MIN BERÄTTELSE | Karin Mannerståls son fick typ 1-diabetes i tonåren

• DIABETES • Delad erfarenhet | Diabetes Wellness Sverige


>>

När Karin Mannerståls son fick typ 1-diabetes vid 13 års ålder fick Karin en chock. Att ständigt gå runt och vara orolig för sin son 24 timmar om dygnet var påfrestande för Karin.
– Jag fick beskedet när vi höll på som mest med inspelningarna av Äntligen Hemma, säger Karin.

Det var en ovanligt varm sommar för nio år sedan, då Karin Mannerstål inte tyckte det var konstigt att hennes son Alan började dricka kopiösa mängder vatten. Han såg även lite blek ut, men inget som Karin reflekterade över. Det var inte förrän hennes mamma sa ”Det skulle inte förvåna mig om han har fått diabetes”. Så när Alan fick yrsel och klagade på att han inte mådde bra blev det taxi direkt in till Astrid Lindgrens sjukhus från vårdcentralen. Det var tur att de åkte in, för han hann inte ens fram till receptionen förrän han segnade ihop. Så det var en lyckträff att han kom under vård.

– Jag hade ingen aning om sjukdomen för vi hade ingen i släkten som hade diabetes. Det bästa med den sjukdomen är att den är väldigt lätt att diagnostisera konstaterade läkaren helt iskallt, och informerade mig om att han kommer att få leva med sjukdomen resten av sitt liv. Pang bom bara, fortsätter Karin Mannerstål (bilden nedan).
.


.
.

Under två veckor fick de bo kvar på sjukhuset och fick lära sig grunderna, hur man räknade kolhydrater och hur man skulle ta sprutor.

– Den som tog det bäst var Alan, som samtidigt sa ”Det här blir problem för min mamma, för hon är jätterädd för sprutor”.

Han har alltid tagit sina sprutor själv och tar fortfarande sprutor, men stod i kö för pump under en tid. Men när det började närma sig leverans av pump så ångrade han sig och fortsatte istället med sina sprutor som han tyckte fungerade bra för honom. I dag är Alan 22 år och har en Dexcom på höften, som inte är så synlig.

– Han är väldigt modeintresserad och mån om sitt utseende, så jan vill inte att det ska synas på något sätt. Under åren har han inte velat prata om sin diabetes. Han har fått erbjudande om att gå med i olika grupper, men har tackat nej till det. Det är först på sista tiden som han har börjat umgås med andra som är i samma situation. En ny kompis är Joakim Mattson, som driver bloggen Diabetesmannen.

En ständig oro som förälder
Under åren har Alan varit väldigt aktiv och dansat balett samt spelat fotboll.

– Det har alltid varit full action på honom. Jag brukar undra var han får all sin energi ifrån, förklarar Karin.

I dag arbetar Alan med sin pappa på deras barberarsalong Mannerståls herrfrisering, och nyligen vann han SM i ”Sveriges Barberare 2019”. För ett och ett halvt år sedan flyttade han ihop med sin flickvän. Så nu behöver Karin inte längre se till att det finns coca cola, bananer och nödproviant hemma.

– Tidigare såg man till att ha allt hemma och var förberedd om något skulle hända.

Samtidigt finns det ju en ständig oro hos Karin, men inte på samma sätt som när Alan bodde hemma hos henne.
I och med att Alan har levt ett hälsosamt liv och inte haft något större intresse av alkohol under tonårstiden så kändes det också betryggande för Karin. Trots det så har Alan hamnat i koma tre gånger.

– Första gången var samma sommar som han fick sin diabetes. Vi var på semester i Grekland och Alan och hans syster skulle gå och köpa något att dricka på hotellområdet, då lillasyster kom springande och berättade att Alan låg på marken, att han hade svimmat. Jag skrek bara rätt ut ”Ring ambulans”, för det har jag lärt mig att det är det första som man ska göra. Ambulansen kom snabbt och sjukvårdspersonal tog hand om Alan som tack och lov piggnade till lite grann i ambulansen. Men det är det värsta jag har varit med om att se sitt barn så där.
Andra gången var hemma i badrummet och tredje gången på ett fotbollsläger i Malmö, minns Karin och fortsätter:

– Jag såg bara på telefondisplayen att det var hans tränare som ringde, som aldrig ringer i vanliga fall. Då fattade jag att nu har det hänt något illa igen. Så jag har varit med om det tre gånger för mycket. Det har även varit på gång några gånger, men då har jag kunnat rädda upp, innan det var för sent. Man vill aldrig att det ska hända igen.

Inte alltid lätt att veta hur man som förälder ska bete sig
Alan har alltid velat klara sig själv, så som förälder har det ibland varit svårt att veta hur man ska bete sig, menar Karin.

– Jag försöker hålla låg profil,men det går ju inte att släppa det. Man är på helspänn hela tiden och kan inte koppla av. Det tar aldrig paus. Men samtidigt kan jag inte gå och vara orolig hela tiden och har släppt det lite sedan han flyttade hemifrån. Men varje gång han ringer så tänker jag att det kan ha hänt något.

Hon känner sig dock trygg att han numera har en iWatch, där man lätt kan se blodsockervärdet, sedan några år tillbaka.

– Men hans diabetes tar aldrig semester. Det är ett ständigt pågående orosmoment. Men man får hålla tummarna att de kommer att kunna bota sjukdomen i framtiden, avslutar Karin.

<<
___________________________________________________________________
Text: Ann Fogelberg Foto: Tina Stafrén | Diabetes Wellness Sverige

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.