>>

I en värld som rör sig bort från fossila bränslen och mot förnybar energi behövs nya och bättre batterier. Det Uppsalaledda projektet Battery 2030+ har valts ut av EU-kommissionen för att skapa en grogrund för stora visionära, vetenskapliga och långsiktiga forskningsprojekt som tar itu med stora samhällsutmaningar och omvandlar vetenskapliga framsteg till konkreta innovationsmöjligheter.

Battery 2030+ – för ett grönt uppkopplat samhälle, är ett storskaligt europeiskt forskningsprojekt om framtidens batterier. I samarbetet ingår 17 partners från 9 olika EU-länder. Projektet har valts ut för ett år av så kallad Coordination and Support Action och för olika forskningsprojekt inom programmet Horisont 2020. Med start den första mars 2019 och ett år framöver kommer parterna i forskningssamarbetet att formulera visionen om hur man med långsiktig forskning kan skapa framtidens batterier med ultrahög kapacitet, låg kostnad och liten miljöpåverkan.

– Forskningen som följer kommer att vara fokuserad på de utmaningar som finns för att skapa hållbara energilagringslösningar för transporter och storskalig lagring men också för medicintekniska- och bärbara produkter. Batterier är flexibla och har god verkningsgrad men måste kunna lagra mer energi, hålla längre, vara billigare och miljövänliga, säger Kristina Edström, batteriforskare och professor i oorganisk kemi vid Uppsala universitet, som koordinerar det stora forskningsprojektet. 

Projektets inriktning är väl i linje med EU-kommissionens långtidsstrategi för ett klimatneutralt Europa 2050 (länk).

Battery 2030+ samlar intressenter från såväl akademi och industri som politik och samhälle och täcker in hela värdekedjan från mineraler, material, produktion, användning, och återvinning.

Battery 2030+ koordineras av professor Kristina Edström från Uppsala universitet och i det tvärvetenskapliga konsortiet ingår 5 universitet (Uppsala universitet, Politecnico di Torino, Technical University of Denmark, Vrije Universiteit Brussel, University of Münster) 8 forskningscenter (Karlsruhe Institute of Technology, French National Centre for Scientific Research, Forschungszentrum Jülich, Fraunhofer-Gesellschaf, Fundacion Cidetec, National Institute of Chemistry, Slovenia, SINTEF AS), tre forskningssammanslutningar (Energy Materials Industrial Research Initiative, European Association for Storage of Energy, The French Alternative Energies and Atomic Energy Commission) och 2 företag (Abisiskey och EC Consulting).

Artikelförfattare: Uppsala universitet