Artikeln är hämtad från UMLN:s vårnummer (pappersutgåvan nr. 2) 2026. Del två i artikelserien kommer i höstnumret (#3), 2026.
Högst upp på Geijersgatan 74 i Luthagen/Stabby ligger den hundra år gamla skolan mjukt inbäddad bland träd och stenhällar som en riktig Bullerbyidyll. Det är en skola med anor och rik historia.
Den 22 augusti 1926 invigdes Rickomberga skola, nu kallad Eriksskolan, i Uppsala. När skolan nu firar sitt 100-årsjubileum är det inte bara en byggnad som uppmärksammas. Det är berättelsen om en skola som följt Uppsalas utveckling genom ett helt århundrade och som fortsatt vara en viktig mötesplats för barn och familjer i området.
Ett sekel är en ansenlig ålder. När skolan byggdes gick tåget på Enköpingsbanan ett stenkast bort, likaså fann man då Sankt Eriks Lervarufabrik där Tiundaskolan idag ligger.
En skola växer fram
Historien om Eriksskolan börjar egentligen som historien om Rickomberga skola. Under början av 1920-talet fanns ett växande behov av bättre skollokaler i området. Ritningarna till den nya skolan togs fram av arkitekten Lars Nilsson Gramén i Stockholm. Uppdraget var dock inte enkelt. De ursprungliga planerna beräknades kosta omkring en halv miljon kronor, en mycket stor summa vid den tiden. Gramén fick därför den mödosamma uppgiften att omarbeta ritningarna och minska kostnaderna till ungefär 200 000 kronor.
Efter flera omarbetningar kunde projektet slutligen godkännas. Det Kungliga Majestätet beviljade finansieringen med en amorteringstid på 25 år. När skolrådet granskade de inkomna anbuden varierade dessa mellan 198 000 och 380 000 kronor. Det lägsta anbudet kom från byggmästare J. B. Olsson i Uppsala, som åtog sig uppdraget för 198 000 kronor. Byggarbetet kunde därför påbörjas redan i början av 1925.
Ett drygt år senare stod både skolhuset och det tillhörande lärarbostadshuset färdiga. Den 22 augusti 1926 invigdes den nya skolan som snabbt blev en central punkt i det växande området.
Från Stabby till Rickomberga
Bland dem som flyttade in i den nya skolan fanns den Uppsaladottern och lärarinnan Ebba Nordlander (född 1833). Hon hade redan hunnit arbeta i tio år som lärare i den tvåvåningsbyggnad av trä i Stabby som använts för undervisning innan den nya skolan byggdes. När Rickomberga skola öppnade sina dörrar 1926 fick hon tillsammans med sina elever flytta in i moderna lokaler där varje klass för första gången hade sitt eget klassrum. Det innebar ett stort lyft för undervisningen.
Ebba var även engagerad i samhällsfrågor och var ledamot både i både Fattigvårdsstyrelsen och Barnavårdsnämnden. Genom personer som Ebba Nordlander fick skolans historia ett mänskligt ansikte. Det är berättelser som påminner om att skolans utveckling inte bara handlar om byggnader och årtal utan framför allt om människor.
Trångt nästan från början
Trots att Rickomberga skola upplevdes som stor och modern när den stod färdig dröjde det inte länge innan lokalerna började bli för trånga. Elevantalet ökade och behovet av undervisningsutrymmen växte snabbt. Redan 1942 inreddes därför en skolsal på vinden, vid den norra gaveln. Bara några år senare gjordes även handarbetssalen på vinden om till klassrum. Lokalerna var egentligen långt ifrån idealiska. De beskrevs som både små och mörka, men behovet av undervisningsplatser var större än möjligheterna att bygga ut. När utrymmet ändå inte räckte till började man använda lärarbostäderna för undervisning.
Det som från början varit bostäder för skolans lärare förvandlades gradvis till klassrum. Till slut blev förändringen permanent. Under mitten av 1950-talet byggdes lärarbostadshuset om till skollokaler, och än idag används dessa lokaler för undervisning. Idag kallas det huset för “Lilla skolan”.
Ett nytt namn för en ny tid
År 1951 bytte Rickomberga skola namn till Eriksskolan. Bakgrunden var praktisk. På andra sidan Otto Myrbergs väg växte landstingets psykiatriska verksamhet fram och flera byggnader i området förknippades med namnet Rickomberga. För att undvika förväxlingar beslutades därför att skolan skulle få ett nytt namn. Namnbytet markerade samtidigt en ny fas i skolans historia. Uppsala växte snabbt under efterkrigstiden och de tidigare utkanterna blev alltmer integrerade delar av staden. Eriksskolan fortsatte att utvecklas i takt med samhället omkring den.
Historien sitter kvar i väggarna
När man besöker Eriksskolan i dag är det lätt att förstå varför så många tidigare elever känner starka band till platsen. Nuvarande rektor Camilla Larsson beskriver hur skolans historia ständigt är närvarande i vardagen.
Särskilt tydligt märks det i den äldre huvudbyggnaden. Där finns fortfarande de gamla stentrapporna kvar. Efter hundra års användning har generationers steg slitit mjuka spår i stenen.
– Då blir man påmind om alla människor som har gått här före oss, säger rektor Camilla.
När skolans byggnader har renoverats har stor omsorg lagts vid att bevara deras ursprungliga karaktär. Originalfärger har tagits fram och fönster restaurerats varsamt i stället för att ersättas.
Resultatet är en miljö där historiska detaljer lever vidare samtidigt som lokalerna anpassats till dagens krav på undervisning.
– Det är fina och genuina lokaler som tydligt bär på skolans historia och tradition, samtidigt som de fungerar väl för dagens elever, säger rektorn.
Gemenskap trots många byggnader
Dagens Eriksskolan ser annorlunda ut än den gjorde 1926. Verksamheten är i dag spridd över flera byggnader, bland annat Stora huset, Lilla huset, E-huset och matsalen. Dessutom används Tiundaskolans idrottshall för delar av idrottsverksamheten. Trots det beskriver rektorn en skola med stark sammanhållning.
Personalen arbetar i fyra arbetslag, ett för varje årskurs, men skolan lägger stor vikt vid att skapa en gemensam identitet för både elever och medarbetare.
Fadderverksamheten spelar en viktig roll. Genom återkommande aktiviteter möts elever från olika årskurser och lär känna varandra över åldersgränserna. Personalen samarbetar också regelbundet i grupper som sträcker sig över arbetslagen.
– Det finns en varm och positiv stämning på skolan. Vi arbetar mycket med relationer och sammanhållning, och det finns en stark vilja att utveckla verksamheten tillsammans, säger Camilla.
Trots att verksamheten är geografiskt utspridd upplever många att avståndet mellan människor är litet.
Skolan mitt i naturen – mitt i kulturen
En viktig del av Eriksskolans identitet är dess läge. Den ligger nära både natur och stad. Stabbyskogen, parker och grönområden finns på promenadavstånd samtidigt som Uppsalas rika kulturutbud är lättillgängligt.
Det ger möjlighet till varierad undervisning där klassrummet ofta kan flyttas ut i naturen eller kompletteras med besök i stadens kulturmiljöer. Rektorn beskriver Eriksskolan som ”skolan mitt i naturen – mitt i kulturen”. Här förenas rörelse, lek, kunskap och trygghet i en miljö som är ovanlig även ur ett Uppsalaperspektiv.
– Vi vill att varje elev ska känna sig sedd och lyckas varje dag. Det finns ett starkt engagemang hos personalen och en hög trivsel bland både elever och medarbetare, säger Camilla.
Ett jubileum för hela Uppsala
Den 26 augusti firas Eriksskolans 100-årsjubileum med en gammeldags skoldag där eleverna får uppleva glimtar av hur undervisningen kunde se ut förr i tiden. Historiska inslag kommer att blandas med aktiviteter och berättelser från skolans långa historia. Samma dag öppnas också dörrarna för tidigare elever, tidigare medarbetare och andra intresserade.
Mellan klockan 14 och 16 hålls öppet hus där besökare kan återse sina gamla klassrum, träffa bekanta och ta del av skolans historia. Skolan efterlyser dessutom äldre fotografier och andra minnen som kan bidra till en jubileumsutställning.
För många Uppsalabor är Eriksskolan mer än bara en skolbyggnad. Här finns minnen av första skoldagen, rastlekar, vänskaper och lärare som gjort avtryck för livet. När skolan nu fyller hundra år handlar firandet därför lika mycket om människorna som om byggnaderna. Från Ebba Nordlander och hennes elever på 1920-talet till dagens barn som springer i samma korridorer har generation efter generation bidragit till skolans berättelse.
Hundra år efter invigningen fortsätter Eriksskolan att vara en plats där kunskap, gemenskap och framtidstro får växa – precis som den gjort sedan den där augustidagen 1926.
Läs mer om Eriksskolan i tidigare nummer på umln.se. Där kan du bland annat läsa mer om dess historia och följa med på en gammaldags skoldag. Del 2 presenteras i UMLN:s pappersnummer 3, 2026.
Skribent och foto: Maria Klefbeck. Kompletterande bilder av Peder Strandh
_______________
LÄS ÄVEN
_______________
UMLN
Uppsalas äldsta gratismagasin
(Sedan 2005)
