Trots att stormen Amy så sakteligen började att presentera sig för upplänningarna med byiga vindar och en alltmer regntung himmel var det hundratals som sökte sig till Kungsgärdets vårdcentrals öppet hus.

Framför entrén var ett partytält uppställt under vilket kokt korv med bröd serverades av medlemmar ur vårdcentralens personal. När UMLN anlände hade psykologen Elin fullt upp med att förse gästerna med den svenska delikatessen. Innanför entrén hängde sedan mängder av rosa heliumballonger, samtliga med ”Nära vård och hälsa” skrivet i vitt, i taket. Många av besökarna var barn som gladdes mycket åt dessa ballonger som var försedda med långa snören som hängde ned. Det rådde ingen tvekan om att lördagen inte var vilken dag som helst på vårdinrättningen.

Passa på

I de livligt trafikerade korridorerna väntade människor vid dörrarna utanför olika undersökningsrum. Här kunde man gratis och utan förbokning bland annat få hjälp med irriterande vaxproppar, kolla eventuella hudförändringar (prickar) och blodtryck.

I ett rum kunde den som ville testa sin kondition medans det i ett annat fanns möjlighet att få ett ultraljud gjort på smärtande axlar. Personalen på vårdcentralen hade inte en lugn stund, men humöret var på topp hos alla innanför väggarna.

Nallemottagning

I det rum som låg närmast den tidigare BVC-mottagningen (som dagen till ära hade förvandlats till ett kafé) tog läkaren Birgitta och hennes unga adept ”doktor” Iris emot alla som hade med sig gosedjur som inte mådde bra.

– Här har vi en tax som ska föda valpar, förklarade Iris myndigt. Då lägger vi henne här och så …

Fiffigt som tusan var att tygtaxen, som hade närmare 70 år under ”pälsen”, var försedd med en dragkedja som Iris med lätthet fick upp innan hon tog ut två små valpar. Dessa fann sig genast till rätta vid taxmammans juver. Vilken genial leksak, tänkte vi, som visar på detta så grundläggande hos alla däggdjur.

Knappt hann vi tänka färdigt tanken innan doktor Birgitta hojtade att ”oj oj, nu behöver vi få in en blodgivare illa kvickt!” Givetvis anmälde jag mig frivilligt och stålsatte mig för nålsticket … Till ingen nytta! Nej, här på Nallemottagningen oroade man sig inte det minsta för zoonoser eller ens riktigt blod (puh!)

Ge blod!

Genom att förse mig med ett nyckelband runt handleden, vilket sedan löpte ned till det blodfattiga gosedjurets tass, så var saken biff. Lätt som en plätt! Detta var en skojsam insats men i grund och botten också ett sätt att få fler att i framtiden bli blodgivare.

– Idag är det främst kvinnor som lämnar blod, förklarade doktor Birgitta. Sämst är unga män, under 25 år, och de behövs också!

Blodgivare och organdonation … Ja, det finns en hel del man bör ställa upp på som medmänniska. Något Nallemottagningen påminde mig om. På min väg ut från dagens öppet hus såg jag åter ”doktor” Iris med sin pappa Johannes. Han är legitimerad och arbetar som allmänläkare på vårdcentralen. Precis som för dottern Iris hade han haft fullt sedan öppningen klockan 11. Men nu var det dags för de två läkarna att få sig varsin korv med bröd. Något psykolog Elin gärna försåg dem med.

// Skribent: Peder Strandh, UMLN.SE