksförbundet för social och mental hälsa). Den blir en fast punkt i tillvaron och det är kravlöst. Självfallet finns det människor med liknande erfarenheter som man kanske själv har av psykiatrin, och det skapar gemenskap. 

Ekonomiskt finansieras klubben av ett föreningsbidrag från Uppsala kommun och av medlemsavgifter. Vid enskilda projekt kan man söka pengar från stiftelser, exempelvis för längre resor. Föreningen bygger en stor del av verksamheten på medlemmarnas egna intressen och engagemang.

Efter samtalet med Anita och Ingor får jag en liten rundtur inne på klubben. Där visar de mig bland annat datorer man kan använda sig av samt det populära målarrummet. Målarrummets väggar är fyllda av konst som medlemmarna själva har målat.
Jag lämnar Anita och Ingor med en varm känsla i kroppen. Jag inser nu hur viktig Club Lindormen är, och vilken skillnad den har gjort och fortsätter att göra för människor.

•

Skribent: Sandra Dibi, praktikant från journalistutbildningen på Södertörns högskola, för UMLN.