LEVA & VERKA | Va, kan man bo här!?

• Hemma hos Hellmans • Börjegatan 40 | BILDER / Maria Klefbeck / UMLM nr 4 -2019 / Serie

>>
Vi slår oss ner i makarna Hellmans kök. Medan Kicki slår upp kaffe i kopparna börjar Ulf berätta om hur det kom sig att de flyttade hit, till den radhusliknande byggnaden som ligger som en länk mellan de två högre bostadshusen intill.

Året var 1980, makarna Kicki och Ulf Hellman hade tre barn och ville ha ett fjärde. Familjen började leta efter en större bostad. Lägenheten på Börjegatan nr. 40 blev till salu i november samma år men ingen flyttade in, vilket ledde till att den snart låg ute till försäljning igen. Ulf berättar hur han och Kicki en dag gick in på baksidan och kikade in i källaren genom de stora fönstren. När de fick se rummets rymd och dess fyra pelare så tittade de på varandra och utbrast ”här måste vi bo!”. Och så blev det. I april 1981 gick flyttlasset från Prästgårdsgatan till Börjegatan tillsammans med de tre sönerna och senare samma år föddes deras dotter.

Medan Ulf häller upp en påtår låter jag blicken svepa över det ljusa köket. Det har generöst tilltagna vinklar och centralt står det stora köksbordet av furu där vi nu sitter med utsikt mot den livligt trafikerade Börjegatan.
– Köket är numera det rum i hemmet som vi spenderar mest tid i, säger Kicki.

Det är lätt att förstå när man ser de fårskinnsklädda fåtöljerna, vilka bjuder in till avkoppling och läsning. Från början var köket litet och trångt berättar Kicki. 2008 tog de bort väggen mellan köket och den f.d. pigkammaren och serveringsgången. På väggen sitter fortfarande en ”betjäningsklocka” kvar. Dess funktion var att visa hembiträdet (tjänstefolket) från vilket rum ”herrskapsfolket” ringde.

– Bostaden var från början tänkt att bli en affär men man fick inte tillstånd till detta, berättar Ulf. Arkitekten ritade då om lokalen till sin egen personliga bostad och bodde här något år.

– Lägenheten är lite som ett radhus, säger Kicki, samtidigt som vi åtnjuter alla fördelar som följer med att vara en del i en bostadsrättsförening. Hela fastigheten omfattar 31 lägenheter samt fem affärslokaler (Handelsbanken, Restaurang Trappan, florist Gullvivan, Monikas hudvårdssalong samt ett arkitektkontor). Hellmans bostad är på 165 kvm fördelat på fem rum (efter att pigkammaren togs bort).

När kaffekopparna är urdruckna och den sista av Kickis goda kanelbullar har avnjutits så är det äntligen dags för husesyn.

Från köket finns två utgångar – en mot hallen och en mot vardagsrummet. Vi går genom vardagsrummet (som förut var ett sovrum) ut till ett stort sällskapsrum. Därifrån tar vi oss till balkongen som bjuder utsikt över föreningens gemensamma trädgård på baksidan. Trots att gården är relativt liten så rymmer den både en gräsmatta och berså. Nedanför balkongen ser jag makarnas uteplats som är belägen precis framför källaringången.

Turen går vidare till de två sovrummen som ligger i fil längs med en korridor. Ulf och Kickis barn är sedan länge utflugna men spåren av dem finns kvar: Ribbstolen på väggen mellan två av sovrummen fungerar idag som torkställning, och i ett av sovrummen finns både en leksaksbil och gunghäst – båda leksakerna har Ulf snickrat ihop när barnen var små. Idag är det lika populära – men nu hos barnbarnen.

I trappan ner till nedervåningen får jag syn på ett trappsteg där det med stora bokstäver står ”DANGER” skrivet med markeringstejp. Oj – vad har hänt här, utbrister jag förvånat!?

– Det kom dit efter att en av sönerna, som då var i tioårsåldern, snubblat på trappsteget och ramlat ner, skrattar Ulf. Än i dag hoppar vår, numera vuxne, son över just detta trappsteg. 

– Och hans barn har i sin tur gjort det till en grej att inte sätta foten precis där, nickar Kicki.

I det stora källarrummet på 50 kvm ryms cykelverkstad, ”gillestuga” och kontor. De tre sönerna valde alla, i tur och ordning, att flytta ner hit när de blev lite äldre och ville ha mer privatliv under tonåren, berättar Ulf.

När vi idag, 38 år senare, står här i källaren så förstår jag hur just denna bostad väckte deras nyfikenhet. Makarna Hellmans hem är helt klart annorlunda och fantasieggande. I källaren har Ulf numera sin egen cykelverkstad som är välfylld med diverse verktyg och cykeldelar. Lådor skvallrar om var Ulf har jobbat sina sista 26 år innan han gick i pension; med cancerforskning på BMC. På Ulfs entusiasm förstår jag att det har varit innehållsrika, intressanta och viktiga år.

– Och så bra det var med avståndet också! Att cykla dit var en lagom sträcka för att få den dagliga motionen. Det har gett mig en bra grundkondition som jag märker att jag har nytta av än idag, säger Ulf nöjt.

Men då kanske Kicki hade lite väl nära till jobbet, frågar jag retoriskt? Hon arbetade i 20 år på Stabby Montessori förskola på Prästgårdsgatan (fem minuters promenadavstånd från bostaden). Men Kicki tycks vara nöjd med sitt yrkesliv och motion får man nog på en förskola också, konstaterar jag.

Numera är de båda pensionärer och har tid att njuta av, och disponera över, sin tid som de själva behagar. Kicki tycker bland annat om att läsa och vara ute och röra på sig medan Ulf gillar att fixa med cyklar i källaren. Med fyra barn, nio barnbarn och engagemang i bl.a. Bondkyrko hembygdsförening (Stabby prästgård) samt ett hus i Falun så lär de knappast lida någon brist på sysselsättning.

När jag till slut tror mig ha sett hela bostaden och gör mig redo att kliva ut genom ytterdörren så visar Ulf mig ännu en dörr. Den leder ner till bostadsrättsföreningens gemensamma källare där Ulf och Kicki bl.a. har ett stort och välfyllt förråd med årets skörd från odlingslotten på Hällbyvall.

Apropå namnet på deras bostadsrättsförening ”Nirvana” brukar Ulf skämtsamt säga att han  ”går in i nirvana” när han kommer hem. Själv lämnar jag nu Hellmans nirvana och kommer ut i det profana. (Fler bilder följer nedan) <<

____________________________________________________
Artikelförfattare: Maria Klefbeck | redaktion@luthagsnytt.se

BILDER:

Lådbilen har Ulf Hellman byggt åt sina barn. Idag är det barnbarnen som uppskattar den allra mest.

Efter ett flertal fallolyckor i trappen tröttnade makarna Hellmans son och satte dit varningstext.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.