Enligt redaktör’n: Gå på magkänslan

>>   
Ibland tvingas man att gå på magkänslan

— Och tur är väl det
[Artikeln berör ämnet IBS/ Irritable Bowl Syndrome*]

Nummer sex av Uppsalamagasinet Luthagsnytt, tillika 2017 års sista, kom ut på utsatt tid i slutet av november … Och jag var totalt slutkörd. Med kraft kom jag obehagligt nära att kollidera med den berömda ”väggen” utan att ens riktigt vara medveten om det.

Diagnosen jag fått som 18-åring, colon irritabile (numera IBS; irritated bowl syndrome) hade jag nästan helt glömt bort. Men så en natt i tidiga december vaknade jag så av svåra magkramper, tvangs tillbringa timmar inne på toaletten och det blev mer än önskvärt tydligt att min kropp hade fått nog, satte stopp. ”Du bör ta det lugnt och undvika stark och fet mat, ät helst mild mat så som kokt torsk och ris – och inget kaffe” uppmanade sjuksköterskan mig över telefonen innan hon, smått förlägen, önskade mig en god jul och gott nytt 2018.

Jag insåg att jag nu stod inför ett val. Skulle jag inta offerrollen och sörja mina älskade chilis och jalapeños eller skulle jag se det som en spännande (och ytterst nödvändig) utmaning som gick ut på att finna nya smaker i det mildare smaklandskapet?
Jag valde det senare.

Blåbärssoppan, det gröna teet och den kokta julskinkan blev mina kära och trygga bundsförvanter. På självaste julafton skålades det muntert i Skåne Akvavit och annat smarrigt av mina bordsgrannar. Jag tänkte minsann också skåla, men sprit var naturligtvis uteslutet så jag insisterade på ett snapsglas med vatten. Och det gick ta mig sjutton lika bra.
Veckorna gick och helt plötsligt märkte jag att mina smaklökar var som nya, tio kilo rann av mig av bara farten (och det finns att ta av – med god marginal) och jag tyckte snart att trapporna upp till lägenheten kändes betydligt mer lätta att bestiga. Promenader, som jag alltid hade tyckt var onödig ansträngning, började nu locka mig alltmer och varvet över Stabbyslätten blev snart efterlängtade hållpunkter på dagen.
Hade det inte varit för min mage så hade jag fortsatt in i väggen – och det hade blivit betydligt mer smärtsamt för mig, mina närstående och i förlängningen kostsamt för oss alla – för samhället.
Sensmoralen i detta mitt vittnesmål väljer att sammanfatta så här: Lyssna på dig själv efter bästa förmåga (det är inte alltid så lätt, jag vet det av egen erfarenhet). Var medveten om att ibland spärras den väg du har planerat att vandra av en vägg som helt enkelt inte går att forcera. Där och då finns alltjämt valet; att stanna och bara hoppas på att väggen ska rämna. Alternativt att ta ut en ny riktning och se vad livet har att bjuda på där.
// Enligt redaktör’n,
Peder L.G. Strandh

* Irritabel tarm, colon irritabile eller IBS (engelska: Irritable Bowel Syndrome, ‘orolig tarm-syndrom’) är en av världens vanligaste sjukdomar som kan ge förstoppning, diarré, besvärande gasbildning och magsmärtor. Den är vanligare hos kvinnor och det sägs att var tionde person i Sverige lider av sjukdomen. Sjukdomen är kronisk och ofta livslång men kan i vissa fall förbättras med tiden. IBS debuterar oftast mellan 20 och 30-års ålder, men kan börja både tidigare och senare. Det är fler kvinnor som drabbas än män. Vid psykisk stress kan sjukdomen förvärras, likaså kan viss mat försämra tillståndet. Det är dock bara en liten del som söker hjälp för problemen och får en diagnos. Sjukdomens symtom varierar från milda symtom där den sjuke kan leva ett full normalt och aktivt liv till att sjukdomen är helt handikappande i vissa fall, med betydande nedsättning av livskvalitet.

IBS har gått under många namn genom tiderna, såsom colon irritabile, tjocktarmskatarr och funktionella tarmbesvär/tarmsjukdom. Det handlar om en funktionell störning och kan alltså inte detekteras genom tester, till exempel blodprov. Gallsyremalabsorption kan ibland misstas för IBS.[4]

Orsaken till IBS är inte fastställd, men troligen kan förändringar i tarmfloran utgöra en delförklaring.
[Källa Wikipedia]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *