KröniKåseriet: Om Spotfulness

(ENLIGT REDAKTÖR’N / KRÖNIKÅSERI / MIND- & SPOTFULNESS / SUPPORT YOUR LOCAL DEALER)
>>
Vissa, självklara och naturliga saker tål att upprepas med en dårens ihärdiga envishet. Till dessa hör enligt mig det djupt mänskliga behovet av att höra till ett sammanhang som är greppbart. För de allra flesta, mentalt friska människor, räcker det alltså inte med att konstatera att jag är en del av universum. Detta då ett oändligt universum måste ses som den diametrala motsatsen till vad begreppet greppbart är.

Ett annat begrepp, mindfulness, har blivit allmänt känt. Det är superbra, menar jag och de flesta med mig. Kanske finns det också redan ett begrepp som formulerar den medvetna närvaron i den faktiska fysiska platsen man befinner sig på? Ovetande om ett sådant ev. begrepp har jag dragit till med det hemgjorda ordet spotfulness (efter engelskans ’spot’ för ’ställe, plats’) för att kunna resonera vidare kring ämnet/på temat jaget-och-rummet.

Risken finns att jag redan har krånglat till något som egentligen är det mest självklara; nämligen att man är medveten om – och har taktil* kontakt med – den plats man för ögonblicket befinner sig på.
I dagens samhälle med Internetuppkoppling 24/24, med sitt konstanta flödet av nyheter – sanna, falska och alla nyanser som ryms däremellan, med reklam som jämt och ständigt har som enda syfte att få oss att känna en otillräcklighet som enbart kan åtgärdas genom att köpa den produkt eller tjänst som avsändaren saluför.  I ett sådant samhälle måste mindfulness kompletteras av det självklara spotfulness.

I min vardag har jag de senaste åren alltmer praktiserat en mindful spotfulness. För att lyckas med denna akt krävs tålamod och mod (vilket i realiteten oftast handlar om framförhållning, planering och prioritering) så att man kan ’go slow’. Det är enbart när jag ger mig tid till att dämpa tempot som upplevelsen av skogsstigens mjuka svikt under fötterna gör sig påmind. När jag stressar fram missar jag garanterar de läckra skiftningarna i en tegelfasad, det sköna ljudet av trädens grenar och löv som gnider sig  mot varandra i den mer eller mindre konstanta stilla brisen från väst. När jag sänker mitt tempo märker jag plötsligt att omgivningen, oavbrutet, talar till mig. Alla mina sinnen tillåts då att känna och ta in allt det som faktiskt spelar roll för mig i stunden.

Hur känns stolen jag sitter på när jag skriver denna mening?
I ärlighetens namn så är vår upplevelse av underlaget vi står, sitter eller ligger på oändligt mycket mer väsentlig information för våra (evolutionärt unga) hjärnor än ex. vilka som ska styra Sverige, om Trump och Kim jong Un är BFF:s (Best Friends Forever, reds anm) eller var i universum ska jag börja och sluta min tankeresa?
Nu har jag fått träsmak i ars#et … Därför må jag avrunda här.
Gott så, ut och lev!
____________________________
Signerat Peder Strandh, redaktör’n
____________________________

* Taktil; är ett ord som används för att beskriva överföring av information eller känsla vid beröring. Exempel på information som kan avläsas vid beröring av ett objekt är till exempel temperatur, hårdhet, tryck, ytegenskaper och form. Blindskrift är ett exempel på information som avläses taktilt. Källa Wikipedia

_______________  _   _______________

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.