DEL 2 •Eriksskolan firar 100 år -

2 oktober 2026

DEL 2 •
Eriksskolan firar 100 år

Kategorier: BARN, GRUNDSKOLAN, JUBILEUM, RICKOMBERGA, SKOLA, UPPSALA KOMMUN

Denna artikel är hämtad från UMLN:s pappersutgåva, höstnumret 2026.

Rickomberga skola invigdes under pompa och ståt den 22 augusti 1926. Hundra år senare sken solen åter över skolan – nu med namnet Eriksskolan och med spår av tiotusentals barn som genom det senaste seklet har haft sin skolgång här.

I sommarnumret kunde du läsa den första delen om Eriksskolans hundraåriga historia. Där berättade vi bland annat att skolan fram till år 1951 hette Rickomberga skola. Det var en tid präglad av enkelhet och gemenskap – då barnen gick i skolan även på lördagar och hade med sig egen smörgås till lunch. Intill byggnaden “Stora skolan” låg lärarbostaden som idag kallas för ”Lilla skolan”.

Lekar från förr rönte stor framgång bland eleverna denna dag. På bilden är det *”hoppa hage”* som gäller.

Flaggan i topp

Jubileumsdagen på Eriksskolan inleddes med en samling på grusplanen där elever och personal samlades i morgonsolen. Grundskolechef Erik Ojala, verksamhetsområdeschef Ulrika Mattsson och utbildningsnämndens ordförande Eva Christiernin deltog i firandet. Flaggan vajade i vinden och tillsammans sjöngs “Vi gå över daggstänkta berg”. Rektor Camilla Larsson höll tal, och precis som vid invigningen år 1926 avslutades ceremonin med Sveriges nationalsång.

Under samlingen visades även en tidskapsel, en kista som senare under dagen fylldes med elevernas teckningar och texter om nutid och framtid. Kistan förseglades för att öppnas av framtidens elever vid ett kommande jubileum.

En av skolans elever, **Hugo Mellquist**, blev UMLN:s guide denna eftermiddag.

Öppet Hus

Mellan klockan 14 och 16 var det sedan öppet hus för allmänheten. Flera av skolans elever hade då till uppgift att guida nyfikna gäster på en rundtur. UMLN fick sin egen guide:

– Hej! Jag heter Hugo Mellquist och går mitt sista år, årskurs tre, här på skolan, säger vår guide och tar av sig kepsen.

Först tar han med oss till sitt klassrum som ligger på bottenvåningen i Stora skolan. Rummets stora fönster ger ett fint ljusinsläpp och på väggarna hänger några av klassens pågående arbeten prydligt uppsatta. Vi går vidare genom korridoren till ett rum som gjorts i ordning till ett museum för denna speciella dag. Här finns gamla skolplanscher, läroböcker, kartotek, en gammaldags telefon och mycket mer.

Kärt återseende

Under dagens firande träffar vi bland annat Marianne Lindbom som började första klass här på skolan 1945, närmare bestämt för 81 år sedan. Marianne har tagit sig hit för egen maskin, det vill säga på sin cykel. När hon gick i skolan var det både cykel och skidor som gällde som transportmedel, allt beroende på årstid. Marianne bodde på den tiden i ett hus i Berthåga. Hon har många fina minnen från sin skoltid och minns det mesta klart och detaljerat. Snart pekar hon ut olika ställen på skolgården som idag har förändrats:

– Där borta har vi det gamla utedasset, berättar hon och pekar på det som idag är ett uthus som används som lekbod.

– Nedanför den här trappan odlades det grönsaker. Marianne visar platsen som ligger mellan Stora skolan och det gamla utedasset.

Vidare berättar hon att skolgården på 1950-talet sträckte sig högre upp mot skogen i sydvästlig riktning (mot Rickomberga). Då fanns inte den cykelväg som går här idag. I en glänta precis intill dagens cykelväg togs flera klassfotografier, minns hon och tar fram några svartvita klassfoton som är tagna på just denna plats.

”Trådlekar” tycks aldrig bli omoderna. Kanske minns du dem från din småskoletid?

Utbyte av minnen

På väggen i rummet som för dagen fungerar som museum visas en svartvit film från 1950-talet som fotograf Johan Wahlgren låtit digitalisera. Johans farfar var tillsynslärare på skolan och hette Dag Wahlgren. Dag figurerar själv i filmen och har dessutom varit med och filmat en del från skolan då det begav sig. Hans söner Anders och Göran har också tagit sig hit för att delta i öppet hus och firande. Ute på skolgården träffar Anders, Göran, Johan och Marianne varandra och delar med sig av sina minnen. Precis som Marianne har även Göran och Anders gått på skolan.

– Vi kom nog undan med en del bara för att vår pappa var tillsynslärare, säger Anders.

– Jag minns då vi pallade äpplen och vaktmästare Burell kom springande för att ge oss en utskällning. Då han såg att det var tillsynslärarens söner så sade han bara att vi skulle hälsa pappa så gott, säger Göran och skrattar åt minnet.

Marianne som är några år äldre än Anders och Göran hade deras pappa Dag som lärare. Fem år efter att de hade gått ut skolan bjöd Dag hem Mariannes klass till en återträff. Sedan den dagen har klassen träffats vart femte år. UMLN skrev om när Mariannes klass firade 65-årsjubileum på Eriksskolan år 2017 (läs på webben UMLN.se nr 3, 2017).

Marie, Eva, Anette, Elionor och Yvonne är före detta kollegor och fritidspedagoger. Denna dag samlades de på stocken för att njuta av kaffe och muffins och sina fina minnen av arbetet på skolan.

På en stock som ligger på skolgården intill Stora skolan har de före detta kollegorna och fritidspedagogerna Marie, Eva, Anette, Elionor och Yvonne slagit sig ner med varsin kopp kaffe och muffins. De har nu gått flera år sedan de gick i pension och de ser med glädje tillbaka på den fina tid de hade på skolan.

Tidskapseln

Trots att mycket har förändrats på Eriksskolan under de senaste hundra åren är mycket sig likt. Såväl husen som skolgården har nyligen rustats med omsorg och ser ut att klara minst ett sekel till. Elever och lärare visar samma nyfikenhet, gemenskap och framtidstro som generationerna före.

När tidskapseln nu förseglats och väntar på att få öppnas av framtida elever blir den en symbol för allt som består – lärandet, glädjen och den starka känslan av att höra till en plats där historien fortsätter att skrivas varje dag. Mitt i naturen – mitt i kulturen.