Detta är en text som inte nödvändigtvis speglar UMLN:s förhällningssätt.

”Nous sommes unis” — eller som vi säger på svenska; vi är förenade!
Det begås hela tiden oförrätter runt om i världen. När dessa fel trotsar de grundvalar som vårt västerländska samhälle vilar på har vi stora problem.
Att en lärare ska kunna undervisa i allt vi vetenskapligt känner till torde vara en självklarhet. Att ett magasin som Charlie Hebdo publicerar kränkande bilder föreställande kristendomens viktigaste person, Jesus, eller islams motsvarighet profeten Mohammed kan var och en av oss tycka vad vi vill om. Men enligt det västerländska sättet att förhålla sig till sin samtid och tillvaro, att kunna porträttera det, ha synpunkter på det, driva med det, kritisera det o.s.v. är hela poängen med det samhälle vi har byggt upp. Det jag tar för heligt är inte alls säkert att du tar för heligt — och vice versa. Finessen här är att inte vara så förbaskat lättkränkt att man inkräktar på varandras sätt att resonera, tro och i övrigt leva sina liv. Kort sagt: Du väljer ditt liv och jag mitt och så länge vi inte hindrar någon annan i våra livsval så är det fritt fram.

Ett sorgligt rabblande

De senaste åren har vi sett mer galenskap än på länge. Alla dessa krig som bedrivs av såväl lokalbefolkningen som tillskyndande andra stater, bombdåd i Mogadishu, Nairobi, Kabul, Peshawar (o.s.v.) och flygplan som medvetet flyger in i NYC:s tvillingtorn. Vilseledda galningar som mördar delar av Charlie Hebdos redaktion, mejar ner kulturälskare inne på klassiska nöjeshaket Bataclan, bombningar vid Stade de France, en idiot som mejar ner folk med en lastbil på Nices strandpromenad, en annan idiot som kör Drottninggatan fram i Stockholm med samma uppsåt, ännu en galning som dödar ungdomar på en norsk liten ö (Utöya) och en annan knäppgök som mördar bedjande medmänniskor i Christchurch, NZ (…) Och nyligen den halshuggne franske SO-läraren Samuel Paty och attacken som krävde tre människoliv i katedralen Notre Dame i Nice.

Vi måste kunna bättre

Så här ska vi inte behöva ha det. Jag stod enad med det amerikanska folket när de drabbades den 11 september 2001. Jag står enad med den norska staten när Breivik angrep dess barn på lägerön. Jag stod enad med den muslimska kommuniteten när den drabbades av Brenton Tarrants vansinnesdåd. Och jag står nu enad med det franska folket gentemot hotet mot det fria samhälle jag tror på och värnar. Så än en gång: Nous sommes unis!

Signerat Peder Strandh, UMLN