Är man dömd på förhand att bli kriminell och få problem om man bor i ett våldsutsatt område? Det kan man fråga lite tillspetsat. Sådana riskområden hör vi varje dag beskrivas i tidningar, radio och TV. En forskargrupp från ett universitet i Michigan, USA, undersökte helt nyligen en rad förhållanden och variabler hos mer än 700 barn mellan 7 och 19 år. Frågor ställdes till exempel om erfarenheter de hade i vardagen. Tonåringar fick även beskriva sina föräldrar och deras uppfostran.

Ett litet försök till biologiskt inslag var en mätning av hjärnan (MRI) med extra intresse för amygdala, som ofta nämns i samband med rädsla, ångest och ilska. Amygdala uppvisar vanligen viss förhöjd aktivitet hos barn och ungdomar när de får titta på fotografier av rädda eller arga ansiktsuttryck.
Huvudresultatet blev att barn och ungdomar från mer missgynnade förhållanden och områden beskrev sin vardag som mer våldsam än andra. Samtidigt hade de även kraftfullare amygdalareaktioner inför rädda och arga ansikten jämfört med mindre utsatta barn. Det tolkades som att barn och ungdomar från utsatta uppväxtmiljöer hade utvecklat en förhöjd stresskänslighet. Förhållanden med hot och våld av olika slag hade medfört att hjärnan utvecklat en ökad känslighet för potentiella hot, något som i sin tur medförde förhöjd risk för mental ohälsa och andra negativa utfall. Skillnaden var tydlig mellan barn från lugnare, jämfört med mer jobbiga, miljöer.

Är det alltså ”kört” för barn som växer upp i den typen av miljöer, frågar sig vän av ordning?

Nej, svarar forskarna och ser att föräldrarnas roll kan vara synnerligen avgörande som motvikt till denna negativa utveckling. En särskild analys visade att så kallade ”supportive parents”, föräldrar som stöttade, skyddade och hjälpte barnet visade sig kunna bryta den negativa utvecklingen även i allvarligt utsatta områden och få barnet/ ungdomen att klara av och inte ta skada av den i övrigt negativa uppväxtmiljö det omgavs av.  
Antagligen kan man tänka att det finns visst fog för att stötta stödjande föräldrar och uppmuntra andra att, om möjligt, göra något liknande visavi sina barn. Det borde kunna vara ett av flera sätt att förhindra olämpliga våldsladdade miljöer från att förstöra barns framtid. Hjärnans stora förändringsbarhet/ plasticitet är viktig att förstå som bas för att inse att man kan få till stånd stora varaktiga förändringar om man ger sig tusan på att påverka!

Källa:
Artikeln “Exposure to Community Violence as a Mechanism Linking Neighborhood Disadvantage to Amygdala Reactivity and the Protective Role of Parental Nurturance,” by Gabriela L. Suarez, Luke W. Hyde, m.fl. Published online Feb. 22, 2024. I tidskriften Developmental Psychology.

•

Skribent; Åke Pålshammar, neuropsykolog