HISTORIA | Dna ger ökad kunskap om kontakten mellan stenålderskulturer

• ARKEOLOGI • GENETIK | Stenåldern / Stockholms universitet / Uppsala universitet (Uu)


|BILDEN: Mannen i grav 54 från det gropkeramiska gravfältet Ajvide på Gotland är begravd i raklångt ryggläge, typiskt för gropkeramiska gravar.


>>
Vilken sorts utbyte hade stenålderns olika kulturer med varandra? I en ny tvärvetenskaplig studie har forskare kombinerat arkeologisk och genetisk information för att bättre förstå kulturella influenser från stridsyxekultur som påträffats i gravar från den så kallade gropkeramiska kulturen. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Physical Anthropology.

Arkeologiska lämningar har visat att det under den senare delen av stenåldern fanns åtminstone tre olika, men delvis samtida, kulturgrupper i Sverige. Grupperna benämns ofta: trattbägarkulturen, som förknippas med Skandinaviens första jordbrukare, den gropkeramiska kulturen som i huvudsak kan kopplas till fiskare och jägare samt stridsyxekulturen som representerar en blandat herde- och bondekultur.

Förutom att försörja sig på olika sätt skilde sig de tre grupperna åt när det gällde bland annat gravritualer och vilka typer av föremål de hade. Forskargruppen bakom den nya studien har tidigare kunnat visa att människorna inom de tre kulturgrupperna skilde sig åt även genetiskt.

Den kartläggning forskarna då gjorde var ovärderlig nu när de sökte svar på varför vissa gropkeramiska gravar verkade vara påverkade av stridsyxekulturen, trots att kulturerna har levt tämligen åtskilda under de århundraden de samexisterade.

På Gotland finns flera stora och välbevarade gravfält med typiska gropkeramiska gravar. De döda begravdes oftast liggande på rygg och med gravgåvor såsom jaktredskap och ben från bland annat säl. På gravarna lades varken stora stenblock eller jordhögar.

– Utöver de typiska gropkeramiska gravarna, finns även några avvikande gravar som verkar ha influenser från stridsyxekulturen. Exempelvis har en del individer blivit begravda i sidläge med uppdragna ben och en del har fått stridsyxor som gravgåvor, vilket vanligtvis förknippas med stridsyxekulturen, säger professor Jan Storå, arkeolog vid Stockholms universitet och en av studiens författare.

Forskarna har analyserat dna från 25 stenåldersindivider från fyra gropkeramiska gravfält på Gotland. Ungefär hälften av individerna var begravda i typiska gropkeramiska gravar och den andra hälften av gravarna uppvisade influenser från stridsyxekulturen.

Till sin förvåning upptäckte forskarna att inga av individerna var genetiskt besläktade med människor från stridsyxekulturen. Tvärtom såg alla ut att tillhöra en väldigt homogen grupp som genetiskt uppvisade störst likhet med jägar-samlargrupper från tidigare perioder.

– Det här är en unik studie som bidrar till vår förståelse av interaktionen mellan stenålderns kulturgrupper. Vi kan sluta oss till att människorna inom den gropkeramiska kulturen influerades av bland annat stridsyxekulturen, men eftersom vi inte hittade någon genetisk koppling mellan grupperna, skedde kontakten troligen via handelsutbyte och andra kontakter, snarare än via migration, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av författarna bakom studien.

Studien är en del av Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna ska undersöka förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien och Eurasien genom genetiska data från förhistoriska individer. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

FAKTA OM:

Trattbägarkulturen

Skandinaviens första bondekultur som försörjde sig på odling och tamboskap.
Existerade för mellan 6 000 och 4 800 år sedan.
Fanns i södra och mellersta Sverige och i norra delarna av Kontinentaleuropa.
Hade karakteristisk keramik med trattformade halsar.
Använde så kallade megalitgravar, stenkammargravar i vilka ett stort antal människor gravlagts.
Megalitgravarna var vanligast i Skåne, längst västkusten och i Falbygden i Västergötland.
Människor begravda i trattbägarkulturens gravtyper var mest genetiskt lika tidiga bönder från Anatolien och Kontinentaleuropa.
De skiljer sig genetiskt från jägarstenålderns tidigare jägar-samlare.

Stridsyxekulturen
Uppkallade efter sina karakteristiska yxor.
Följer efter trattbägakulturen och var samtida med den senare fasen av den gropkeramiska kulturen.
Beskrivs ofta som en blandad herde- och bondekultur.
Existerade för mellan 4 800 och 4 300 år sedan.
Fanns främst i södra och mellersta Sverige.
Kopplas till den Kontinentaleuropeiska snörkeramiska kulturen.
Hade i huvudsak enkel- eller dubbelgravar där de döda placerades liggandes på sidan med uppdragna ben.
Människor påträffade i stridsyxekulturens gravtyper uppvisar en ny genetisk komponent som inte finns hos trattbägarkulturens- eller den gropkeramiska kulturens människor. Den representerar därför en ny grupp av invandrande människor i området med kopplingar till östliga steppherdar.

Gropkeramisk kultur
Uppkallade efter sin karakteristiska gropornerade keramik.
Existerar för mellan 5 400 och 4 400 år sedan.
Delvis samtida först med trattbägarkulturen och sedan med stridsyxekulturen.
Levde framför allt i kustområden och på Gotland, Öland och Åland.
Livnärde sig på fiske och jakt på bland annat säl.
Begravde ofta sina döda i utsträckt ryggläge i enkel eller dubbelgravar.
Människor begravda i gropkeramiska gravtyper var genetiskt lika jägarstenålderns tidigare jägar-samlare från Skandinavien.

<<
___________________________________________
Artikelförfattare: Uppsala universitet | 2020-06-05

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.