|Signerat Peder Strandh, redaktör’n|
Gröna Lund är nog bekant för de allra flesta sedan tidigare. Jag är personligen inte någon stor fan av centrifugerande attraktioner, men de allra flesta i min omgivning tycks vara det. ”Har du testat nya Kvasten på Grönan … Eller har du åkt Insane ännu”? Svaret är kort och gott nej.

Men jag har sett dessa, hört dess maskiner vrålande vibrera, hört skriken som ljuder från nästan alla som frivilligt har satt sig i åkdonens våld. Sammanpressade miner hos andra, liknande uttrycket man kan förvänta sig hos någon som stirrar döden rakt i vitögat.

Emilia och hennes kompis Daniel (båda 7+) njöt denna dag i slutet av augusti till fullo av den konstanta tumultstämning som Grönan innebär. De liksom föll in i det där förväntansfulla tillståndet där blickarna aldrig blinkade, och inte heller dröjde sig kvar längre än tre sekunder vid en och samma punkt. Snudd på omöjliga att få kontakt med.
De var med andra ord mycket glada och taggade, och jag agerade sällskapets egen privata tamburmajor – med kameran, redo att skjuta från höften.

Vilda Musen och Kvasten
Emilia var nöjd med Vilda Musen, även om hon tyckte att den krängde lite i mesta laget. Dessutom gillade hon inte att just hennes vagn drabbades av ett s.k. tillfälligt driftstopp, vilket medförde att hon blev sittandes, tjugo meter upp i luften, i närmare tio minuter! Nåväl, ner kom hon till slut … Och då är hon redan fast besluten att åka med den ”galna gnagaren” igen. Men det får bli vid något annat besök inser vi snart.
Med kötider på mellan 30 och 60 minuter så blir det i ärlighetens namn inte särskilt mycket åkande av. Vi hade investerat i varsit åkband för ungdomarna. Det troliga är att det snarare blev en förlustaffär … Att det hade varit mer ekonomiskt att köpa enskilda åkbiljetter, då du omöjligt hinner åka upp värdet som motsvaras av ett åkband som ligger på drygt 300 kronor (då har vi inte räknat med inträdesbiljetten som i sig kostar 110 kr (220 kr när det är konsert på området).
Roligaste åket tyckte de båda att Kvasten var, dock på tok för kort – räknat såväl i meter som åktid.

Köer, köer, åk, köer, köer och mer köer
En klassiker är den vackra slänggungan som ligger granne med Djurgådsfärjans terminal invid Grönan.
Den tåldes att åka upprepade gånger och till den var kötiden cirka tjugo minuter.
Vad ”lärde vi oss” av besöket då? Jo, under högsäsong kan det omöjligt löna sig att köpa åkband. Då är det bättre att satsa på lösa biljetter. Att köerna till ALLT är långa och frestar på tålamodet hos de flesta. Att en Slush (isdrink) sticker iväg på drygt 50 kronor och att Grönans Gyro är riktigt god.
Efter 7 timmar i Gröna Lunds trånga och väsnande gränder var det ljuvligt att ta båten, tunnelbanan, tåget och slutligen cykeln hem till Luthagen igen.
Summa summarum: Grönan bra – hemma bäst!

(Se Luthagsnytts betyg på Gröna Lund längst ner på denna sida).

Roller_1_©pP-2016
”Berg-och-dalbanan”
: It’s all downhill from here, mate!

"Slänggungan": En klassiker som aldrig tycks gå ur tiden. Men var är Pariserhjulet, Grönan?!
”Slänggungan”, klassikern som aldrig blir omodern. Men var finns Pariserhjulet, Gröna Lund?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
”Kvasten”: Superrolig men alldeles alldeles för kort!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
”Fritt fall”: It’s all downh… (igen)

Vilda Musen
”Vilda Musen”: Häftigare åkupplevelse än namnet kanske antyder.

Sann åklycka på Gröna Lund!
Åkglädje: Så här ser sann åkglädje ut, hävdar eder redaktör’n!
Slänggungan
”Slänggungan” med Luthagsnytts utsända Daniel (orange T-shirt) och Emilia (här skymd bakom Daniels kartläsare Marias vänstra ben)

Höghöjdsspänning på Gröna Lund.
LUTHAGSNYTTS BETYG:
Gröna Lund tilldelas 3 av 5 möjliga poäng.
 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.