Vilken måttstock använder vi för att mäta framgång i ett samhälle? Frågar man en politiker landar svaret ofta i storleken på detta samhälles befolkningstillväxt – ”ju större inflyttning desto bättre går det”, tycks vara den allenarådande slutsatsen. Jag och många med mig är långt ifrån övertygade om att det måttet är det bästa att använda. Säkert är att det definitivt inte bör vara det främsta eller enda mått vi använder oss av för att mäta Uppsalas kvalitet som bostadsort.
Nu ska här byggas fyrspårig järnväg som bland annat kommer att tränga undan en sann Uppsalaklassiker, Lindvalls kaffe. Allt för att deras silo inte får plats. Att flytta den lite längre bort, till trakten vid Suttungs gränd intill den höga byggnad som bland annat hyser Elite Hotell Academia, säger beslutande myndigheter nej till. ”Antingen blir silon för bred eller för hög”, låter bedömningen när Upsala Nya Tidning redogör för fallet. Ursäkta mig när jag nu tillåter mig att bli ytterst personlig: Det mesta som skulle kunna resas intill den uringula fastighet som nu står där skulle bara kunna försköna stadsbilden. Jag anser att vår kommun har en skyldighet att göra allt som står i dess makt för att möjliggöra Lindvalls kaffes fortsatta existens i hörnet mellan Kungsgatan och Strandbodgatan.
Nu kommer dessutom en spårvagnslinje att dras på marker med värdefulla naturvärden. Allt för att vi ska kunna förflytta oss snabbare och mer komfortabelt. Men dess tillkomst sker på bekostnad av så många andra värden (naturupplevelser, kulturarv o.s.v.) som tycks stå sig slätt inför måttstocken befolkningstillväxt och monetära intäkter. Det är beklämmande och oroväckande då det blir allt svårare att se hur allas vårt Uppsala ska kunna fortsätta att locka med alla de värden som inte tar sin avsats i pengar. Från min synvinkel tycks det ändå bara vara tillväxt i befolkning och ekonomi som räknas. Trivsel, förvaltande, folkhälsa m.m. framstår som alltmer underordnade parametrar i denna tid. Det är inte utan att undertecknad ställer sig frågan; när är måttet rågat?
För åtta år sedan, 2017, besökte jag ”kaffebaronen” Ulf Lindvall för ett StrandhHugg på dennes rosteri. Han tog mig med på en rundvandring i de vackra och väl underhållna lokalerna från 1930-talet. Läs den antingen via bilderna nedan eller via denna länk (från vårt arkiv ovan).
Väl mött, bästa läsare!
/Peder Strandh, redaktör UMLN
Nedan kommer StrandhHugget från UMLN nr. 5 -2017:
