Om brott och konsekvenser, eller avsaknaden av dessa.
>>        
I går kväll vid 20-tiden var det så dags igen, den här gången på Nordengatan i Ekeby. Dit kontaktades polis efter att en man i 30-årsåldern hade knivhuggits i ena låret. Väl på plats är den skadade mannen allt annat än samarbetsvillig med polisen. Eller som polisen uttryckte det ”han vägrade att samarbeta”. Mannen ska själv ha ombesörjt skjuts till sjukhuset … Så långt är det som det är och det må vara upp till honom att ”vägra samarbeta med polis”, ordna egen skjuts etc.

Men när han väl kom till sjukhuset tvivlar jag på att han bad om att slippa få vården subventionerad. Den ringa vårdavgift vi behöver betala när vi drabbats av olycka/sjukdom är så pass låg tack vare den vårdpeng som alla vi laglydiga betalar skatt för. Här ifrågasätter jag huruvida det kan anses rimligt att en person som uppenbarligen motarbetar samhället genom att vägra bistå polisen (polis som förövrigt syftar på ordet samhälle) ska kunna åtnjuta denna samhällsfördel av skattefinansierad omplåstring/operation eller vad det nu kan tänkas handla om.
Om man så uppenbart tar avstånd från samhällets förväntningar, vägrar att bidra till det kollektiva bygge ett samhälle är, så ska man väl knappast kunna skörda dess frukter. Eller?! Det är löjeväckande att personen i fråga ska kunna åtnjuta vår till samma pris som oss som lojalt ställer upp på lagar och regler som är grunden för vårt projekt, samhället.
Denna subvention bör  inte omfatta honom när han vägrar att bistå ordningsmakten vilket medför att de inte kan plocka in den (för honom och samhället) knivviftande antagonisten.
Debitera honom, och alla andra som inte ställer upp på våra gemensamma samhällsregler, fullt pris utan subventioneringar.

// Redaktör’n
Obs, åsikterna i texten är författarens och speglar inte nödvändigtvis Um Luthagsnytts ståndpunkter.
______________________________________________________________________________________________________________________