Artikel hämtad från UMLN-vinter nr. 4, 2024

INTERVJU | Sedan invigningen av huset på Kungsgatan 1951 har ett otal uppsättningar satts upp här. Flera av landets största teaternamn har genom åren spelat på husets scener, och gör så än idag. Under hösten bjöd Uppsala stadsteater bland annat på de populära lunchföreställningarna Dagens. I dem bjöds publiken på en timmes improvisationsteater kring dagsaktuella, lokala händelser samtidigt som det serverades lunch som var inkluderad i biljettpriset. Scenen för de lekfulla föreställningarna var naturligtvis den mysiga, tillika minsta, scenen med det passande namnet Intiman.

Den folkära underhållaren (med mera) Pia Johansson var en av de fyra skådespelare som bjöd på dagens. Ursprungligen kommer hon från Umeå men lämnade barndomsstaden som 16-åring för att följa sina teaterdrömmar. Idag är hon något av en svensk scen- och TV-institution, igenkänd och uppskattad av snart när varje svensk. Till skillnad från majoriteten av landets kulturelit, som bildar ett celibritetskluster i och runt huvudstaden, har Pia Johansson valt att slå ner bopålarna i den historiska myllan i Vendel i Norduppland. Där bor hon – och stortrivs! –  tillsammans med sin hund av rasen Australian shepherd.

Vi ska träffa henne inne på Intiman varför jag styr stegen uppför den högra trappan i stora foajén för att sedan ta till höger. 

– Hej Luthagsnytt, hör jag henne ropa när jag stiger in genom dörren till salongen!

Hon står på den lilla scenen och vinkar med ett av magasinets nummer. Hon skiner med hela sin fysik, för detta är hennes andra hem; teatern. Hon ställer fram varsin röd pall åt oss innan hon slår sig ned med orden ”Luthagsnytt … Ummlmunn” innan hon lyckas uttala magasinets förkortning ”UMLN”. Hon gör det naturligtvis med glimten i ögonen – lätt retfullt men med respektfull omtanke i mummel och blick.

Vintern 2024/25:s första snö har precis drabbat Uppsala (och Vendel) när vi ses. Hon blev insnöad efter den första nattens snöande och kunde inte ta sig till teatern och kollegorna i föreställningen Dagens. En konsekvens av att bo så pass lantligt som hon gör, konstaterar jag och undrar vad hon tänker när hon nu ser vintern an. 

– Det är helt underbart där hemmavid, och nu kommer vintern med sin snö, sina stjärnklara nätter och gnistrande snö. Perfekt för hundpromenader.

Hon levererar sina omdömen med en sådan övertygelse att jag är överväger att låta ett eget, eventuellt framtida, flyttlass gå mot Vendel. Pia Johansson uttrycker sin glädje över sina goda grannar och deras villighet att rycka in för att bistå varandra när det behövs. Kort sagt, Vendel är toppen!

Den lilla teaterns charm

Runt omkring oss på Intiman börjar kollegorna anlända inför dagens föreställning av Dagens. Hon berättar att hon är frilans men att hennes kontrakt med Uppsala stadsteater löper in på våren 2025. Och hon trivs här i Uppsala.

– Stadsteatern är av den lite mindre storleken vilket gör att vi alla i huset lär känna varandra, det tycker jag är väldigt positivt. Dessutom satsar man här på att sätta upp lite fler produktioner per år i jämförelse med andra, jämförbara teatrar. För att kunna göra det spelar man som regel färre gånger.

Vad kan man säga om Uppsalapubliken?

– Den är precis lika bra som publiken är överallt, resonerar hon. All publik är lätt att ha att göra med om man först ser till att bli vän med den. Man tränar upp sin förmåga att läsa kroppsspråk och fångar på så sätt upp signaler som enskilda i publiken sänder, något man sedan kan jobba vidare på.

Vid det här laget har Intiman fyllts med personal som dukar borden, kollar ljudsystemet och så vidare. Fem minuter återstår innan Intimans dörrar slås upp och en förväntansfull publik strömmar in. Skådespelarkollegorna väntar nu på att deras Pia ska ansluta till deras sista uppvärmning innan showtime. Jag tackar för pratstunden och får en energiskt, klassiskt Pia Johansson-leende avfyrat tillbaka. Det sista jag hör innan Intimans dörrar går igen bakom mig är röstövningar i form av långdragna ”brrrrrr”. Ett rätt beskrivande ljud för den temperatur som nu väntar mig ute på Kungsgatan.

•

Skribent: Peder Strandh, UMLN #4, 2024