FLER BILDER FÖLJER LÄNGST NED.

När jag föddes i sko- och kexstaden Örebro sjöng 60-talet på sin sista vers. Därefter hann jag kalla mig stockholmare, västeråsare och norrköpingsbo innan jag 2002 blev uppsaliensare. I 018-land hör jag numera hemma, men av mina spridda rötter går flera ner i Närkesslättens mylla och jag vill nu bjuda med dig till landets sjunde största stad.

En gång i världen gick det att ta rälsbussen från Uppsala till Enköping. Idag gäller (om man inte tar bilen) UL-buss från Uppsala till Sveriges närmaste stad och därefter tåg till T län och dess residensstad Örebro. Jag anländer med tåg till Örebros centralstation och som alltid är det lätt hektiskt med folk som ska av och på. Undermåligt är utbudet av offentliga toaletter på denna station. Därför vill jag redan här och nu föreslå att man ger tågets vattenklosett en sista chans innan man stegar ut på Örebros gator.

Vi går i österut, mot stationshusets sida, till Olaigatan som tar oss till Järntorget med sin klassiska utsikt över Örebro slott på sin holme i Svartån. Här är det fullt med restauranger, pubar och kaféer i alla prisklasser. Även hotellen väljer att etablera sig nära stadens å-stråk och precis som i Uppsala, med vårt Gränby köpcentrum, har cityhandeln i Örebro tagit hårda smällar av köpladan Marieberg någon mil söder om staden. Men misströsta inte, utbudet för den som vill hitta det där extra, inklusive det som kommer från de stora kedjorna, är alltjämt rejält tilltaget.

Örebros CITY, SÖDER OCH NORR

Den stora pulsådern i staden är en gata som går i syd-nordlig riktning och korsar Svartån vid Storbron intill slottet. På den södra sidan börjar Drottninggatan och norr om bron Storgatan. Storgatan löper i nordlig riktning nästan ända fram till det iögonfallande vattentornet, numera utsiktstornet, Svampen. Söderut når Drottninggatan en bra bit mot Örebro skate park och vattenparadiset Gustavsvik med sitt ”Lost City”. Stadens största torg, utmed Drottninggatan, heter Stortorget och det är där som marknaden Hindersmässan har arrangerats sedan 1300-talet, alltid i slutet av januari. Runt torget går shoppingstråk med namn som Kungsgatan, Köpmangatan och Nygatan. Lite längre söderut finner vi Våghustorget med sina gallerior Vågen och Krämaren. Den sistnämnda byggdes i början av 1960-talet och syns ofta på avstånd då den kröns av två 16 våningar höga hus med grå plåtfasader. Som barn firade jag alltid jul och nyår på det översta våningsplanet med utsikt ner över Våghustorget, så jag kan intyga att utsikten där uppifrån är hänförande. Dessvärre är det alltjämt bostäder där varför en glutt på staden ovanifrån får göras från utsiktstornet Svampen i de norra stadsdelarna.

Att åka med hissen upp i Svampens hatt är idag gratis och väl där finns, utöver en vidunderlig utsikt över Örebro, Närkesslätten, Hemfjärden och Kilsbergen, även en restaurang och kafé. Jag har fått veta att man alltjämt kan se någon/några av mina ”Svampenmålningar” i tornet. Om du besöker tornet och får syn på en sådan, dela då gärna en bild på den med hashtag (#pederstrandh) … Då får jag det bekräftat en gång för alla. Tack!

Örebros ÖSTER

Hjälmaren är Sveriges fjärde största sjö och dess västra vik, som leder in mot sjöstaden Örebro, heter Hemfjärden. När jag var en liten lintott på 1970-talet var området kring Svartåns utlopp i Hemfjärden ett tämligen anskrämligt och ohälsosamt ställe. Den gamla oljehamnen med sina cisterner låg likt en rostande rymdstation bland övervuxen infrastruktur. Idag är det skillnad som på natt och dag: Området är sedan årtionden grundligt sanerat och inte ett spår av den gamla industrin syns. Istället börjar naturreservatet Rynningeviken och Oset här med ett rikt fågelliv (ett paradis för ornitologer) och annat naturskönt att uppleva. Här finner du bland annat Naturens hus som kan informera om det mesta som omger dig på platsen. Dessutom finns här en restaurang som sörjer för att du inte behöver gå hungrig eller kaffesugen på din natur-tur.

Uppströms Svartån (västerut) finner vi slussen där mindre båtar, som vill ända in till Örebros centrala delar, får finna sig i att pumpas upp. Här ligger även friluftsmuseet Wadköping, namngivet efter stadens författarson Hjalmar Bergmans roman ”Markurells i Wadköping” utgiven 1919. Hit har man låtit flytta flertalet hus från bland annat Örebros gamla söder (där idag Krämaren ståtar med sina plåthus). Hantverkare, handelsbodar, antikvariat, bagarbod, kaféer och en restaurang väntar dig i de (i huvudsak) faluröda kvarteren. Ett av husen i kvarteret är Borgarhuset, som även kallas Cajsa Warg-huset efter den tidiga kokboksförfattaren.

