Enligt redaktör’n: Men för katten, se till att värna katten!

| ENLIGT REDAKTÖR’N / PEDER STRANDH PERSONLIGEN / APROPÅ KATTER OCH TRAFIK |



>>
Jag läser på Facebook-sidan Vi som gillar katter om hur katter alltför ofta blir överkörda i trafiken och bilisten lämnar platsen utan att ens stanna och kontrollera katten, höra av sig till ägaren m.m. Ett uruselt uppförande som måste beivras och därför belysas.


Säg att du råkar repa bilen som står parkerad intill din. Då kontaktar du sannolikt bilens ägare för att reda ut och ta ansvar för din fadäs, det utgår jag ifrån. Och OM du skulle ha oturen att köra på en annan människa, ett rådjur eller kanske en älg … Visst stannar du väl då och tar ansvar för din del i den uppkomna situationen!? Svaret torde vara ett rungande ”ja”. Åtminstone om du har någon form av ryggrad och skam i kroppen.
Att inte stanna kvar och ta ansvar för en katt man har råkat köra på, det är märkligt och oroväckande. En person som manifesterar en sådan ickehandling visar därmed prov på neglekt för andras ve och väl. Vilket i sin tur faktiskt bör ses som en indikation på psykisk störning hos föraren i fråga. Människor som inte kan känna in andras känslor finns det spaltkilometer med psykologisk forskning, litteratur etc. om. Begrepp som socio- och psykopat ligger här nära till hands.
Så, om jag tillåter mig att dra mitt resonemang till sitt mest extrema yttersta så vill jag nämna att det faktiskt finns evidens för att seriemördare (vart än i världen dessa än har varit/är aktiva) ofta har inlett sin ”dräpande karriär” på djur. Som en sorts träning/uppvärmning för var som komma skal; mänskliga offer. Parallellerna jag drar här är extremt långt dragen, det vet jag. Men det går inte att komma ifrån att så är det. Bristande respekt för djur är alltid en sannolik inkörsport för bristande respekt mot människor. Så, att inte ens stanna och ta ansvar för en katt som man har kört på, att inte ge kattens (förhoppningsvis existerande) ägare möjligheten att få vetskap om vad som faktiskt hände, det är känslokallt och – på ren svenska – jäkligt dåligt och definitivt något värt att söka psykologhjälp för!
 
Med detta sagt – onekligen i en ”mild” affekt – vill jag, så här i början av semestertider, uppmana alla kattägare att id-märka sina katter, kastrera/sterilisera dem och sist men inte minst ta ansvar för dem även när sommaren småningom lider mot sitt slut. Alltså, no more ”sommarkatter”!
En person som väljer att skaffa en katt till sommarsemestern och sedan överger den när semestern är slut … En sådan person visar prov på neglekt för andras ve och väl. Och hur jag ser personer som ”visar prov på neglekt för andras ve och väl”, ja det vet du som har läst ända hit.
 
Gott så – Nu ut och njut av sommaren och allt annat härligt i vår herres hage!
_______________________________________
Signerat: Peder Strandh, redaktör’n personligen
_______________________________________

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.