| FORSKNING / MEDICIN | >>
Det finns ett samband mellan höga nivåer av PCB:er i blodet och för tidig död. Det visar en tvärvetenskaplig studie, baserad på 1 000 slumpmäsigt utvalda 70-åringar i Uppsala, som idag publiceras i tidskriften JAMA Network Open.
Studien är en i raden av studier från ett nu drygt tioårigt tvärvetenskapligt samarbete mellan professorerna Lars Lind och Monica Lind vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset samt miljökemister vid Örebro universitet, som visar på hälsorisker med PCB:er trots att de varit förbjudna sedan länge.
PCB:er (Polychlorinated biphenyls) är en grupp miljögifter som omfattas av restriktioner i många länder och förbuden har lett till lägre halter av PCB:er i miljön. Men då dessa ämnen bryts ner mycket långsamt och lagras i fettväv finns de fortfarande kvar i djur och människor. Speciellt PCB:er med många kloratomer i molekylen finns kvar i blodet hos de flesta svenskar.
Den så kallade PIVUS-studien omfattar drygt 1 000 stycken slumpvis utvalda 70-åringar i Uppsala som följts under en längre tid. I den aktuella studien mättes nivåer av PCB:er i blodet år 2001-2004 och sedan även vid 75 års ålder. Uppföljning av vilka som avlidit under en 10-årsperiod visade att de individer som hade de högsta nivåerna av PCB:er med många kloratomer i blodet hade en överdödlighet med ca 50 procent, framförallt i hjärt-kärlsjukdom, jämfört med övriga grupper. Det motsvarar cirka sju extra dödsfall under den 10-åriga uppföljningstiden.
Resultaten var oberoende av de riskfaktorer som tidigare förknippats med hjärt-kärlsjukdom, som högt blodtryck, diabetes, rökning, fetma, höga kolesterolvärden, låg utbildning och kardiovaskulär sjukdom vid 70 års ålder.
Tidigare studier har även visat samband mellan höga nivåer av PCB:er och åderförkalkning hos både människor och försöksdjur och enligt forskarna talar det, tillsammans med dessa nya data, för att man bör begränsa intaget av PCB:er via födan.
– Vi människor får i oss mest PCB:er via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns enligt Livsmedelsverket i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern, säger Monica Lind, verksam som miljöhygieniker vid Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, och adjungerad professor vid Uppsala universitet.