Mellan Wadköping och centrala Örebro ligger stadsparken som flera gånger har blivit utsedd till en av Sveriges vackraste parker. Sommartid bjuds extra mycket i trädgården; plaskdamm för de yngre, glasskafé och otaliga vackra planteringar. En trädgårdsoas för alla som besöker staden.

Örebros VÄSTER

På den västra sidan om järnvägen, som går i nord-sydlig riktning genom centrala Örebro, ligger stadens ”väster”. På 1870-talet var området tämligen obebott men stadens växande befolkning började snegla på markerna nordväst om Svartån. Stadens ledning insåg att ”här måste vi vara snabba med att planera dess utbyggnad” och satte genast igång med förberedelserna. Ett solfjäderformigt förslag, med Place de l’Etoile i Paris och Karlaplan i Stockholm som förebild, vann varför Vasatorget får bli vår utgångspunkt i västlig riktning. I den västra stadens centrala delar finns framförallt en bevarad vacker arkitektur från 1900-talets första hälft och sköna parker att njuta av. Bostadsområdet Stjärnhusen i stadsdelen Rosta rönte stort intresse bland arkitekturintresaserade när det stod färdigt 1951. Dess röda, tio våningar höga, punkthus utgör en ypperlig blickpunkt att orientera sig efter för den som vandrar i västlig riktning. Bara ett par hundra meter söder om huset rinner Svartån västerut, uppströms, och nu slår vi följe med den och lämnar Örebros centrala delar bakom oss. Någon kilometer längre bort kommer den kommunala skolan Risbergska som sedan den 4 februari 2025 associeras med den fruktansvärda skolskjutningen. Jag har emellertid muntrare minnen från skolan som jag gärna delar med dig här.

Risbergska skolan

När jag var en ung örebroare var ”Risbergska” en gymnasieskola. Själv utbildade jag mig på Karolinska skolan, intill slottet, och dess motsvarigheter i Uppsala torde vara Lundellska (Skrapan) och Katedralskolan. Mellan ”Karro” och Risbergska hölls den årliga skolkampen, kallad ”Krampen” och precis som i Uppsala marscherade vi ”Karropiltar” till Rosta gärde för att ta oss an ”grisarna” på Risbergska. Jag sitter och ler för mig själv när jag skriver detta. Minnena sköljer över mig och är idel ljusa. Med detta skrivet vill jag visa på det som (Campus) Risbergska egentligen handlar om; lustfyllt lärande och varma möten mellan medmänniskor.

Karlslund med sin herrgård

Precis väster om Risbergska finner vi alltså Rosta gärde där fotbollsturneringen ÖrebroCupen hålls. Söder därom finner vi friluftsområdet Hästhagen där örebroare i ett sekel har badat i ån, grillat och haft det allmänt mysigt. Här finns sommartid ett glasskafé. Några hundra meter längre västerut tar mitt favoritområde i Örebro vid. Här ligger Karlslund med sin herrgård, det stora ridhuset där jag tog ridlektioner i de tidiga tonåren och dess undersköna natur. Här finner vi även en museal utställning som berättar om områdets rika historia. Vid Karlslund har Svartån meandrat (slingrat och grävt sig ner genom marken) och bildat djupa dalgångar där skogar av ormbunkar breder ut sig. Detta strövområde kan med lätthet ägnas en heldag för den som uppskattar kultur och natur. Värt att notera är att det i området inte finns någon kiosk/butik annat än serveringen i herrgården som sommartid har öppet veckans samtliga dagar utom måndagar.

Hur summerar man sin barndoms stad med några meningar? Det är ingen lätt uppgift. Men jag ville väcka din nyfikenhet på Sveriges sjunde största stad. En ort många bara passerar förbi på motorvägarna och med tåg, men som förtjänar att upptäckas och upplevas. Cirka 160 000 örebroare hälsar dig glatt välkommen till Närkemetropolen. Utmana dina missledda eventuella fördomar om ”gnällbältet” och möt alla muntra närkingar!
Nedan listar några andra favoritplatser och hälsar dig, som den närking i hjärtat jag är, välkommen hit!

/Peder Strandh , UMLN

• I centrala Örebro ligger restaurang Lokus. Mina personliga favoritpizzor här är Verona alt. Kenta Galo (wow!).

• Glasstemplet i Sommarro finner du ett par kilometer söder om city.

• Rosängen bjuder på fantastisk lunchbuffé i skön natur.

• En örebroklassiker är bakelsen Killevippen. Avnjut den i centrala stan på Vasakonditoriet.

• Ässundets sommarcafé på tröskeln mellan Hemfjärden och ”Storhjälmaren”

• Härliga Katrinelund Gästgiveri och Sjökrog vid Hjälmarens strand. Ett par mil från centrala Örebro.

• Mitt på Hjälmarens största ö, Vinön, finner du Vinöns värdshus (gratis bilfärja från Hampetorp)

• Café Vinön huserar i öns vackra gamla skolbyggnad. Mysigt, kontaterar Bull!

BILDSPECIAL

___________