ÄMNET: ”Svällande kommunal kommunikationsstab” enligt Sakine Madon, Marica Nordwall och UMLN:s redaktör’n

DISKUSSION • ”Svällande kommunal kommunikationsstab”| Sakine Madon, UNT / Marica Nordwall, Kommunikationsdirektör Uppsala kommun / UMLN:s redaktör’n
>>

I dagens nummer av UNT skriver tidningens politiska chefredaktör Sakine Madon om den, enligt hennes förmenande, alltmer svällande kommunikationsstaben inom Uppsala kommun. Hon inleder stenhårt med ”Växande kommunikationsavdelningar är det nya svarta i många av landets kommuner” och fortsätter lite längre fram ”(…) när kommunens kommunikationsstab växer i snabb takt, och när kommuner ägnar sig åt ren marknadsföring, måste varningslampan blinka”.

Med en medianlön för kommunikationsavdelningens tjänstemän på 40 600 kronor frågar sig Sakine Madon om inte kommunens kommunikationsstab konkurrerar med privata aktörer om personal i samma bransch. Hon hänvisar dessutom till en granskning som Ekot har gjort, vilken visar att många kommuner äventyrar skattebetalarnas pengar genom att investera i event och sponsra influencers på Youtube. Ibland till och med genom att gå in som ekonomisk garant för arrangemang med en förhoppning om god avkastning i form av god PR. ”Som nationalekonomen och välfärdsforskaren Andreas Bergh säger till Ekot borde kommunerna i stället lägga kraft och energi på vård, skola och omsorg”, fortsätter Sakine Madon och avslutar sedan sitt inlägg – lika stenhårt som hon inledde det – med att citera en socialdemokrat från förra seklet; Gustav Möller: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. ”Något för kommuner med snabbt svällande kommunikationsavdelningar att påminnas om” är Sakine Madons slutsats.

Marica Nordwall, Kommunikationsdirektör Uppsala kommun
Ett inlägg av den kalibern kan inte tillåtas stå oemotsagd. Det anser man, högst förståeligt, på Uppsala kommuns kommunikationsstab. Kommunikationsdirektör Marica Nordwall reagerar omedelbart och skyndar till försvar för kommunens rådande organisation, dess storlek o.s.v. Hon beskriver tämligen utförligt stabens uppgifter; att ombesörja och underlätta kommunikationen såväl internt som externt, uppdatera hundratals av olika webbsidor med kommunanknytning etc.

”I vårt uppdrag ligger även att upplysa medborgarna om olika händelser, kriser, valmöjligheter och lagstiftning. Vi lägger också resurser på medborgardialog för att skapa delaktighet, inkludering och transparens”, förklarar Marica Nordwall och fortsätter: ”(…) Vi [människor i stort, red] lever dock i ett kommunikationssamhälle där de som lever, verkar och vistas i Uppsala förväntar sig att kommunen ska berätta vad vi gör och inte gör. Jag ser det som att kommunikatörer i Uppsala kommun bidrar till demokratin och tillgänglighet för alla”. Marica Nordwall avslutar sin replik med ”Är vi för många? Jag tycker inte det. Det beror på vilka ambitioner som finns när det gäller öppenhet, förtroende och attraktivitet”.
_____________________________________

Enligt redaktör’n på UMLN
Ibland undrar jag om det handlar om en egen konflikträdsla när man så ofta – efter att ha fått ta del av olika parters resonemang – finner det hart när omöjligt att hundraprocentigt kunna ställa sig bakom blott ett av dessa. Oftast har den/de som argumenterar beväpnat sig med goda argument, resonemang som tål att synas i sömmen relativt ingående utan att avslöja några krackeleringar. Så kan det vara även här. Nog har Sakine Madon såväl som Marica Nordwall trovärdiga och sakliga argument. Dessutom, när det kommer till kritan; vem är jag att döma? Men att kommunens främsta uppgift rimligtvis ligga ungefär där nationalekonomen och välfärdsforskaren Andreas Bergh placerar den; en kommun bör främst ”lägga kraft och energi på vård, skola och omsorg” … Där kan jag stega fram och instämma till fullo! Sedan kan jag inte undgå att imponeras en smula av Sakine Madon och UNT. Nog är det alltjämt Uppsalas största mediedrake. Men att samtidigt kunna gå så pass hårt åt en av morgontidningens allra flitigaste tillika regelbundna annonsköpare, Uppsala kommun — det vittnar om en integritet och skärpa.

Självransakan tycker jag däremot att kommunens kommunikationsstab borde ägna sig åt. I sin replik redovisar Marica Nordwall för hur man vill nå kommunens invånare på allra bästa sätt: ”(…) att kommunikatörer i Uppsala kommun bidrar till demokratin och tillgänglighet för alla”. En gång under de senaste fem åren har ex. Uppsala kommun hört av sig till Uppsalamagasinet Luthagsnytt med en önskan om att kommunicera ut ett budskap till våra läsare. Då gällde det den (när det begav sig) kontroversiella 10:e skorstenen i Tegnérparken. Den cyniske skulle lätt kunna ledas till att tro att detta engångstillfälle var ett rent opportunistiskt drag: På Uppsala kommun visste man att den större delen av allmänheten var skeptisk, rent av avogt inställd, till konstverket och ville därför ”kratta manegen” genom att berätta om denna i UMLN. Jag trodde dock att det handlade om att kommunikationsavdelningen hade fått upp ögonen för våra många och ofta mycket engagerade läsare.

Idag inser jag att så omöjligt kan ha varit fallet. Annars skulle man ha valt att lägga några av våra skattepengar annorstädes än – närapå enkom – i NTM-koncernens (en koncern kring Norrköpings Tidningar, red) kassahåv!

Här jobbar vi stenhårt från den lilla (men flitiga) redaktionens sida med att få till en bättre kommunikation med kommunens kommunikationsavdelning. Vi har fysiskt sett till att lämna magasin (i plural) på Stationsgatan 12 (kommunens huvudadress i city), vi har ringt och erbjudit förmånliga priser för att samhällsinformation också ska kunna kommuniceras via magasinet. Men vi har bara mötts av svaret ”Vi har våra färdiga kanaler” vilka avser NTM-koncernens UNT och Uppsalatidningen. Detta är beklagligt. Men kanske en viss förändring kan komma till stånd när någon av alla dessa anställda vid kommunikationsstaben inser värdet av våra läsares uppmärksamhet. Tills dess ser från redaktionens sida till att arbeta extra hårt för att försöka förse dig som läsare med väsentlig kommuninformation som rimligen borde kunna generera något litet klirr i vår kassa också – och inte som idag; bara ljuda från lilla Peking.
Signerat Peder Strandh, redaktör

____________________
redaktion@luthagsnytt.se
____________________

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.