^{• NEUROPSYKOLOG ÅKE PÅLSHAMMAR • HJÄRNAN | Vetenskap / Ungdomar / Tonåren / Uppsalamagasinet Luthagsnytt}

>>
”Tonåren var som ett tillstånd bara, tonlöst och livlöst, jag var ofta melankolisk. Sen tyckte jag som de flesta tonåringar att jag var så ful, och aldrig var jag förälskad heller.” Så skrev och tyckte författarinnan Astrid Lindgren.

Det finns många sätt att se på sig själv och på det som förändras i ungdomsåren. Utseende, vanor, krav, förväntningar och känslosvall.

Puberteten med hormonella jättedoser, kroppsliga nyheter, förmågan att tänka mer vetenskapligt, ”kärleksförhållanden” som varar längre än några raster, ökat ansvar, ökat oberoende från föräldrarna, jämförelser, osäkerhet, identitetsutveckling (vem är jag?) och åtskilligt annat.

Enligt hjärnforskningen sker relativt omfattande förändring under ungdomsåren, och en del av dessa kan ge en eller några nya pusselbitar till förståelsen av de (vanligen) stora känslo- och beteendeförändringar som äger rum.

Tonårshjärnan mognar långsamt, men de olika delarna är i otakt med varandra. Så är de främre kontrollerande, reglerande, dämpande, bromsande, planerande och konsekvenstänkande nervcellsområdena i frontallobernas prefrontala cortex fortfarande mer omogna, ”lösare i köttet”, än de känslostyrande, drivkraftsområdena längre in i hjärnan.

Kanske kan man se tonårshjärnans sätt att fungera som att en stark högpotent motor skulle samspela med riskabelt svaga bromsar och styrsystem.

Ur den obalansen föds bland annat riskabla och vådliga beteenden, där starka känslor av alla de slag tar tankar och beteenden i besittning. Men den bristande dämpningen från prefrontala cortex får även känslor att bli extra kraftfulla. Känslorna kan även börja åka berg-och-dalbana. Som i låten A teenager in love (insjungen på skiva 1959 av Dion and the Belmonts); ”one day I feel so happy, next day I feel som sad”!

Tonåringen tenderar även att ta större risker än tidigare och njuter mer av att ta risker, utan att för den skull – ännu på många år – kunna tänka helt klart om vilka konsekvenser det man gör kan få: Till exempel vad kan hända om man blir redlöst berusad?
Men sådant är något man kan träna och lära hjärnan snabbare om man får hjälp!

Vredesutbrott, risktagande och begränsat konsekvenstänkande är några effekter av obalansen i mognad mellan prefrontala cortex och det limbiska systemet (”känslohjärnan”).

Många delar fungerar emellertid ytterst väl. Intellektuellt är tonåringen på topp och kan göra fantastiska, kreativa saker! Så om någon vuxen, t.ex. en förälder, ledare eller lärare kan ge stöd och en hjälpande hand då och då (vilket inte är alltid att man får!) utvecklar det de s.k. exekutiva funktionerna typ affektreglering, konsekvenstänkande, planering och beslutsfattande. Då om inte förr kan tonåringens kreativitet, energi och intellektuella förmåga bli till stor nytta och glädje. Det är inte heller fel att göra som typ Greta Thunberg och snegla på vetenskapen! Vad vet vi om tonårshjärnan? Cirka 25 år är genomsnittsåldern för mognaden av prefrontala cortex.

Så det är lätt att felbedöma en tonåring som är minst lika lång och stark som sina föräldrar. Och att inse, att insidan inte är lika mogen som utsidan, utan att den förmåga hjärnan har för att undvika konsekvenser som fängelse, drogberoenden, självmord, tonårsgraviditet, bilkrascher etc. ännu är flera år från mognad. Så stötta och assistera när du får chansen! Och var en bra förebild!

För UMLN
Åke Pålshammar, neuropsykolog

<<
_____________________________________________________
^{Artikelförfattare: Åke Pålshammar, redaktion@luthagsnytt.se}