^{(ENLIGT REDAKTÖR’N / PRESSFRIHET / ETIK)}            
>>         
Idag, torsdag den 3 maj, uppmärksammar vi att det är världsdagen för pressfrihet. Sällan tidigare har det var så viktigt att belysa rätten till pressfrihet som idag och då tänker jag bl.a. på attentateten mot redaktionen på franska tidningen Charlie Hebdo 2015 och bombdådet som direkt riktades mot journalister och fotografer i Kabul tidigare i veckan. Ett fungerande rättssamhälle förutsätter undantagslöst att yttrandefriheten hos pressen garanteras. Vem är väl bättre sänd att granska statsapparat och domstolsväsende än en fri press? Vem är väl bättre sänd att granska och ifrågasätta sina medmedier än den fria pressen?  _{[Inlägget fortsätter under bilden]}

Att pressfriheten, som i ovan angivna exempel, ansätts rent  fysiskt är alarmerande varningssignaler som bör få omvärlden att reagera och starkt fördöma angreppen – och så görs. Sedan har vi den mer tystlåtna kvävning som nationer likt Eritrea, Kina, Ryssland (m.fl.) utövar mot jornalister man ser som hot mot nationsbygget. En sanning kommer aldrig att tystna men en lögn är dömd att självdö. Därför ska man, med rätta, reagera med misstänksamhet när någon/några beläggs med munkavle. Den som tystar är bra mycket mer sannolik att utgöra ett hot mot demokratin än den/de som tystas.

Idag har den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak suttit orättfärdigt frihetsberövad i Eritrea i hela 6066 dagar. Fullständigt oacceptabelt och den svenska – fullständigt ljudlösa – diplomatin sägs fortsätta mala för att få honom frisläppt.

Idag tycker jag därför att vi på alla sätt ska påminna oss själva och uppmärksamma vår omgivning på det sunda med en fri press.

_{/ Signerat Peder Strandh, redaktör’n}
_____________________