AKADEMISKA SJUKHUSET (UAS) —

Trots en stark donationsvilja i befolkningen utförs få donationer i Sverige i jämförelse med andra europeiska länder. För att öka tillgången på njurar och andra organ pågår nu ett breddinförande av DCD* nationellt. Detta innebär att kriterierna utökas och även omfattar avlidna, inte som tidigare endast hjärndöda som får livsuppehållande behandling. Under våren ska berörd personal på Akademiska utbildas i den nya processen. Förändringen uppmärksammas med anledning av europeiska donationsdagen 11 oktober.

– Planen är att under våren utbilda involverad personal på Akademiska sjukhuset för breddinförande av DCD inom vår sjukvårdsregion. Det finns mycket starkt intresse från alla sjukhusen. Syftet är att möjliggöra för fler svenskar att få sin önskan att donera uppfylld och att fler patienter kan bli transplanterade, säger Amir Sedigh, sektionschef för transplantation vid Akademiska sjukhuset.

Bakgrunden är paradoxen att närmare åtta av tio svenskar uppger sig villiga att donera organ/vävnader efter sin död, men att Sverige i jämförelse med andra europeiska länder uppvisar en låg donationssiffra.

I Sverige tillämpas sedan 1988 en process för donation av organ från avlidna kallad DBD, Donation after Brain Death, att organ doneras efter primär hjärnskada/hjärndöd vilket i praktiken innebär att endast personer som får livsuppehållande behandling (respirator, blodtryckshöjande läkemedel m.m) inom intensivvården kommer ifråga. Nu ska en annan process införas som komplement kallad DCD, Donation after Circulatory Death, vilket innebär att organ kan omhändertas från avlidna. 

Som ett av sex utvalda sjukhus deltog Akademiska i en nationell pilot, det så kallade DCD-projektet som startade 2016. Piloten avslutades med en nationell slutkonferens i mars 2020 i syfte att implementera DCD inom svensk hälso- och sjukvård.

– Den första patienten som fått en njure via DCD-processen transplanterades på Akademiska 2019. Totalt har ett tjugotal patienter transplanterats med njurar från DCD-donatorer på pilotsjukhusen i Sverige. När processen är implementerad nationellt räknar vi med ett tillskott på 40-80 DCD-donatorer vilket kan resultera i 80-160 njurar, 40-80 levrar och 40-80 lungor för transplantation, avrundar Amir Sedigh.

DCD-processen i korthet:

  • Omfattar döende patienter som vårdas på grund av en allvarlig sjukdom eller skada på en intensivvårdsavdelning med livsuppehållande behandling (respirator, blodtryckshöjande läkemedel m.m.).
  • Ansvarig läkare inom intensivvården gör mycket noggrann medicinskutredning, som visar att den aktiva vården inte längre är till medicinsk nytta. Beslutet om avbrytande av livsuppehållande behandling förankras hos de närstående vid ett brytpunktssamtal.
  • Från och med detta inriktas behandlingen i stället på palliation i livets slutskede.
  • Transplantationsenheten kontaktas för bedömning om patienten är medicinskt lämplig som donator.
  • I ett separat samtal med patientens närstående erbjuder ansvarig läkare möjligheten för patienten att donera organ efter sin död. Erbjudandet är en del av vården i livets slutskede.
  • Samtycke för donation utreds tillsammans med de närstående.
  • Efter att samtycket har utretts innebär det att endast de som önskar donera förbereds för donationsingrepp. För de som inte önskar donera avbryts livsuppehållande behandling på IVA och palliation inleds.

* DCD är en engelsk förkortning för ”Donation after Circulatory Death”, alltså att döden inträffar efter cirkulationsstillestånd och först då är en donation aktuell.
// UMLN redaktion.
________________________________
Extern skribent: Region Uppsala | 2020-10-09

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.