• KVINNA •

Studien, där runt en miljon kvinnor mellan 50 och 58 år ingick, Det är den största och mest omfattande studien i världen av de hormonpreparat som skrivs ut i dag, och publiceras i BMJ (British medical journal).

– Det finns en oro bland kvinnor för att hormonbehandling vid klimakteriet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Den oron grundar sig på äldre studier som gjordes för över 20 år sedan och som bara undersökte en typ av behandling. Sedan dess har det kommit många nya preparat och vår studie visar att de tidigare slutsatserna inte gäller alla typer av behandlingar, säger Therese Johansson, postdoktor och huvudförfattare till studien som var del i hennes avhandling vid Uppsala universitet.

Majoriteten av alla kvinnor genomgår klimakteriet vid 50-60 års ålder. Nivåerna av hormonet östrogen minskar kraftigt vilket gör att risken för benskörhet ökar. De låga nivåerna kan också bidra till hälsoproblem som till exempel värmevallningar, humörsvängningar och svårigheter att sova. För att motverka ovannämnda hälsoeffekterna kan kvinnor få utskrivet läkemedel som innehåller hormoner eller hormonliknande substanser, en så kallad hormonbehandling.

Funnits sedan 1970-talet

Bara i Sverige använder i dag hundratusentals kvinnor hormonbehandling och denna typ av behandling har funnits sedan 1970-talet. Då fanns bara en variant av hormonbehandling och när en stor studie på 1990-talet visade att den ökade risken för hjärt-kärlsjukdomar, minskade användningen snabbt. Sedan dess har nya preparat kommit ut på marknaden, och användningen av hormonbehandling i samband med klimakteriet har efter det ökat kraftigt de senaste åren.

I den nya studien har forskarna undersökt sju olika typer av aktuella hormonbehandlingar som ges som tabletter, hormonplåster eller via hormonspiral. Studien bygger på samtliga uttag av receptbelagda läkemedel för hormonbehandling i Sverige under åren 2007 till 2020 och omfattar nära en miljon kvinnor mellan 50 och 58 år. Kvinnorna följdes från att de påbörjade en hormonbehandling och under två år framåt. Risken för blodpropp och hjärt-kärlsjukdom jämfördes mellan kvinnor som hade hämtat ut och inte hämtat ut något receptbelagt läkemedel för hormonbehandling.

Olika preparat och risker

Resultaten visar tydligt att riskerna med hormonbehandling varierar beroende på typ av behandling:

Det syntetiska hormonläkemedlet tibolon, som efterliknar effekterna av kroppens naturliga hormoner, var till exempel kopplat till en ökad risk för både hjärtinfarkt och stroke, men inte till en ökad risk för blodpropp. Risken att drabbas av hjärtinfarkt eller stroke till följd av tibolon beräknas till en av tusen kvinnor.

Kombinationspreparat som innehåller både östrogen och progesteron ger i stället en ökad risk för blodpropp, inklusive djup ventrombos. Blodproppar bildas i venerna som kan lossna och följa med cirkulation till lungorna, vilket i sin tur leder till lungemboli. Risken att drabbas av djup ventrombos till följd av det här kombinationspreparatet, beräknar forskarna till ungefär sju av tusen kvinnor per år.

– Det är viktigt att både läkare och kvinnor är medvetna om riskerna med hormonbehandling vid klimakteriet och framför allt att de befintliga preparaten medför olika hög risk för blodpropp och hjärt- och kärlsjukdomar. Speciellt tibolon var förknippat med ökad risk för stroke och hjärtinfarkt . Tibolon används i Europa, men är inte godkänt i till exempel USA. Vi hoppas att vår studie kommer att leda till att läkemedlet också tas ur bruk här, säger Åsa Johansson, forskargruppledare vid Uppsala universitet och SciLifeLab, och studiens seniora författare.

Lägre risk med hormonplåster

Under studieperioden, 2007 – 2020, observerades en ökning av användandet av hormonplåster med ungefär 50 procent, och dessa preparat var inte kopplat till samma ökade risk. Den ökade användningen av säkrare alternativ, som plåster, är ett viktigt steg framåt när det gäller att minska riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar bland kvinnor i klimakteriet.

– Nästa steg i vår forskning blir att utveckla strategier för att identifiera de kvinnor som har en ökad risk för vissa sjukdomar i samband med att de använder hormonella läkemedel. På så sätt kan vi vägleda patienter till det läkemedel som är mest lämpligt för varje enskild person och drastiskt minska antalet biverkningar, avslutar Åsa Johansson.

•

Extern skribent: Uppsala universitet