Josefssons lanthandel tar över stafettpinnen efter Karins skafferi

• NY I LUTHAGEN • Näringsliv | Josefssons Lanthandel & Café / f.d. Karins skafferi

Veronica Dellestrand förestår Josefssons Lanthandel & Bageri.

>>
Inne i det som tidigare var Karins skafferi på Geijersgatan 15 är en del sig likt och annat fullständigt nytt. Ett av de sista samtalen jag hade med skafferiets ägarinna Karin Hallin Lindberg var i början av juni. Då avslöjade hon så pass mycket som att det kommer en ny tjej som tar över – och hon heter Veronica.

Den där dagen i början av juni sken solen utanför fönstret på Geijersgatan och det svenska folket såg fram emot en efterlängtad sommar. Karin själv var på ett strålande humör och berättade om sina planer för att ”nu kunna bli pensionär på riktigt efter att ha förverkligat en dröm om att driva sin egen delikatessaffär”. Hon skulle njuta av den nyvunna friheten tillsammans med maken Kent på deras lantställe en bit utanför Gävle, hon ville uppleva Portugal och dess många katter och mycket mycket mer. Med facit på hand vet vi alla att det dessvärre inte blev så.

Karin Hallin Lindberg lämnade oss alla på tok för tidigt. Men jag minns också hennes ”profetia” om Veronica och det som skulle komma att bli Josefssons Lanthandel & Café. Att Karin var övertygad om att Veronica är en tjej som har hjärtat på rätt ställe och tar skafferiets grundkoncept vidare. Men samtidigt insåg Karin att Veronica kommer att göra detta efter eget huvud. Hon var klok, vår Karin! För nog ska alla ha rätt att följa sitt eget hjärta, sina egna visioner och drömmar.

I Veronica Dellestrand hade Karin funnit något av det närmaste man kan komma till en förvaltare och samtidigt nydanare. Jag är säker på att Karin hade velat se hur Josefssons Lanthandel & Cafés framgångar kom och att dessa till stor utsträckning berodde på att hennes många skafferistammisar där såg en passande fortsättning.
När jag stiger in ”hos Josefssons” är det eftermiddag och klockan har passerat stängningsdags. ”Klockan två stänger vi men vi brukar ändå vara kvar då det är mycket att fixa med”, berättade Veronicas sambo Per Josefsson när vi tidigare talades vid på telefon. Och visst är han, Veronica och sonen Anton kvar … Tillsammans med ett flertal andra människor (kunder, bekanta m.m).

Jag klämmer mig in i lokalen och snart landar en dubbel espresso framför mig på det bord som – liksom på skafferiets tid – står till höger, framför fönstret. Jag tackar, förvånas över att alla tycks se på mig att jag älskar allt vad kaffebönor kan åstadkomma … Och sedan börjas det: Ögonen vandrar trevande fram över allt som är nytt, allt som är annorlunda sedan jag var här senast tillsammans med Karin. Snart står det uppenbart att Josefssons visar prov på ett varsamt övertagande där de flesta värderingar från den tidigare ägarinnan visats stor hänsyn.
– När jag fick dödsbeskedet från Karins make var det som om all luft gick ur mig, berättar Veronica när hon har slagit sig ner på andra sidan bordet. Jag tyckte mycket om henne och vi hade haft intensiv kontakt dagligdags inför min premiäröppning. Allt bara föll undan och det tog ganska lång tid innan jag hittade tillbaka till lusten och min vision.

På bordet står diverse chutneys, knäckebröd (i plural) och annat uppdukat för provsmakning. En av dessa ”chutneys” består av (bl.a.) gul paprika och chili. Den har det där perfekta stinget, sötman och en lätt sälta som man bara kan önska sig av en god chutney.

– Jag är så glad att Karins vän och kollega Lotta kommer att vara hos mig till och från framgent, fortsätter Veronica. Jag vet att många har högt ställda förväntningar på mig. Karin satte ribban så högt och jag vill fortsätta att leverera på den nivån. Sedan spänner hon vänligt men bestämt blicken i mig och tillägger: Men, jag är inte Karin och jag kommer naturligtvis att göra det på mitt vis.

Det är väl självklart, tänker jag samtidigt som hennes ord tillåts eka ut bland ekomjölk från Uppland, ostar från fjällkor i Vuollerim och knäckebröd bakat i Skåne.

En, ursäkta skämtet, knäck(e)fråga som Veronica Dellestrand just nu brottas med är vem som ska leverera färskbröd. Hon är mer än väl medveten om att det Enköpingbaserade bageriet Fabian Flinks står högt i kurs hos de tidigare stamkunderna och hon gör sitt yttersta för att kunna möta sina kunders beställningar.
– När Karins skafferi fanns så bodde Fabian Flink själv i Ramstalund, berättar Veronica. Då var det lätt för honom att slå en lov in till skafferiet och leverera bröd på hemvägen. Men sedan dess har Fabian flyttat till trakten av Västerås och då blir den där loven betydligt större. Men jag jobbar på en lösning här.
Hon försöker också upprätta en kontakt med det stenugnsbageriet Leijon. Men det har tydligen gått trögt då dessa inte ens hört av sig tillbaka. Men som hon säger; ”jag jobbar på detta också”.

Veronica Dellestrand utstrålar en kavat energi och spritter av den där optimismen som bara en dröm – en vision – kan ge. Vi på Uppsalamagasinet Luthagsnytt hälsar henne och Josefssons Lanthandel & Cafe välkommen å det varmaste. Och ett stort lycka till!

____________________________________________
Signerat Peder Strandh | redaktion@luthagsnytt.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.